Människors förtvivlandes kamp mot försäkringskassan

Vet ni vad Annica, Anna och Åsa har gemensamt? Jo de är alla svårt sjuka och har nu drabbats av den borgerliga regeringens förändringar av sjukförsäkringen.

I de 55 år som försäkringskassan har existerat har dens uppgift ju varit att ta hand om oss, när vi blev sjuka, och deras huvudsyfte är att garantera oss medborgare en viss trygghet i tillvaron.

Och som ni säkert vet är det ju regeringen som är dens uppdragsgivare.
Därför bestämde regeringen sig nu för att man skulle förändrar reglerna. Vilket skulle komma att få ödesdigra konsekvenser för många människor.
Under hela år 2010 skulle nu över 50 000 sjuka bli utförsäkrade, dem som regeringen ville ha bort var de långtidssjukskrivna och de tidsbegränsade förtidspensionärer.

Avgöra och utbetalar ersättning
Nu får man inte glömma att försäkringskassan har ett stort ansvar när det gäller det offentliga trygghetssystem.
För det är ju dem som står för utredningen, dem avgör och sköter utbetalningen av bidrag och ersättningar till barnfamiljer, oss sjuka samt personer med funktionsnedsättning inom socialförsäkringen, dessutom tar de också hand om pensionsutbetalningarna.

Så när vi blir sjuka eller får en arbetsskada, är det försäkringskassans plikt att göra allt för att hjälpa oss och se till att vi så snabbt så möjligt kommer tillbaka till arbetslivet.
Oftast sker det ju i kontakt med läkaren, arbetsgivaren, den enskilda och i vissa tillfällen är även arbetsförmedlingen inblandade.
Så vad var det nu som hände?

Alliansens nya sjukregler
Jo alliansen fick folkets röster och vann valet i september 2006 och som de hade lovat skulle det komma till att betyda stora förändringar på många områden.
Det område som skulle få de största och hårdaste förändringar blev inom sjukförsäkringen
.
Det första som alliansen blev eniga om, var att införa en rehabiliteringskedja i tre steg, där den försäkrades arbetsförmåga nu skulle testas under ett år och med en sjukpenningsgrundande inkomst på 80 procent. Efter det kunde den sjukskrivna söka om en förlängd ersättning på 75 procent dock högst i 550 dagar.
Man bestämde sig också för att ta bort den tidsbegränsade sjukpenningen, vilket innebar att från med nu skulle sjukersättningen bara komma i fråga om den sjukförsäkrade arbetsförmågan fortfarande var nedsatt.

För det som alliansen ville med dessa regler var ju,
att alla som kan jobba förtjänar ett jobb och den som är sjukskriven får stöd och rehabilitering samt att tryggheten ska vara en självklarhet och den som är i behov av det får rätt ersättning, i rätt tid.
Och slutligen skulle det finnas en kortare vägar till ett friskare liv.

Att man nu skulle var allvarlig sjuk nu för att i fortsättningen kunna få sjukpenning fick Anna Olsson som hade operas två gånge för bröstcancer och nu jobbade deltid, erfarare när hon sökte om fortsatt sjukpenning.
I brevet som hon fick från försäkringskassan stod det att för att hon fortsatt skulle få sjukpenning, skulle hon ha en så mycket allvarlig sjukdom och att sjukdomen skulle vara så svår att det fanns ett hot mot hennes liv inom de närmaste månader.
När Anna Olsson frågade sin handläggare om de menade att man skulle ligga för döden för att få rätt till fortsatt sjukpenning, svarade denna ja.

Nu var det så att dagen innan man skulle rösta om förslaget, hölls ett protestmöte mot de nya sjukreglerna utanför riksdagen
Kritikerna poängterade att när människor blev utan ersättning ville de komma att tvingas till försörjningsstöd.

En annan som var missnöje med de nya regler var
socialdemokraten och viceordförande i riksdagen för socialförsäkringsutskottet Veronica Palm som menade att:
”Det är en dålig, slarvig lag. Den är framhafsad och fortfarande när vi ska votera har vi inte svar på massor av frågor om vad som kommer att hända med de människor som faktiskt försvinner ut.
Sveriges Kommuner och Landsting säger 10 000 människor nu kommer att hamna i kön hos socialbidragskontoren. Vad som händer med dem vet man ingenting om”.

Men trots protestmötet och att de rödgröna röstade emot föreslaget, hade den borgerliga regeringen övertaget och den 5 juni 2008 röstades förslaget igenom med 138 mot 126 röster.
Regler skulle nu börja gälla redan från den 1 juli 2008.

Eftersom att de nya sjukreglerna genomfördes så snabbt, varnade divisionschefen på försäkringskassan Stig Orustfjord socialförsäkringsministern Christina Husmark Pehrsson (m) om att medborgarna vill mista förtroendet för försäkringskassan, när de inte längre kunde hänga med, men något sådant ville hon inte lyssna på och svarade:
”Alla frågetecken är kanske inte lösta men det finns så många människor som väntar på rehabilitering, stöd och hjälp. Det finns inte tid att avvakta”.

Ny tillsynsmyndighet ska oka förtroendet
Nu blev det ju också så att i och med de nya regler för de sjukskrivna och förtidspensionärer som regeringen kom med under 2008, behövds det ju en myndighet som kunna granska och ge kritik när det gällde allt inom socialförsäkringsområdet så den 1 juli 2009 startade den självständig tillsynsfunktion Inspektion för socialförsäkringen, (ISF).
Dens uppdrag var att skapa en större förtroende för socialförsäkringen hos oss medborgare, samt stärka rättssäkerheten och effektiviteten inom socialförsäkringsrådet.

För långa handläggningstider
I en av ISF granskningar kom de nu fram till är att handläggningstiderna inom försäkringskassan var för långa och att de kunde minskas genom att genom att försäkringskassan blev mera aktiv och effektiv.
Och det hade de ju rätt i för hur ofta har man inte kunnat läsa i tidningarna hur människor har få ta lån i banken, lånat av familjen, några har fått gå från hus och hem på grund av detta, eller som i detta fall som man kunde läsa om i Värmlandsnytt den 4 november 2009.

Åsa Hjort från Molkom fick vänta fem månader på besked om hon skulle få ny sjukersättning eller inte.
Här gick handläggaren på semestern och sedan till ett nytt jobb, utan att man hade utsett en ny handläggare.
Nu tvingades Åsa Hjort gå till socialtjänsten för att kunde försörja sig och hennes dotter.
Men innan hon kunde få socialbidrag, blev hon tvungen att sälja allt hon hade samt använda båda sina samt dotterns sparpengar.
Detta fall anmäldas till Justitieombudsmannen (JO).
Men eftersom det fanns andra klagomål på försäkringskassan hos JO, hamnade det i högen tillsammans med alla de andra.

”Under 2009 mottog JO över 800 anmälningar mot försäkringskassan, vilket är 200 fler än under 2008”.

Inga förändringar för företagarna
Nu blev det ju som divisionschefen på försäkringskassan Stig Orustfjord hade varnat för vissa hängde inte med i svängarna och undrade vad som gällde för dem, en av de som hade svårt att hänga med och började spekulera över vad de nya sjukförsäkringsreglerna skulle komma att innebära för dem och de anställda var företagarna. Svaren fick de av Svenskt Näringsliv, allt var som förut inget var förändrat.

Förtidspension försvinner år 2012
Nu var det ju så att alliansen tyckte att alltför många unga fått förtidspension eller som man idag kallar för sjukersättning utan tidsgräns, under 90-talet samt under första delen av 2000-talet. För dessa personer blev reglerna också ändrade. Så från att förut där arbetsförmågan skulle vara relativ förbättrat, räckte det nu med att den hade blivit förbättrat för att man skulle kunde stå till arbetslivets förfogande. Regeringen bestämde sig för i samma omgång att förtidspension nu skulle försvinna till år 2012.

Vad det skulle komma att innebära var ju att de 400 000 som hade fått beviljats förtidspension utan tidsgräns innan 1 juli 2008, nu skulle kunna få rätt till att arbete och studera, samt de fick tjäna upp till 42 800 kronor utan att det berörde deras ersättning. Men för att få studera eller arbete, krävdes en bevillning från försäkringskassan, annars gick man mista om sin förtidspension.

Helt annorlunda var det ju själv för dem där fick beviljat förtidspension efter den 1 juli 2008, för skulle deras arbetsförmåga bli det minsta förbättrat, kunde de skickas direkt ut på arbetsmarknaden och deras förtidspension ville upphöra på en gång.

I klartext skulle det betyda, enligt Riksdag & Departementets nyhetstidning från den 31 juli 2009, att över 50 000 sjukskrivna och förtidspensionär skulle nu bli utförsäkrade under 2010. Minst 14 000 av dessa skulle nu bliva utförsäkrad redan från den 2 januari 2010, efterson det gått 550 dagar sedan den 1 juli 2008.

Detta betydde också att för att de utförsäkrade kunna vända tillbaka till försäkringskassan skulle de under tre månader delta i arbetsförmedlingens introduktionsprogram, som skulle förbereda dem till att återgå till ett arbete.
Men om man i början var för sjuk till att delta skulle personen kunna få ersättning intill de blev så friska att dem kunde delta.
Så kund man ju fråga sig hur sjuk skulle man vara för att fortsatt kunna få ersättning? Jo här var det enligt regeringskansliet att:
”Personer som vårdades på sjukhuset eller fick omfattande vård hemma på grund av sjukdom, led av tumörsjukdomar, eller att personen hade fått en avgörande förlust av
verklighetsuppfattningen hade svårt att orientera sig och inte kunde ta till sig information på grund av sin sjukdom, eller om det medförde någon risk för allvarliga försämringar i personens sjukdom om person återgick till sitt arbete eller deltog i arbetsförmedlingens arbetsmarknadspolitiska program, skulle kunna få ersättning till dem blev så friska att de kunde delta”.
Alla dessa regler skulle nu träda i kraft från den 1 januari 2010.

