Den 14 åriga gravida somaliska flicka rymde igår vid ett läkarebesök, när hon för en stund lämnades ensam. Orsaken är att om ett par veckor skulle hon utvisas till Italien, där hon med stor säkerhet kom att hamna på gatan, säger hennes stödperson Ingrid Schiöler.
Ja att hon hamnar på gatan som prostituerat i Italien är nästan hundrad procent säkert, för det har man läst mycket om när det gäller offer för människohandel som har skickas tillbaka till just Italien, även om detta inte är samma sak eller.
Hon hade ju gått på gatan i två år innan hon tog sig till Sverige för att leta efter pappan till hennes barn och vem vet om hon kan ha varit utsatt för människohandel i Italien.
Nu är hon på flykt vilket kan skada inte bara henne själv men också fostret. Eftersom hon inte har så många bekanta i Sverige, är hon säkert rädd vilket är förståligt och vem vet vad hon kan bli utsatt för nu när hon är ensam.
Man kan bara hoppas på att hon träffa en hjälpsam själ, så det inte händer något hemsk med henne.
Hur som helst, har Sverige bestämt sig för att hon skall utvisas, även om Sverige vet att Italien är dårliga på att ta hand om flyktningar, vilket Tobias Billström själv har uttalat sig om.
Så varför kan hon så inte få stanna, av humana skäl, för dem finns i och med hon är gravid och utvisas hon till Italien kan hon hamna på gatan.
Även Bodil Ceballos som är flyktningspolitisk talesperson för MP, tycker att hon ska få stanna och skickas hon tillbaka strider det mot barnkonventionen.
Så det bör Sverige kanske tänka på innan dem bestämma sig för att skicka flickan tillbaka till Italien
Nu handlar trots allt om en 14 åriga gravid flicka som fortfarande är ett barn, som inte kan ta hand om sig själv och som kan bli ett lätt offer för människohandlarna i Italien, dessa människor bryr sig inte om åldern, desto yngre desto bättre är deras motto.
Så man kan ju bara hoppas att Sverige tar sig en tankeställer och låter henne stanna.
DN
torsdag 24 juni 2010
torsdag 17 juni 2010
Adaptivdottern Sara skickades tillbaka till sin pappa
När man höra om 13 åriga Sara från Gambia som blir adopterat av ett par i Växjö och efter tre år lämnas tillbaka till sin pappa, för att adoptivföräldrarna inte klarade av henne, blir man förbannad.
Växjö kommun säger de har gjort allt de kunde och att dem inte kommer att göra mera och att det var rätt att skicka Sara tillbaka.
Men man undrar, för om föräldrarna inte klarade av Sara varför socialen inte tog henne och placerade henne i ett fosterhem medan man försökte att lösa problemet.
Till andra tider är man ju väldig snabb till detta.
När man adoptera ett barn är det för livstid och inte något man har till låns för en tid och är det ett äldre barn som Sara som var tio år, när hon adopterades, borde man ha förstått att det kunde uppstå flera problem än om hon hade varit två år.
Det kan ju inte ha varit lätt för Sara som kommer från ett av världens fattigaste länder och så komma till ett land som för henne är rena lyxen här finns mat på bordet, rena kläder varje dag och så samtidigt ska lära att inrätta sig under detta förhållande.
Hon blir svensk medborgare och går i skola och lär sig svenska och efter hennes halvbroder trivs hon i Sverige.
Men plötsligt tar det slut för det hon tror ska bli en semester i sitt hemland slutar med att hon lämnas kvar vid sin pappa, när hennes adoptivmamma reser hem igen.
Vilken frustration det måste vara för henne och hon förstår säkert ingenting.
Att hon mister tilltroende till vuxna är förståligt.
Jag hoppas att Växjö tar sitt ansvar och hämta henne tillbaka för hon är trots allt svensk medborgare och efter halvbroderns uttalande saknar hon Sverige och vill tillbaka, vilket är förståligt.
Dessa föräldrar som har gjort detta bör aldrig få en chans till att adoptera igen, för har dem gjort det en gång vad talar för, att dem inte kan göra det igen, när det blir för jobbigt.
Det är ingen leksak som man kan slänga när man blir trött på den, det handlar om ett barn, en människa av kött och blod.
Radio Kronoberg
Växjö kommun säger de har gjort allt de kunde och att dem inte kommer att göra mera och att det var rätt att skicka Sara tillbaka.
Men man undrar, för om föräldrarna inte klarade av Sara varför socialen inte tog henne och placerade henne i ett fosterhem medan man försökte att lösa problemet.
Till andra tider är man ju väldig snabb till detta.
När man adoptera ett barn är det för livstid och inte något man har till låns för en tid och är det ett äldre barn som Sara som var tio år, när hon adopterades, borde man ha förstått att det kunde uppstå flera problem än om hon hade varit två år.