När det nu gällde kostnaden för förtidspensionärerna kom den att minska med 25 procent från 2008 till 2012, det var vad försäkringskassan nu hade kommit fram till med sina uträkningar.

Stressiga dagar för försäkringskassan
Många kanske inte var helt säker på vad dessa sjukregler skulle komma att innebära för dem och många fick säkert ett brått uppvaknande när de mottog brevet från försäkringskassan som i oktober 2009 hade det stressigt med
informera de 15 000 sjukskrivna om att från 1 januari upphörde deras sjukersättning.
Försäkringskassan hoppades ju på att de skulle hinna informera alla, men risken fanns att de inte hann, vilket betydde att vissa nu kunde riskera bli utan a-kassa och gå mista om den högare ersättningen.
Samtidigt rådde arbetsförmedlingen alla som inte var med i en a-kassa, så snabbt så möjligt gå med i en, för annars väntade den lägste dagersättning på 223 kronor mot 680 kronor om man var med i en a-kassa.

Kritik från alla håll
Om nu alliansen hade räknat med att det skulle komma till att gå lugnt till, fick de snabbt tänka om, för man kan väl lugnt säga att det ledde till ett ramaskrik och nu strömmade kritiken in från alla håll.

I tidningarna kunde man läsa om hur svårtsjuka människor tvangs till att söka heltidsarbete. Det var människor med pisksnärtskador, nervskada rygg och människor med ständigt kroniska smärtor, cancer och stroke. Många av dessa människor räknade själva med att hamna på försörjningsstöd eller fick leva på deras deltidslön.

I en debattartikel på Dagens Nyheter, slog specialistläkare larm om: ”I väntan på döden tvingas kroniskt sjuka cancerpatienter ut på arbetsmarknaden”. Läkarna hoppades på att det inte var politikernas mening att patienter med en livshotande sjukdom skulle tvingas att söka arbete. Men att det bara följden av okunskap hos båda politikerna och försäkringskassan.

Och efter mycket kritik från specialläkarna bestämde socialministern Christina Husmark Pehrsson sig för att ge försäkringskassan i uppdrag att hitta en lösning på hur man kunde tillämpa regelverket, när det gällde de nya sjukregler. Veckan därpå vid en presskonferens gav Christina Husmark Pehrsson meddelande om att man nu kom att ändra lagen så att:
”de svårt sjuka skulle undantags från att pröva hela arbetsmarknaden efter 180 dagar. Och lagstiftningen skulle nu komma att ändras från den 1 januari 2010”.


En politiker som gav uttryck för det som många människor menade och tänkte var Mona Sahlin i en debattartikel i Aftonbladet
”Regeringens cyniska spel med sårbara människor måste upphöra, så stoppa riksdagens beslut om de sjukskrivna”.

Statsministern tycker de nya reglerna är bra
Efter att ha fått utstå mycket kritik för de nya sjukreglerna, höll så socialförsäkringsministern Christina Husmark Pehrsson ett försvarstal i Agenda och påstod att hon aldrig hade fått några varningar från remissinstanserna om vilka konsekvenser de nya sjukreglerna skulle få.
Detta fick experterna till att se rött, för både TCO, Sveriges kommuner och landsting, Statens hälsoinstitut, Samhall och försäkringskassan, hävde att de alla hade skickat in remissvar till henne och menade att hon borde vara bättre informerade.

Hela tiden hade det ju varit Cristina Husmark Pehrsson som hade fått ta emot kritik och försvara de nya sjukreglerna, men till slut fick folket äntligen veta vad statsministern Fredrik Reinfeldt hade att säga. Han menade att de nya förändringarna var bra, men behövdes ses över och att de var ute i rätt tid. Han sa också:
”När detta väl är på plats vill jag höra den som vill tillbaka till det som var tidigare. Det skulle leda till kraftigt ökade kostnader, ökad dold arbetslöshet och svårigheter att finansiera välfärden”.


Kort efter kunde man i Riksdag & Departements nyhetstidning läsa att nu hade man mildrade reglerna för dem som riskerade att bli utförsäkrat .
Nu skulle den som hade en ”allvarlig sjukdom” i fortsättningen kunna få 80 procent inkomsten även efter de 364 dagarna om det ansågs orimligt att skicka personen till arbetsförmedlingen.
Med det menade de att den sjuka inte skulle behöva säga upp sig eller begär tjänstledighet för att söka ett annat arbete.

Sänkt ersättning
Men det som nog de flesta oroade sig för var ju ekonomin.
Här lugnade före detta arbetsministern Sven Otto Littorin med att dem som var med i en a-kassa skulle få samma ersättning som när de var arbetslösa alltså 80 procent av deras lön och för dem som inte var med i en a-kassa uppmuntrade han dem till att göra det så snabbt så möjligt, för att få en inkomstrelaterade inkomst.
Samtidigt lovade han att de allra flesta ville få mer ersättning än de fick på den tidpunkten.
Men som vi vet idag stämmer det inte, de flesta fick sänkt ersättning, när de slussades över till arbetsförmedlingen.

Försäkringskassan bestämmer
I Göteborgs Posten kunde man nu läsa om att läkarna nu var väldig kritisk till de nya reglerna.
Överläkare Kristina Glise på Institutet för stressmedicin i Göteborg säger att de människor som är sjuka av stress inte borde utsättas för mer stress, det gör bara deras sjukdom värre. Men hon tyckte också att:
”Ett läkarintyg tas emot väldigt varierande, beroende på försäkringskassans handläggare, och det spelar ingen roll vem som skrivit det. Här sitter vi som experter och intygar något och sedan sitter en som inte är expert och bestämmer att det spelar ingen roll vad vi säger”.

Nu är det dags att se vad som hände efter den 1 januari 2010. När nu 14 000 blev utförsärkrat och skickades över till arbetsförmedlingen.

För sjuka till att arbeta
Vad som snabbt stod klart för många arbetsförmedlingar och som de slog larm om och som de fortfarande slår larm om är att allt för många av dessa människor som har blivit utförsäkrade var för sjuka till att skickas ut på arbetsmarknaden och kommer åter hamna hos försäkringskassan efter det tre månaders introduktionsprogram.

I Smålandsposten kunde man läsa att på Växjös arbetsförmedling hade man i februari 354 personer som gick arbetslivsintroduktionsprogrammet och arbetsförmedlingens chef Kerstin Håkansson räknar med att 30 procent av dem kommer att återgå till försäkringskassan. Detta ser ordförande i socialförsäkringsutskottet moderaten Gunnar Axen inte som ett dårligt resultat och säger:
”Se det heller som att vi ger sju av tio en chans att komma tillbaka till arbetslivet. Men de andra ska känna trygghet i att försäkringskassan finns där”.

I en undersökning som fackförbundet ST (tidigare kallat för statstjänstemannaförbundet.)
har gjort, behöver 61 procent av dem som har utförsäkrats vård. ST:s ordförande Anette Carnhede tycker att resultatet är alarmerande och att regeringen har gjort en grov felbedömning när det gäller vårdbehovet hos de långtidssjukskrivna, när de införde de nya sjukreglerna. På arbetsförmedlingen i Växjö är man inte ett dug förvånat över resultatet.

Folk begick självmord
I januari kunde man så läsa i fler tidningar om Mari-Louise Gustavsson 61 som led av ryggvärk ledsjukdomar depressioner och trots intyg från arbetsgivare, familjen och läkaren att hon inte var arbetskapabel på grund av kronisk symtombild och borde förtidspensionerats. Försäkringskassan i Falun var av en annan mening och bedömde henne till att hon var frisk nog till att stå till arbetsmarknadens befogenhet och det var det svar som fick henne till att ta sitt eget liv påsken 2009.

Ett annat fall handlade om 32 åriga Liza Sundberg från Grästorp.
Hon hade varit manodepressiv sedan 20 års ålder, som gjorde hon hade svårt att umgås med andra människor, var stresskänslig och dessutom svårtmedicinerade.
Liza Sundberg hade nu blivit varnat från försäkringskassan att hon riskerade att bli utförsäkrade. Nu klarade hon inte längre av pressen och den 29 januari 2010 hittade hennes man Ola Sundberg henne död på gården.
Hon hade hängt sig.

Flera överklaga försäkringskassans beslut
Att det nu var svåra att bli sjukskriven och få förlängt sin sjukskrivning stod klart och i Kronobergs radio i januari 2010, kunde man höra hur allt flera vände sig till domstol för att de var missnöjda med försäkringskassans beslut.

”Under 2009 hade Länsrätten i Kronoberg 60 fall vilket var dubbelt så månget ärende som under 2008”.

I ett pressmeddelande från försäkringskassan 2010 kunde man läsa att försäkringskassan hade sökt prövningstillstånd i Högsta domstolen. Saken gällde fyra gravida kvinnor som hade fått avslag på deras begäran om sjukpenning på grund av graviditetsrelaterade besvär. I Svea hovrätt fälldes försäkringskassan för diskriminering av dessa kvinnor.
Men försäkringskassan är av en annan mening och står fast vid deras bedömning.

Annica Holmquist
Nu var det inte bara i medierna som man kunde läsa om sjuka som hade fått avslag på deras begäran om sjukpenning. I bloggvärlden fanns många som skrev om deras problem. På Facebook skrev även anhöriga om deras svårt sjuka familjemedlemmar.
En som gjorde det var Emelie Holmquist som skrev om sin mamma Annica Holmquist som lider av sjukdomen akromegali som gör att organ och kroppsdelar växer okontrollerat. Försäkringskassan har avslå hennes begäran om fortsatt tillfälligt sjukpenning.
Ni kommer kanske ihåg att just detta fall blev tagit upp i valdebatten, där Fredrik Reinfeldt sa att han trodde på en lösning när det gällde Annica Holmquists fall.
Så har det inte blivit och om överprövningen av försäkringskassans beslut inte går igenom blir Annica Holmquist tvungen att börja om från början igen, här i november 2010.
Emilie är nu rädd för om hennes mamma får avslag igen, kommer hon att ta livet av sig själv.

Och just om detta fall sa Mona Sahlin kanske det som många menade:
 ”att detta var en skandal, varken mer eller mindre”.

Redan innan valet hade arbetsförmedlingarna, läkare politiker i hela landet krävt att sjukreglerna måste justeras snabbt så att inte fler svårt sjuka ska drabbas.

Som ni vet vann moderaterna och redan efter några dagar ville även centern, folkpartiet och kristdemokraterna att man ändrade sjukreglerna så att de svåraste sjuka inte drabbas så hårt. Som Maud Olofsson ganska riktigt sa till SVT den 24 september 2010.
”Osäkerheten som det här skapar för den allvarligt sjuka är inte humant”.
Men en som inte tyckte man behövda att ändra reglerna var socialförsäkringsministern Christina Husmark Pehrsson.

Efter valet blev ju Christina husmark Pehrsson ju utbytt och den nya socialförsäkringsministern blev Ulf Kristersson.
Nu hade socialdepartementet lovat en översyn i när framtid, men man skulle inte förvänta sig några större förändringar, reformen låg fast enligt Ulf Kristersson, men som han sa:
”jag är beredd att till och med, med förstörningsglas leta fel och brister”.
Just detta uttalande samt om att reformen låg fast ledde till kritik från politikerna.
Socialdemokraten och talesman i socialförsäkringsfrågor Thomas Eneroth sa:
”Ser man inte de bekymmer som regeringens sjukförsäkringsreform lett till, då är man blind för verkligheten”.


Västern talesman i socialförsäkringsfrågor Wiwi-Anne Johansson sa:
”Det är liv som förstörs undertiden som man stirrar med sitt förstörningsglas för att se vad som egentligen är fel.
Det är häpnadsväckande att man inte tar det mer seriöst och ser det som mer akut.”.
Samtidigt var hon av den meningen att Ulf Kristersson inte agerade snabbt nog och tog allt för lätt på sin uppgift.

Birgitta Rydberg, i folkpartiets sjukvårdslandstingsråd sa bland annat:
”Det får ju väldig stora konsekvenser för ekonominför dom personer som blir utförsäkrade och plötsligt kanske inte har någon egenförsörjning, man kastar bort tryggheten för de här människorna och vi i folkpartiet vill inte ha, att tryggheten för de svårt sjuka ska försvinna”.

Både kristdemokraterna och centern krävde att man gjorde en snabb översyn av sjukreglerna.
Kanske det var all den kritik från alla håll som fick socialförsäkringsministern Ulf Kristersson till att ändrar sig.
För i en artikel i Dagens Nyheter den 11 november lovade han att man nu skulle se över sjukreglerna och det gällde även reglerna för förtidspensionen, här skulle personer som saknade arbetsförmåga på alla områden på arbetsmarknaden skulle kunna bli förtidspensionär. Men när det kan komma nya förslag kring sjukförsäkringen och hur lång tid det tar innan det kommer några förändringar, kunde han inte svara på.
Men han tar gärna emot synpunkter på sjukförsäkringen, men bara från dem som giller grundreformen.

Fakta
Rehabiliteringskedjan i tre steg, från 1 juli 2008.
De första 90 dagar ska försäkringskassan bedöma om den sjukskrivna kan gå tillbaka till sitt vanliga arbete. Från dag 91 ska försäkringskassan bedöma om den sjukskrivna kan utföra något annat arbete hos arbetsgivaren. Från dag 181 ska försäkringskassan bedöma om den sjukskrivna kan försörja sig genom arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
Tidsbegränsat sjukersättning avskaffas.
Källa; Sveriges Riksdag

Aktivitetsstöd på olika nivåer.
Personer som inte har någon sjukpenninggrundande inkomst får 223 kronor om dagen det samma gäller för dem som vänta på beslut. Den som har sjukpenninggrundande inkomst kan lägst få 320 kronor om dagen.
Personer som är med i A-kassan kan få en ersättning på 80 procent av inkomsten upp till taket i a-kassan på 680 kronor om dagen
Källa: försäkringskassan

I 2009 utbetaldes 18 965 932 918 kronor i sjukpenning till 43 656 000 personer mellan 16 år och över 65 år.

Vid årsskiftet 2009-2010 hade 17 843 uppnådd maximal tid i sjukförsäkringen. 14 280 lämnade försäkringskassan. 3563 fick beviljat sjuk eller aktivitetsersättning och stannade kvar i sjukförsäkringen. Under första kvartalet 2010, hade 1 541personer återvänt till försäkringskassan.

I september 2010 fick 450829 personer sjuk eller aktivitetsersättning på försäkringskassan jämfört med 502 081 från oktober 2008, en minskning med tio procent.
112 449 fick i september 2009 utbetalning på grund av sjukskrivning vilket är en minskning med11 procent jämfört med oktober 2008.
Källa: Sveriges officiella statistik

Cirka 32 000 av de 54 000 som utförsäkras 2010 är förtidspensionär, cirka 19 000 kommer att utförsäkras under 2011. En uträkning som försäkringskassan har gjort kommer det att bli en besparing på 108 miljarder kronor från år 2008 till 81 miljarder kronor år 2012, en minskning på 25 procent Källa: riksdag & Departement

Maktens korridor

En lag som skulle tvinga partierna till att redovisa varifrån de fick sina bidrag och hur de används tyckte alla partier var helt okej, på när moderaterna.
Trots att båda centern, kristdemokraterna och folkpartiet tyckte det var helt riktigt att redovisa sina bidrag och att det var viktigt att visa öppenhet över oss för medborgarna, så ändrade de sig i sista ögonblick och röstade tillsammans med moderaterna och sverigedemokraterna emot förslaget.
Man kan ju undra varför och vad Fredrik Reinfeldt har sagt till dem och vad dem har att dölja?

När det gäller moderaterna så kanske dem har kanske lovat sina bidragsgivare anonymitet och som alla vet så får man ju inte röja sina källor, på när, när det gäller brott.

Kanske detta var ett uppdrag för Janne Josefsson och hans team på uppdrag granskning, för ingen politiker går fri om teamet hitta den minsta fel, så ger de sig inte för allt har kommit fram på bordet.

Men kanske moderaterna som så många andra politiker har använt dem på krogbesök och fina middagar.
Att gissa på vem deras bidragsgivare är omöjlig och eftersom moderaterna också vann denna röstomgång får vi det nog aldrig att veta, för nu har Fredrik Reinfeldt bestämt sig för att det ska vara så och så blir som han har bestämt.

Men som statsvetare Svend Dahl på Stockholms Universitet ganska riktigt säger:
"Pengar är makt i politiken".

DN

Danmark kan riskera ställas inför den Europeiska Mänsklighetsdomstol

Nu vet jag vad som händer i Danmark. Det främlingsfientliga dansk folkeparti är vid att ta över makten, med alla deras idéer om vilka regler som ska gälla för utlandsdanskare och utlänningarna, det är i allfall så det ser ut just nu för min del och kanske också för så många andra.

 Ett nytt fall som är så grotesk som att en dansk pappa och hans dotter kanske måste flytta till Sverige för att kunna vara tillsammans, för i Danmark är Felicia inte välkommen, trots hon talar flytande danska, har studerat i ett och halvt år på handelsgymnasiet i Danmark.

Problemen är att hon kommer från Moçambique, där Hans Kristian jobbade som läkare under 90-talet och hade ett förhållande med Felicias mamma som har ensam vårdnaden, trots flera försök på att de skulle ha delat vård har det inte lyckas att få det genomfört på grund av den byråkrati som finns i Moçambique, säger han. 

  Igenom hela hennes uppväxt har de träffas minst tre gånge om året antingen så har han rest till Moçambique för att träffa henne eller så har hon kommit till Danmark och helt utan något problem, förrän nu med de nya hårde reglerna.

Trots flera brev till dem olika minister och myndigheter har svaret varit nej till att hon kan få stanna i Danmark, i ett brev från ett ministerium har han fått ett så kränkande svar som:

”Att mitt förhåll till min dotter inte är av en sådan karakter och att det inte finns någon tillknytning mellan dem”.

 Som tur är, är många kritiker av den meningen att de nya reglerna är i strid med den danska grundlagen, eftersom den kränka äkta makornas rätt till ett familjeliv.

Det kan jag hålla med om, det är ju så diskriminerande överför människor som vill gifta sig med en person från ett annat land, eller har ett barn med en person från ett annat land som vill bo tillsammans med sin mamma eller pappa nu inte kan få vara tillsammans.

På grund av Danmarks nyaste och mest diskriminerande och rasistiska regler. 

Man kan ju undra om politikerna vill av med de danske medborgarna för de är ju gott på väg till att lyckas och vem ska så betala skatten när de har flyttat till ett annat land.

Jo här har Dansk folkeparti hittat svaret på den frågan.

För om du som utlänning vill studera i Danmark och söker studiestöd och lån ska du betala allt tillbaka om du inte stannar och jobba minst fem år i Danmark efter avslutat utbildning.

För enligt dansk folkeparti handlar det ju om skatteborgarnas pengar.

Man kan ju undra vem så har lust att studera och bo i Danmark, just nu.

Inte jag i allfall.

Därför var det också med glädje jag läste i tidningen Politiken att Danmark nu kan räkna med att ställas inför rätta i danska domstolar,

 Men vissa är bered att gå så långt som till den Europeiska Mänsklighetsdomstolen i Strasbourg.
Nu hoppas jag att det händer och att man inte bara ger dem en varning, men att Danmark får ett hårt straff, som kan märkas, så de lära sig att det inte går att behandlar människor på detta sätt.

Just nu börja Danmark likna Ryssland, under Stallins tid.

BT Politiken dk

De danske politikerna nekade Farruks Qureshis familj visum till hans silverbröllop

När Astrid och Farruk Qureshi gifte sig i 1984, hade de ingen aning om vilka problem det skulle medföra 25 år senare.
Farruks Qureshis familj bor i Pakistan och har ofta varit på besök hos dem i Danmark.
Så Nu Astrid och Farruk Qureshi nu skulle fira silverbröllop, var de självklart inviterat med till festen.
Men här tog det stopp.

Politikerna med Pia Kjärsgaard i spetsen hade ju just drivit igenom den tuffaste invandrarpolitik i Europa.
Nu ansåg politikerna inte ett silverbröllop som en extraordinär högtidlighet.
Men så kan man ju undra vad de anser som en extraordinär högtidighet, Ju det är:
Om du ligger för döden eller ska begravs.


Den enda som kunde få beviljat ett turistvisum var Farruks Qureshis mamma, hans syster, maken och deras dotter nekades ett visum.
Det hjälpte inte hur mycket Astrid Qureshi än skrev och förklarade för politikerna att hans mamma var för gammal till att resa så långt ensam och familjen åkte tillbaka till Pakistan efter festen.
Svaret förblev ett nej.

Tillsamman driver Astrid och Farruk Quershi en tankstation och tjänar pengar, så det ju inte så de inte kan ta hand om familjen.
Även om jag inte kan se det skulle ha någon betydelse i detta sammanhang.
Festen hölls utan hans familj var närvarande.

Idag skäms Astrid Quershi över Danmark och deras sätt att behandla andra människor på.
 Om detta inte är ett sätt att diskriminera människor på, så vet jag inte vad det är.

Nu har jag bott i Sverige i 21 år, så man kan ju undra om de danske politikerna anser mig som utlandsdanskare, trots danskt medborgarskap, i så fall måste jag söka om ett turistvisum nästa gång jag åker till Danmark.

Ekstra Bladet dk

Danmarks ikon har kommit hem

Så återvände Danmarks ikon hem efter att ha varit borta i nästan tio månader i kina.

Hon bjöds välkommen av en hundradestal danskar som viftade med Dannebrog, utländska journalister, ordföranden för Köpenhamns fullmäktigen Frank Jensen, Ekonomi och arbetsminister Brian Mikkelsen samt kinas ambassadör i Danmark, Xie Hangseng, när hon återbördas på sin plats.

Hennes långa resa var över. Men journalisterna fick inget svar på hur resen hade varit, om hennes upplevelse vid att över 5 miljoner människor hade beskådat henne på Världsutställningen Expo 2010 i Shanghai.

Dem tar hon med sig ut på vattnet vid Langelinie i Köpenhamn.
Så nu kan danskarna och turisterna åter vällfärde ut och titta på Danmarks skönhet, nämligen den:
 Lille Havfrue.


Välkommet hem

BT Ektrabladet DK

Mona Sahlin slutar som partiledare och lämnar riksdagen

Efter ett dårligt val för socialdemokraterna, har Mona Sahlin ensamt fått ta all kritik för att det gick så dårligt under valet. Men hon har väl inte ensamt bestämt vad man skulle gå till val på, eller?

Så istället för att stötta henne och tillsammans försöka klara av krisen inom partiet, krävde många istället hennes avgång.
Även hennes partivänner tyckte att detta var det bästa hon kunde göra.
Så igår bestämde Mona Sahlin sig för att avgå som partiledare för socialdemokraterna, samt att hon nu lämnar riksdagen för gott.

Det kanske finns en del sanning idet som Lars Ohly säger att hade det varit en manlig partiledare hade man ställt upp och stöttat denna och övertalat denna till att stannar kvar, men nu är det en kvinnlig ledare det handlar om och så ser det annorlunda ut.

Nu ska det ju utses en ny partiledare och två som redan har tackat nej till posten är Thomas Bodström och Margot Wallström.
Så nu ska det ju bli spännande att se vem som kommer att ta över efter Mona Sahlin. Och om det kommer att leda till ett inbördeskrig inom partiet återstår att se.

Men när det nu ska väljas en ny partiledare, så är det kanske dags att låta de unga komma till. För om partiet ska ha en chans till nästa val, måste dem förnya sin politik så den stämmer med hur verkligheten ser ut idag och inte hur den såg ut för fem till tio år sedan.

DN Aftonbladet SvD Expressen Politiken, BT Ekstra Bladet Jyllands Posten DK

Danmark har blivit ett apartheidland

Dansk Folkeparti är så himla lyckliga. Den danska regeringen har nämligen ingått ett avtal med dem om att det som dansk folkeparti kallar för en moderniserig av reglerna för att få sina äkta maker/makar till Danmark.
Nu fråga man kanske varför dansk folkeparti är så lyckliga.
Ju! För nu kommer Danmark att ha den tuffaste invandrarpolitik i hela Europa och det är dansk folkeparti stolta över.

Nu är det ju inte bara invandrarna som drabbas, det är även danskarna som har hittat den stora kärleken till en person från ett annat land som kommer att drabbas.
För om personen inte är över 24 år och har tagit sin utbildning på några av de 20 största och bästa universiteten i världen, talar franska, tyska, svenska, norska eller danska, samt  personen  får inte ha eller ha  haft eller sökt försörjningsstöd de sista tre åren, samt att personen  får inte ha begått något brott de sista tio åren. 
Slutligen ska man ha en bankgarati på 100 000 kronor.
 Så om man inte uppfylla  dessa krav, så glöm allt om att din make/maka kan komma till Danmark och  få uppehållstillstånd.

Detta är ju en enorm kränkning och angrepp på det som vi kallar för de mänskliga rättigheterna.

Man kan ju också undra över hur många som har 100 000 kronor stående på banken, om inte man  är miljonär.
Jag har 100 000 kronor på banken, men det är i skulder.

Nu har den danske regeringen verkligen gått in på den linje som dansk folkeparti står för nämligen:
”Att man ska värna om landet, folket och den danska ärv och bara i ett fritt Danmark kan landet utveckla sig efter folkets vilja”.

Så vad som nu gäller det for danskarna är att inte att förälska sig i en utländsk metallarbetare, eller en sjuksköterska och som inte klara av att tala några av dessa språk.
För denna person är inte längre välkommen i Danmark.

Jag måste erkänna från att ha varit en stolt danskare, sitter jag nu idag och skämmas över det.

I många år kämpade Nelson Mandela för att avskaffa apartheid i Sydafrika och han lyckades och för det mottog han Nobels Fredspris, vilket han verkligen förtjänade.


Tyvärr har denna apartheid nu flyttas till ett annat land.
Från att Danmark har varit ett fritt och vänligt land, har det nu blivit ett land med apartheid, nämlig den som kallas för:
Den sociala apartheiden.

Politiken, BT dk

Polisen förhörde minderåriga om pappans terrorbrott

Tungt beväpnad och maskerad polis bröt sig in förra veckan in i en lagenhet och grep pappan misstänkt för förberedelse till terrorbrott, som dock släpptes samma dag.
I lagenheten fanns aven hustrun och deras tre barn på sex, tio och tre år som föstes in i en hörna där polisen riktade vapen emot dem. Alla togs med till arresten, där pappan fördes in i ett rum, mamman i ett annat. Barn fördes in i ett tredje rum med en kvinnlig förhörsledare, som började ställde frågor om pappan.

Detta hände i Göteborg och inte i USA som man först kunde tro, när man läste detta, så dessa poliser måste ha sett allt för många polisserier från USA.

Hur kan polisen göra så mot minderåriga är oförståligt och borde det inte finns en person med från socialen eller en advokat, när man avhörde barnen?

Pappan har berättat att flickan ett par dagar efter händelsen har sagt: ”Pappa, han ville skjuta mig, men han sköt inte”.
Att barnen är chockade efter händelsen är full förstålig, vem ville inte vara det.
När det finns barn med i bilden borde man kanske gå lite varsamma till verks än man gjorde här.

Att människor förlora tilliten till polisen, förstår man när man läsa detta, för det är ju rena maffiametoder man har använt sig av i just detta fall.

Aftonbladet

Pia Kjärsgaard hotar den danske demokratin och yttrandefriheten

Om man är invandrar och bor i Danmark, ska det inte tillåtas att titta på programmen från de arabiska landen eftersom de ingjuter människorna till att hata de västliga länder som man bor i, så bort med alla parabolantennerna.
Detta var Pia kjärsgaard från dansk folkeparti, nya förslag till regeringen.
Men hon hade ju glömt tänka på det kom till att påverka det som hon annars sätter så stor värde på och som hon vill man samtidigt skall värna om, nämligen yttrandefriheten
.
Förslaget sågas också direkt av regeringen
Men självklart stoppade det henne inte från att komma med ett nytt förslag, nu skulle Danmarks Radio och TV ta bort alla arabiska tv-kanaler samt förbjuda alla programmen som hade med islam att göra.
Pia Kjärsgaard inser att det inte blir lätt, för folk kan ju gå in och titta på Internet, men hon tror inte att man kommer sitta framför datorn på samma sätt, som när invandrare sitter framför tv:n hela dagen.

Nu kan man ju undra om statsministern Lars Lökke Rasmussen fortfarande tycker att Pia Kjärsgaard och dansk folkeparti är städade och legitime nog till att få en plats i regeringen.

Samtidigt får man ju hoppas detta förslag också kommer sågas av regeringen.
Annars är Danmark långt ute när det gäller demokratin, yttrandefriheten, samt ett fritt Danmark.

Politiken BT Ektra Bladet DK

Fyraåriga Juliet Breitman ställdes inför en domstol

Hur ofta ser man inte barn på tre, fyra år cykla på trottoaren medan föräldrarna går vid sidan av eller bakom barnet och kör barnet på någon och händer det en olycka, är det föräldrarna som får ta ansvaret inte barnet.

Den Fyraåriga flickan Juliet Breitman hade otur när hon cyklade på trottoaren på Manhattan i New York och kom till att köra på den 87 åriga Claire Menagh så hon ramlade och bröt höften. Eftersom hon dog tre månader senare av andra orsaker, är det nu familjen som nu har drivit saken vidare till en rättinstans i New York.

Domaren Paul Wooten i den amerikanska domstolen menar att fyraåriga Juliet Breitman är full ansvarlig för olyckan och en förnuftig fyraåring borde kunna inse vilken fara man utsätter andrar för, när man cyklar på trottoaren.
Mamman som gick bakom flickan när det hände frikändes.

För även om föräldrarna är närvarande ger det inte en förnuftig fyraåringa rätt till att utsätta andrar för fara, som till exempel att springa rakt ut på en trafikerat gate utan att först se sig omkring, skriver domaren i sin motivering.

Vad Juliet Breitman kommer att dömas till meddelar historien ingenting om.

Men ett ting står fast, nu vet föräldrar med små barn i Manhattan att de inte ska låta deras barn cykla på trottoaren för händer det en olycka kan barnet dras inför en domstol och ställs till ansvar för olyckan.

Att man ställa fyraåringen inför en domstol och döma henne som ansvarlig för olyckan, är efter min mening att gå för långt.
Nu är det ju USA, där allt kan hända och åldern spelar tydligen ingen roll.

Ekstra Bladet DK

En ny laserman på gång i Malmö

Malmö har blivit rädslornas stad. Många av invånarna vågar inte gå ut efter mörkret inbrott och att gå ensam kan vara livsfarligt. Speciellt för invandrare för det är dem som är måltavla, för dessa beskjutningar.

Under de sista par veckorna har man läst om hur invandrare har blivit skjuten när dem stod ensamma och väntade på bussen på kväller och nätter.
Någon beskrivning av förövaren har inte kunnat ges eftersom han gömmer sig bakom buskar och träden.
Ingen går säkre längre för i helgen besköts även barnfamiljer i sina egna hem.


I helgen höll man en demonstration i Malmö mot skjutningarna. Bara några timmar senare sköt en man mot en barberare/skrädderiaffär. Ägaren Naser Yazdanpanah som hade varit med på demonstrationen och hade vänt tillbaka till affären för att jobba vidare, satte efter förövaren och fick en dansk skalle på köpet.
Polisen hoppas nu på att det DNA som man tog från ägaren, kan leda till en identifiering av förövaren. För den beskrivning som skräddaren kunna ge av skytten räckte tyvärr inte till man kunde göra en fantombild av mannen.

Det är kanske tur för skytten, för nu är det inte bara poliser som jagar mannen, nu har även tidigare gängmedlemmar givet sig in i jakten på skytten och dem har ju för vana att inte ställa frågor innan dem ger sig på personen.
Så man får ju hoppas att polisen hittar honom först.

Att polisen drar sammanlikningar mellan lasermannen från 1992 och dagens skottlossningar är kanske förståligt, för lasermannen hade också invandrar som måltavla och på den tiden hade ny demokrati just kommit in i riksdagen och ansågs som ett främlingsfientligt parti.
Idag har vi sverigedemokraterna i riksdagen.

Vad man kanske blev lite förvånat över var att sverigedemokraterna i Malmö har utlöst en dusör på 25 000 kronor till den som kan komma med avgörande information och som kan leda till att polisen kan fånga skytten.
Så trots att dem är ett främlingsfientligt parti är det ju glädjande att de fördömer dessa skottlossningar mot invandrarna.

Under det sista året har Malmö haft 50 skjutningar.
Allt för många efter min mening.

Just nu står polisen med 19 oförklarliga fall av skjutningar där en har avlidit och åtta har skadats.
Nu har man satt in ett 100 tals poliser för att lösa detta fall som har fått första prioritering överallt, så nu kan man ju bara hoppas att de lyckas fånga förövaren innan att flera invandrar blir skadat eller i värsta fall får sätta livet till.

För det ju fullständigt riktigt det som skräddaren och barberaren Naser Yazdanpanah hade skrivit på plakaten vid demonstrationen.

”Jorden är endast ett land och mänskligheten dess medborgare”.

´DN Expressen Aftonbladet SvD Sydsvenskan

Barndomens dröm, förvandlades till en mardröm

Historien och namn är uppdiktad

Jane Johnssons hade nått sina drömmars mål, men frågan som återstod var om hennes högsta önskan nu skulle gå i uppfyllelse.


Lisa både glädje sig och var nervös. Hennes syskon hade efter många års försök, lyckas övertala deras föräldrar till att träffa Jane.
För tio år sedan hade hon lämnat föräldrahemmet mot sina föräldrars vilja för att följa sin dröm. Men de sista sju åren hade de nekat till hennes existens.

Om hon hade lyssnat på sina föräldrar den gången för tio år sedan, hade hon aldrig hamnat i denna situation, hon hade med stor sannolikhet jobbat i deras hotell eller puben, liksom hennes syskon. Som idag hade tagit över verksamheten.
Och med den erfarenheten hon bar på idag, hade det kanske varit mycket bättre.
Men så hade hon ju inte träffat Paul, som hon numera var gift med och fått sonen David som just hade fyllt ett år.

Jane packade ner de sista kläder och gick in och tittade till David som fortfarande sov. Hon gick in i vardagsrummet med en kopp kaffe.
Imorgon vid denna tid, skulle hon förhoppningsvis få träffa sina föräldrar, om de inte hade ändrat sig, men så var det inte första gången det hände.

Barndomens dröm
Jane var född och uppvuxen Granard i den östliga delen av grevlandskapet Longford i Irland.
De bodde i den lägenheten som hörde till hotellet som hennes föräldrar ägde. Puben hade de köpt när det äldre äktaparet
bestämde sig för att flytta till Dublin och bo hos deras dotter.

Under hela hennes barndom hade hon, sin äldre bror och syster fått hjälpa till i hotellet med städning och i köket och hon hatade det, värst var det under sommaren när det var fyllt med gäster hela tiden.
På vintern var det mera lugnt och här fick man mera tid till att leka med de andra barnen i byn.

För hennes föräldrar var det en självklarhet att hon, Peter och Marian skulle ta över verksamheten när de inte orkade längre.
Men Jane hade andra idéer och drömmer. Hon ville ut och rese, se världen, testa något annat än bara uppvakta andra människor.

Men både Peter och Marian åkte till London för att utbilda sig inom hotell och kök och under ett sommarlov hade Peter sin kompis Mikael Lyndon med hem. Han var modefotograf och hade eget fotostudio i London.

Blir en världskänd fotomodell
Hon älskade att posera framför hans kamera och han sa att hon hade en fotomodells drömkropp samt talang, så hon kunde utan problem bli en världskänt fotomodell som reste hela världen runt samt bli miljonär. Så när sommaren var över visste hon precis vad hon skulle bli.
Men hennes föräldrar var av en annan mening och menade att det bara var oanständiga flickor som blev fotomodeller.

Under det gångna året fortsatte hon och Mikael att träffas, trots föräldrarnas ihärdiga försök på att hålla henne borta från Mikael.
Jane var övertycket om hon hade mött mannen i sitt liv, så när hon slutade skolan, fanns ingen tvekan, när Mikael frågade om hon ville flytta till London och bli fotomodell.
Eftersom hon bara var sexton år, fixade han ett rum åt henne hos sina föräldrar, vilket lugnade Janes föräldrar lite och så fanns ju både Peter och Marian ju där till att hålla ett öga på henne.

Jane lärde snabbt att posera på ett professionellt sätt och det tog inte lång tid innan hon var efterfrågat av de stora modeagenturer, Mikael blev hennes manager och bestämde vilka hon skulle jobba för.
Nu blev det till långa arbetsdagar, massor av fester och resor världen över, livet lekte och hon älskade det glamourösa livet. Hon hade uppnått sitt mål, hon hade blivit en världskänd fotomodell.

Brytningen med föräldrarna
Så kom den dagen då hon skulle åka hem till sin broder Peters bröllop. Hon glädje sig till att se sina föräldrar igen, för hon hade inte träffat dem på nästan två år.
Men återseendet blev inte som hon hade tänkt sig, föräldrarna tyckte hon såg för tunn ut och att hon var oanständigt klädd, hennes klädning var för urringat och hon borde tänka mer på sitt ry.
Bråket var igång och hade Marian inte kommit in och stoppat det, hade Jane åkt tillbaka till London på direkten.

Nästa dag var läget spänt mellan Jane och hennes föräldrar, dem pratade knappt med varandra. Under bröllopsfesten håll dem god min till elakt spel och man kunde med lätthet kalla det för lugnet för stormen.

Dagen därpå lämnade Jane hemmet efter ett nytt bråk. Den enda gången hon åkte tillbaka var till Marians bröllop, här behandlade föräldrarna henne som en främling och sedan dess hade hon trots flera försök inte sett sina föräldrar.

Fastnade i drogernas värld
Men som tur var hade hon ett fantastiskt förhållande till Peter och Marian och deras familj och det var också dem som tillsammans med Paul, som hjälpt henne tillbaka till livet, när hon totalt mistade fotfäste med sin livsföring.

De långa arbetspass, de många resor och festerna började så smått att ta ut sin rätt, Jane kände sig allt oftare väldig trött och hängig, av Mikael fick hon det som han kallade för vitamintillskott, det hjälpte plötsligt kände hon sig pigg och orkade med hur mycket som helst.
På festerna var det vanligt med droger, intill nu hade hon hållit sig långt borta från dem, men en kväll bestämde hon sig för att testa det, det lugnet som hon kände spridde sig i hela kroppen kunde inte beskrivas, hon var fast.

En brysk uppvakning
Sen hände olyckan, som skulle komma att förändrar hennes liv.
Efter en fest bestämde hon sig för att gå hem eftersom hon bodde i närheten, hon ramlade och när hon försökte resa sig gick det inte.
En polispatrull kom förbi och stannade, och fråga vad som hade hänt, sen ringde de efter en ambulans.
På sjukhuset konstaterade man hon hade ett lårbensbrott och ett brott på högra foten. Hon ringer Mikael för att berätta det, han blev vansinnig, hon hade ju en viktig fotografering nästa vecka, men lovade att besöka henne nästa dag, han kom aldrig.

Vistelsen på sjukhuset blev en brysk uppvakning för Jane, det som hon trodde var vitamintillskott var en drog, samtidigt som hon fick veta att hon var kraftigt undernärd. Det blev en lång väg tillbaka, men vid sin sida hade hon sina syskon och Paul, som var den polis som ringde efter ambulansen.
Varje dag besökte han henne och långsamt växte inte bara ett förtroende förhållande upp men också kärleken. Så när Jane blev utskriven från sjukhuset, flyttade hon direkt hem till Paul.

Paul sökte förflyttning till Penzance och fick jobbet.
Efter ett år gifte de sig och året därpå fick de fick sonen David.
Båda till bröllopet och till dopet hade hon inviterat sina föräldrar, trots dem hade tackat ja dök de aldrig upp, annat hade kommit emellan.

Janes högsta önskan går i uppfyllelse
Under hela resen till sitt barndomshem var Jane nervös och spänt, skulle hennes högsta önskan om att få träffa sina föräldrar, skulle hon få en chans för att förklara och kanske bli förlåten bli verklighet. Hon hoppades på det.

När de anlände till hemmet, stod bara två stycken utanför för att ta emot dem, hennes föräldrar. Jane hade den största lust till att bara springa och hoppa upp i deras famn, men lugnade sig. Det blev ett tårarfyllt återseende, för sju år av envishet var trots allt en lång tid.

På kvällen när de sitter i vardagsrummet, börja Jane att berätta om sitt liv för föräldrarna, nu fick det ju bära eller brista. Hon är så djupt inne i sin berättelse att hon inte märker att Paul och de andra lämnar rummet och låter dem vara ensamma. När hon är färdig, titta hon på sina föräldrar, hon ser att deras känslor är i uppror och det blir en nervös väntan, slutligen får hon höra dessa ord, vi förlåta dig. Jane var överlycklig.
Bäst av allt var att dem inte bara tyckte om Paul men de menade också han var rätt man för henne och så älskade de charmtrollen David.

Innan de åkte hem bestämdes det att hela Pauls familj skulle komma att fira jul hos dem, det var dags att sammanföra båda familjerna.

En efterfrågat förläsare
När David började på daghemmet, bestämde Jane sig för att bli förläsare, att varna unga flickor om de faror som finns med att bli fotomodell och mannekäng, att det långt ifrån är en dans på rosor.
Hon blev snabbt en lika efterfrågade förläsare som när hon var fotomodell, det var inte lika glamouröst, det liv med allt vad det innebar hade hon lagt bakom sig.

Sverigedemokraterna hotar den svenska demokratin

Valet är över och denne gång fanns det två segrare alliansen och sverigedemokraterna.
För trots båda de rödgrönas och alliansens ihärdiga kamp på att utesluta det främlingsfientlig parti sverigedemokraterna från att komma in i riksdagen misslyckas de totalt med detta.
Sverigedemokraterna tågade in i riksdagen med 20 mandaten och tar därmed på sig en vågmästarroll i regeringen.

 Under valperioden är det ju mycket vanligt att partierna tar hjälp av sina gamla partivänner till at framföra deras vallöften, någon sådana hade sverigedemokraterna tydligen inte.
Att deras syskonparti dansk folkeparti i Danmark tyckte synd om dem och menade de verkligen behövde hjälp i deras valkampanj stod helt klart när ledaren från danskt folkeparti Pia Kjärsgaard bestämde sig för att komma till Sverige och bege sig in i den svenska valkampen.
Samtidigt må hon ha fått någon form att spatt när hon förslog att den internationella gemenskapen skulle skicka över observatörer till att övervaka det svenska valet för att vara säker på det gick rättvist till.
Kära Pia Kjärsgaard, detta är Sverige inte USA.

Att dansk folkeparti är främlingsfientlig vet man och därför blev man väl heller inte så förundrat, när Pia Kjärsgaard för nyligen forslog att paragraffen hets mot folkgrupp skulle bort, speciellt i debatterna, eftersom den efter hennes mening var hämmande för båda tryck och yttringsfriheten.
Men här mötte hon på stort motstånd från den danske befolkningen, som absolut inte ville man avskaffa denna paragraff.

Sedan dansk folkeparti kom in i den danske riksdagen 1998 med tretton mandaten har dem vid varje val ökat och idag har de 25 mandaten i riksdagen och är ett stödparti till den ledande regering, vänster och konservativa folkepartiet, som de inledde ett samarbetat med i 2001.
Deras mål är ju självklart få en plats i regeringen, vilket dem har misslyckas med, eftersom de andra partierna i den danske regeringen menar de inte är städad nog.
Vilket dem har fullständig rätt i.

Vad många av partierna därför säkert blev förundrat över var när statsministern Lars Lökke Rasmussen, tyckte att nu var dansk folkeparti efter så många år i riksdagen, legitime nog till att få en plats i regeringen.
Men här stötte han på motstånd från de andrar partierna i regeringen, som inte var eniga med statsministern och menade Pia Kjärsgaard på något sätt hade hotat honom.
Det visade sig ju också Pia Kjärsgaard hade krävt att få en plats i regeringen efter nästa val, annars började de att samarbete med socialdemokraterna istället.
Så om socialdemokraterna och socialistisk folkepartiet vinner valet 2011 kommer de att göra allt för att inleda ett samarbete med dem istället.

Nu har dem också ändrat taktik och blivit dubbelmoralisk. Dansk folkeparti har alltid varit emot EU, men plötsligt stämmer de ja till allt som har med EU att göra.
En invandrare som hade fått ett utvisningsbeslut efter avslutat utbildning och som ledde till beslutet blev tagit upp i regeringen, stämde det dansk folkepartiet ja till att personen skulle få uppehåll i Danmark.
Ja vad gör man inte för att få en plats i regeringen efter min mening är det ett spel för gallerierna.

Men något som just nu har spiltratt regeringen är det danske folkeparti sista utspel efter terrorattacken i Köpenhamn.
Nu vill dem nämligen ha man ska sätta upp övervakningskamera i de centrala delarna av Köpenhamn för att stoppa terrorn.
Ett förslag som dem kommer ta upp till den nästa finansdebatten.
Visst har Danmark utsatts för terrorhot, men om detta förslag klubbas igenom kan man säga att den personliga integriteten som man vill värna om tillsammans med ett fritt Danmark försvinner.
Ja! dansk folkeparti är ju bra på att störa dagsordningen med deras olika förslag, som ibland inte har med debatten att göra.
Men nu kan man väl säga att regeringen har blivit förberett på vad som komma skall till nästa finansdebatt.

Under valets gång i Sverige varnade flera danska partier Sverige om Sverigedemokraterna samt att de inte fick vara så eftergivna som de danske partierna hade varit överför dansk folkeparti, om de kom in i riksdagen.
För ger man dem en tumme, tar de hela handen.


Nu kom sverigedemokraterna in i riksdagen och att de kan bete sig som barnungar fick man bevis på, under riksdagens öppnande och den traditionella gudstjänsten.
För när biskop Eva Brunne började prata om människors lika värde kom hon till att kränka sverigedemokraterna så mycket att de stormade ut av kyrkan som en hel armé.
Man kan ju säga att dem redan från start visade sitt sanna jag.


Nu hamnade alliansen i den sits att de skall regera som en
minoritetsregering, vilket betyder att de skall till att samarbeta med de andra partierna.
Redan vid valet av talman, ställde sverigedemokraterna sig på alliansens sida.
Så nu får alliansen verkligen passa på att sverigedemokraterna inte tar över och hotar den svenske demokratin, för det är just vad dansk folkeparti har gjort i Danmark.
Man kan tycke att spärrgränsen på fyra procent är ganska liten för att komma in i riksdagen, men i detta fall var den för hög.

Övergreppen på irakiska fångar var okej för USA:s del

Nu har Wikileaks publicerat cirka 400 000 nya
hemligstämplade dokumenten från åren 2004 till 2009 som visar hur den amerikanska militären har torterat, våldtagit och misshandlat hjälplösa irakiska fångar. Hur man har använt de civila som bombröjare, plus flera fall av övergrep mot barn.

Att detta kunde låt sig göra utan att det blev någon utredning är på grund av den fragmentariska order som USA utfärdade i juni 2004, där koalitionsstyrkorna fick order på att överhuvudtaget inte utreda någon form av överträdelse.
Dokumenten visar också att av de 109 000 som dödas var 60 procent av dem civila irakier.

Självklart fördömer USA:s utrikesminister Hillary Clinton att dessa uppgifter har läckt ut för det kan sätta de amerikanska soldater, de allierade samt de civilas liv på spel, men hon har ingen lust att komma in på detaljerna, när det gäller materialet.

Men varför fördömer hon inte vad man hade utsatt dessa fångar för i fängslarna, det var kanske helt okej för hennes del liksom det var för George Bush att utsätta fångarna för tortyr?
Man förstår ju att detta inte var det alla bästa tidpunkten för dessa uppgifter att läcka ut, nu när USA står inför ett delval.

Men nu är USA inte de enda som har hemligthållit och ljugit om sina uppgifter.
I dessa dokument visar det också att Danmark har ljugit överför riksdagen och regeringen när det gäller antalet fängslande av irakier.
I 2006 rapporterade försvarsministeriet att man hade fängslat 21 personer, men rätt antal var 95.
Trots danskarna visste om att irakiska polisen använt tortyr lämnade man över 62 personer till den irakiska polisen.

Om dessa uppgifter är riktiga, har de politiska beslutfattarna misskött sina moraliska förpliktelser, säger den före detta utrikesminister, socialdemokraten Mogens Lykketoft.
Det kan man ju bara hålla med honom i.

Efter min mening har hela detta krig byggts upp på en stor lögn från start till slut, så det är ju bra att sanningen äntligen kommer fram.

Och som Julian Assange ganske riktigt säger,nu har de döda som tidigare var anonyma, äntligen fått ett namn.

DN SvD Aftonbladet Expressen BT Ekstra Bladet Politiken, DK

Antonio vann kampen. Ett nytt liv tog sin början

Historien och alla namnen är uppdiktade.

Antonio Pollocks högsta önskan var att få deras tivoli på fötterna igen efter branden för tre år sedan, så familjen skulle slippa bo i ett läger med sexhundrade andra människor.

När Antonio Pollock vaknade denna morgon, kände han sig lyckligare än på länge.
Han stod upp och gick ut och satte sig i den slitna fåtöljen och lät solen värma hans kropp.
Detta var den bästa tiden på dagen, ingen skrikande ungar som sprang omkring, inte någon som gnällde, bara fåglarna som kvittrade.

Drömmen om en bättre framtid
Han kände något var på gång. Hans dröm om en bättre framtid med jobb och egen bolig skulle kanske gå i uppfyllelse, kanske skulle de många år av förföljelse, var man hade behandlat dem som de kom från en annan planet, samt känslan av att de inte existerade men levde som ett spöke, var kanske på väg att ta slut.
Antonio slöt ögonen och lät tankarna få fritt lejde.

Antonio Pollock var fött och växt upp i ett tivoli.
Under våren och sommaren hade han åkt land och rike runt med sina föräldrar och farföräldrar med deras tivoli och kände inte till någon annan livsstil.

Marcus tivoli var inte så stort, tre karuseller, en skjutbana, ett tält med lotter och tältet där hans mamma spådde om andra människors framtid.
Sen fanns den lilla scenen, här uppträdde hans pappa som var eldslukare och barnen med musik och dans på eftermiddagarna och kvällarna.

Hot och förföljelse
Men att åka runt med ett tivoli, var inte alltid liv och glada dagar, ibland kunde det också innebära faror för deras liv.
Som den gången när de anlände till Annpol i sydöstra polen, där innevånarna attackerade dem med sten och hotade dem med kniva så de fick fly för livet.

Det som han älskade mest som barn, var när de kom till ett nytt ställe och han fick åka med sin pappa in till staden och dansa medan pappan spelade på gitarren, det gav alltid en extra slant.
Detta sågs inte alltid med blida ögon från butiksägarna eller polisen, som kom och jagade dem bort och var de inte snabb nog, tog polisen fram deras batonger, började hota dem, vilket ofta hände under stor jubel från publiken.

Ofta kom polisen också till tivolin och arrestera några av männen och kvinnorna. De anklagades för att ha stulit mat från affären eller ägg och höns från gårdarna, men som oftast släpptes de efter en dag i fängslet.
I vissa affärer blev de även nekat att komma in och handla.

Samma sak var det när de återvände hem till deras lägenhet i utkanten av Lasis slumområdet i Rumänien.
I den gata där han bodde fanns en osynlig gräns som delade på romerna och rumänerna, gick man över den blev man överfallen av barnen. De vuxna stod bara och skrattade, och gjorde ingenting för att stoppa barnen.

Ett kärt barn har många namn
Han hade aldrig fattat vad som gjorde dem annorlunda än andra människor och än idag fattade han det heller inte.
Han hade hört historier om att romer stal, men att man bedömde alla romare till att vara tjuva var för honom oförstålig.
Han hade en gång frågat sin mamma varför det var så här, hon hade svarat att så hade det alltid varit och det kom aldrig att förändras, varken i hans eller hennes levnadstid.
Hon borde ju veta, hon var ju spåkvinna.

Nu var det ju inte så överallt de kom, i vissa städer tjänade de rätt så gott med pengar på deras uppträden, båda på gatan och i tivolin. Människorna behandlade dem som vanliga människor och inte som någon som kom från en annan planet.

Genom tiderna hade de blivit kallat för zigenare, tattare, gipsy, nomader och det resande folket, ja ett kärt barn hade många namn som hans mamma alltid sa.

En glad Nyhet
Nu hade lägret hade börjat vakna till liv, en ny dag hade tagit sin början och med hopp om den skulle bringa något gott med sig, gick Antonio in i husvagnen där han bodde tillsammans med Dana, deras två barn Elena, Christian, och deras föräldrar för att fixa frukosten.

Under frukosten ringde mobilen, glädjen i hans ansikte och i rösten gick inte att ta mista på. Familjen har fått ett erbjudande om ett jobb i ett annat tivoli. Hans många telefonsamtal till dem olika tivoli under vintern hade givet full pott.

Det utbröt ett vilt jubel, när Antonio berättade nyheten, alla hjälptes åt med att packa.
Nyheten hade spridd sig som en löpeld genom lägret och många kom och önskade dem lycka till.
Två dagar hade dem på sig att ta sig till Rumäniens huvudstad Bukarest.

En glädjande återseende
En bit utanför Bukarest väntade Tonis tivoli på dem som nu hade gått i ärv till fjärde generationen.
Antonios och Tonis familj kände varandra väl, så det blev en glädjande återseende och alla pratade i munnen på varandra.

Tonis tivoli hade blivit större så det fanns mycket nytt att titta på för Antonios familj. Antonio kunde inte låta bli att tänka på att Marcus tivoli kanske kunde ha varit lika stort om inte det hade bränt ner.

När de kom fram till Tonys stora husvagn, kände Antonio ett stick av avund, detta var något annat än deras gamla och slitna husvagn.
De överraskningar som nu Tony bjöd Antonios familj på skulle få dem till att tappa andan fullständigt.

Nu hade de ju inte träffas sedan den ödesdigra natten då Marcus tivoli hade bränt ner, så nu berättade Antonio för Tony och hans familj vad som hade hänt.

Deras livsvärk brand ner
Det var deras sista dag i Ustka i Polen, nästa dag skulle de bege sig vidare till Rumänien.
Under lördagen hade det varit en spänt stämning mellan invånarna och tivolifolket efter en av deras folk hade varit uppe och slåss med en av innevånarna i Ustka.

Så när de hade stängt och var färdig med att packa ville Antonios mamma att de skulle bege sig i väg på en gång, men alla var trötta och man blev eniga om att sova ett par timmar innan man åkte.
När man vaknade upp var det till ett brinnande inferno, fem av vagnarna stod i brand och trots alla försök på att släcka branden gick vagnarna inte att rädda, allt var borta.

Polisen kom, men de gjorde ingenting. Däremot anklagade polisen dem själva för att ha satt eld på vagnarna som en hämnd för att de hade varit upp och slåss med innevånarna och nu ville lägga skulden över på dem.
Polisen bad dem försvinna och aldrig vände tillbaka för så kunde det gå väldigt illa nästa gång.

Tonys familj satte tyst en lång stund, de visste att det lika väl kunde hade varit dem som hade blivit utsatt för detta.

En ny framtid i sikte
Till slut hittade Tony rösten och berättade för Antonios familj i vilka delar av tivolin han hade tänkt att de skulle jobba.
Sen kommer första överraskningen.

Eftersom Tonis tivoli hade växt så mycket och Tonys föräldrar började bli gamla och liksom inte orkade med längre, behövde Tony en partner så han ville höra om Antonio var intresserat, det med pengarna kunde de lösa, när säsongen var över.
Antonio behövde inte lång betänketid, ett sådant erbjudande tackade man inte nej till.

Tony hade ännu en överraskning.
De kunde köpa hans gamla husvagn, som han inte hade fått sålt än, den var lite större än deras, så det betydde ju mera utrymme för dem allesamman.

Men det tog inte slut än.
Tony och hans familj hade köpt hus och här fanns en liten trerums lägenhet ledigt, som de kunde de få hyra intill de hade hittat deras eget.

Antonios familj var helt stum och visste inte vad dem skulle säga, detta hade dem inte räknat med. Framtiden såg plötsligt ljus ut.
Glädjes tårar började rinna ner åt Antonios kinder, hans dröm om en bättre framtid hade äntligen gått i uppfyllelse.

Mision cumplida Chile

Missionen är slutförd Chile. Alla gruvarbetarna är räddade.

Och förståligt nog kände glädjen inga gränser, när förmannen Luis Urzua som den sista hissades upp av gruvan. Ett enormt jubel utbröt och Urzua skojade med att han just nu hade avslutat ett 60 dagars skift.
Säkert det värsta och längsta i hans liv.
Efter att Urzua och presidenten hade tackat varandra, sang man nationalsången.

Presidenten Sebastian Pinéra höll ett tal där han tackade alla som hade gjort denna räddningsaktion möjligt och var lycklig över att den hade lyckas och att alla gruvarbetarna hade överlevt och mådde bra.
Han var också otroligt stolt över att vara chilenare.

Efter att ha följd olyckan från start till slut kan man inte annat än glädjas över att den slutade så lyckligt och  att alla gruvarbetarna nu är återförenat med sina nära och kära.

För de anhöriga och gruvarbetarna återstår nu det stora arbeten med att återgå till et normalt liv, vilket säkert inte blir helt lätt, för ingen kan säga hur varje gruvarbetare kommer att reagera, när mediestormen har lagt sig och vardagen återgår till det normala.

Detta var också den endaste moln som man kunde läsa om i tidningarna igår.
Just journalisternas beteende överför de anhöriga när de första gruvarbetarna hade kommit upp till ytan.
Att journalisterna slåss för att komma först med en intervju med de anhöriga och förstör deras tälta så de måste fly, är efter min mening så respektlöst och här gick de för långt.

Ibland borde journalister vissa lite mera hänsyn och respekt i sådana situationer.
Man kan ju undra hur journalisterna hade reagerat om det var dem själva som hade blivit utsatt för en sådan anstormning, efter att deras anhöriga hade blivit räddat efter en sådan olycka.

CNN SvD Aftonbladet Expressen DN

Mardrömmen är över för gruvarbetarna och de anhöriga

Ett 68 dagers mardröm är på väg att ta sitt slut för de 33 gruvarbetar och deras familj i San José gruvan i Chile. Man har påbörjat att hissa upp gruvarbetarna från San José gruvan.
De första fyra har hissats upp utan några problem, och man får hoppas att det kommer fortsätter sådan.
Det nästa dygn kommer att bli en lång väntan för alla inte minst för familjerna, innan alla gruvarbetarna har hissats upp från gruvan.

Det var en historisk ögonblick, när man såg kapseln nå gruvarbetarna 700 meter under jorden, nere i gruvan, att höra gruvarbetarnas jubel och se glädjen i deras ansikten.
Det må också vara en enorm lättelse för dem efter 68 dagars osäkerhet, att få veta att inom ett dygn är de fria människor igen och återförenat med familjen.

Att se familjens nervositet, förväntningen och självklart känslorna, när de återförenats med deras kära, kunde väl få själv den mest hårdföra person att få tårar i ögonen av glädje.

De nästa par dygn kommer gruvarbetarna att tillbringa på sjukhuset för observation och undersökning av deras hälsa, innan de återgår till vardagen.

Vilket säkert inte blir helt lätt, för just nu befinner sig 1500 journalister från 38 länder i Chile och alla står i kö för att få en intervju med gruvarbetarna, som med en enorm insats från regeringen och inte minst borrningsmanskapet, överlevde olyckan.

Själva räddningsaktionen är också unik, för det är första gången någon gruvarbetar har överlevt så länge under jord efter en olycka, vilket är världsrekord.

Nu hoppas jag att journalisterna låter båda gruvarbetarna och de anhöriga få lite lugn och ro efter denna historiska dag och allt dem har gått igenom de sista 68 dagarna.
Det är dem värd.

DN, SvD

Kristendomen viktigare än världsreligionerna i grundskolan

En av de första beslut som regeringen har tagit är att kristendomen fortfarande ska ha en särställning i
grundskolan. Förra året hade skolverket fått i uppdrag att ta fram nya kursplaner i alla ämnen.
När det gällde religionen ville skolverket att alla de 5 världsreligionerna skulle behandlas lika.
Men utbildningsministern Jan Björklund var av en annan uppfattning och menade att det var viktigt att kristendomen blev framhävt eftersom det var den dominerande religion i Sverige och körde därför över skolverket förslag.

Jag tycker att det förslag som skolverket kom med var bra, för idag var det händer så mycket i världen där religionen spelar in, tycker jag det är viktigt att barnen redan i en tidig ålder lära sig om de olika religioner samt varför alla inte fira jul eller påsk som vi gör här i Sverige.

Och idag var det finns så många invandrar här i Sverige med en annan tro, kan det ju bli väldigt lärorikt för barnen att höra och lära om just andras religion och deras traditioner. Och som Lars Ohly riktigt säger, idag är ramadan en jättehögtid i Sverige.


Regeringens förslag kan leda till att barn med en annan tro får bytta till en friskola, där kristendomen inte framhävs så starkt, eller föräldrarna förbjuder deras barn att medverka i religionslektionerna, vilket ju har hänt förut.
Detta borde regeringen ha tänkt på innan de avvisade skolverkets förslag om att jämställa världsreligionerna i skolan.

SvD

Sverigedemokraterna lämnade gudstjänsten i protest mot ”människors lika värde”

Igår var det dags för riksdagens öppnande och det var inte utan dramatik.
För under den traditionella gudstjänsten lämnade Sverigedemokraterna kyrkan i protest, när biskop Eva Brunne började prata om rasismen och människors lika värde, hon sa:
”Den rasism som säger att du inte är lika mycket värd som jag, att du ska inte har samma rättigheter som jag, inte är värd ett liv i frihet, och detta av en enda grund — att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld — det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor”.

Detta räckte till att dem kände sig kränkta.
Partiledaren Jimmie Åkesson hade till dagens högtidlighet klädd sig i sin folkedräkt för att visa kungen respekt.
Efter min mening är det ett konstigt sätt att visa respekt på och ska det inte mer till att provocera Sverigedemokraterna, får dem det inte lätt i riksdagen men samtidigt visar det också deras sanna jag och vad dem står för, om man nu skulle vara osäker.

Så utifrån deras beteende i kyrkan kan man utgå ifrån att dem med säkerthet inte höll med Frederik Reinfeldt, när han pratade om invandrarna i Sverige. Han sa bland annat:
”Något av det mest svenska vi har är vår tradition av öppenhet
mot omvärlden. I Sverige har generationer av människor som flytt förtryck och fattigdom fått chans att börja ett nytt liv.
De har berikat vårt land, gjort oss klokare och gett oss ett mer
utvecklat samhälle. De bidrar till vårt välstånd.
Utan denna öppenhet hade Sverige varit ett fattigare land.
Samtidigt finns stora brister i systemen för invandrares etablering i Sverige.
De återspeglas i hög arbetslöshet och socialaproblem i storstädernas förorter. Vi ser dem i bristande skolresultat och diskriminering på arbetsmarknaden.
Lika sant som att vi i Sverige har dessa brister, lika sant är att det är dåligtfungerande system och strukturer som skapat problemen - inte de människor som kommit hit.
Att förbättra integrationen är en av våra största utmaningar. Vi menar allvar med att bryta med de brister som finns. Fler måste ges möjlighet till jobb och utbildning i det svenska samhället. Vi vill göra mer för att människor som kommit till Sverige från andra länder ska känna sig sedda och kunna bidra.
Detta grundat i de värden vårt samhälle bygger på, och som vi vill att Sverige ska kännetecknas av. Regeringen vill att Sverige ska ha en human, rättssäker och
ordnad asylpolitik. Sverige ska vara en fristad för människor som
flyr undan förföljelse och förtryck”.

Efter en lång tala, som där efter min mening inte tillkom något nytt, kom så det man hade sittat och väntat på, nämligen utnämningen av ministerer.
Vissa fick avgå, en av dem var socialförsäkrigsministern Christina Husmark Pehrsson, hon ersättas av Ulf Kristersson. Nu får man ju hoppas att det snabbt blir en ändrig av försäkringskassans regler, så dem som verkligen är sjuka och inte klara av att arbtet, slippa tvings ut i arbete, innan de kan beviljas en ny ersättning.

Ulf kristersson var en av de sju nya minster i Reinfeldts regeringen.
Nu är jag inte tillhängare av alliansen men trots det får man ju hoppas av ingen av dem nya ministern har någon lik gömt i garderoben, så Reinfeldt kan slippa den mardrömsstart som han hade vid före valet.

Men i och med att det blev en minoritetsregering ska han ju till att samarbeta med dem andra partierna, så Reinfeldt får det inte lika lätt med att trumfa igenom nya förändringar och regler, som han har haft det de sista fyra åren.
Så hur de nästa fyra åren kommer att förlöpa ska bli spännande att se. Man kan inte annat än önska honom,
Lycka till

Ms-sjuka Mattias Svensson blev bostadslös när försäkringskassan nekade sjukersättning

Innan valet lovade regeringen att man skulle ändra reglarna inom försäkringskassan, så att inte flera människor skulle bli lidande.
Så det bör ju vara det första dem titta på när dem startar för allvar, så att inte flera människor behöver gå från hus och hem och bli hemlösa.
Det har ju också gått så långt att vissa människor också har tagit deras liv för att dem inte orkade längre, när de mottog beslutet från försäkringskassan att dem inte var sjuka nog till att få sjukersättning.

Sedan mars i år har försäkringskassan nekat 35 åriga
Ms-sjuka Mattias Petterson sjukersättning och han försörjs nu av sina syskon.
I tisdags blev han tvungen att säga upp sin lägenhet och är nu också bostadslös och vet inte var han ska ta vägen.

När han utförsäkras i januari efter att ha varit sjukskreven i två år tog han tjänsteledig från sitt jobb som lagerarbetar, för att som så många andrar som hade blivit utförsäkrat gå arbetsförmedlingens arbetslivsintroduktion 90 dagar.

Men trots det kan han inte få någon ersättning, för försäkringskassan har sagt att för att han skulle få ny sjukersättning skulle han ha haft ett riktigt jobb i 90 dagar.
Men enligt nationell försäkringssamordnar på försäkringskassan, Cecilia Udin, är detta inte sant men tror att beslutet bero på att dem menar att han kan utföra ett arbete,
detta trots att båda läkaren och arbetsförmedlingen intygar om att han är för sjuk till ett arbete.

Det som jag undrar mig över är när personalen på försäkringskassan har blivet specialister och kan ifrågasätta en läkares uttalande och även i detta fall arbetsförmedlingen.

Nu har sjukdomen förvärras på grund av den ekonomiska stressen.

Så nu är det upp till bevis för alliansen och visa att det inte var ett falsk löften för att kapa röster.

Aftonbladet