Det kan ju inte ha varit lätt för Sara som kommer från ett av världens fattigaste länder och så komma till ett land som för henne är rena lyxen här finns mat på bordet, rena kläder varje dag och så samtidigt ska lära att inrätta sig under detta förhållande.
Hon blir svensk medborgare och går i skola och lär sig svenska och efter hennes halvbroder trivs hon i Sverige.
Men plötsligt tar det slut för det hon tror ska bli en semester i sitt hemland slutar med att hon lämnas kvar vid sin pappa, när hennes adoptivmamma reser hem igen.
Vilken frustration det måste vara för henne och hon förstår säkert ingenting.
Att hon mister tilltroende till vuxna är förståligt.
Jag hoppas att Växjö tar sitt ansvar och hämta henne tillbaka för hon är trots allt svensk medborgare och efter halvbroderns uttalande saknar hon Sverige och vill tillbaka, vilket är förståligt.
Dessa föräldrar som har gjort detta bör aldrig få en chans till att adoptera igen, för har dem gjort det en gång vad talar för, att dem inte kan göra det igen, när det blir för jobbigt.
Det är ingen leksak som man kan slänga när man blir trött på den, det handlar om ett barn, en människa av kött och blod.
Radio Kronoberg
måndag 14 juni 2010
Yasmine mobbades för sitt utseende och beteende
När man läser om Yasmine som mobbades under hela sin skoltid och att skolan inte gjorde någonting, kan man inte annat än tycka synd om henne.
Tyvärr är hon inte den enda som utsätts för det, men jag tycker det är starkt när dessa offra våga gå ut i media och prata om det, för det är något som ska fram och inte hållas i det tysta.
Det värsta är när skolan inte tar tag idet. Men säger att det är hennes eget fel att det var hennes beteende och utseendet som var skuld i att hon mobbades, vad för personal är det som är anställd där.
Det är de vuxna på skolan som ska se till at barn trivs på en skola, det är ju dem som tar hand om dem medan de vistas där.
Man kan ju undra hur dem hade reagerat om det var deras barn som blev mobbades, så hade det säkert låtet annorlunda och så hade dem med säkerhet tagit itu med på en gång.
Att kommunen har erbjudet henne 30 000 kronor i förlikning, är lik med noll när man tänker på vad hon har må stå ut med i alla dessa år.
Jag hoppas att dem som har mobbat Yasmine mår dårligt och inser vad de har gjort, dem borde ju också ställas till svars på något vis, tycker jag, så dem inser att gör man något dumt kostar det.
Jag hoppas också på att kommunen kommer att få betala de 240 000 kronor som Barn- och elevombudet har stämt kommunen till att betala.
Och att Yasmine med tiden kommer över det och kan se framåt igen och njuta av sin ungdom, utan att skulle mobbas mer det har hon förtjänat.
DN, Aftonbladet
Tyvärr är hon inte den enda som utsätts för det, men jag tycker det är starkt när dessa offra våga gå ut i media och prata om det, för det är något som ska fram och inte hållas i det tysta.
Det värsta är när skolan inte tar tag idet. Men säger att det är hennes eget fel att det var hennes beteende och utseendet som var skuld i att hon mobbades, vad för personal är det som är anställd där.
Det är de vuxna på skolan som ska se till at barn trivs på en skola, det är ju dem som tar hand om dem medan de vistas där.
Man kan ju undra hur dem hade reagerat om det var deras barn som blev mobbades, så hade det säkert låtet annorlunda och så hade dem med säkerhet tagit itu med på en gång.
Att kommunen har erbjudet henne 30 000 kronor i förlikning, är lik med noll när man tänker på vad hon har må stå ut med i alla dessa år.
Jag hoppas att dem som har mobbat Yasmine mår dårligt och inser vad de har gjort, dem borde ju också ställas till svars på något vis, tycker jag, så dem inser att gör man något dumt kostar det.
Jag hoppas också på att kommunen kommer att få betala de 240 000 kronor som Barn- och elevombudet har stämt kommunen till att betala.
Och att Yasmine med tiden kommer över det och kan se framåt igen och njuta av sin ungdom, utan att skulle mobbas mer det har hon förtjänat.
DN, Aftonbladet
tisdag 1 juni 2010
Chefen behandlade Safet som en slav
När man läsa i DN om hur Safet berövades sitt människovärde, kan man inte annat än må dårligt.
Man fråga sig, hur en chef kan behandla andra på det sättet, det är oförståligt.
Att facket säger till Saftet att han inte kan säga nej till att jobba extra på chefen gård, så kan man ju bara ställa frågan:
För vem jobba facket för, arbetarna eller chefen?
För det är väl arbetarna som betala till facket för att få hjälp just i sådana tillfällen eller?
Eller är det så att när det är personer kommer från ett annat land, så har de inte samma rättigheter som en svensk?
För det är ju det intrycket man får i denna artikel.
Att skyddsombudet inte har skickat in papperna till förbundscentralen, visar ju vilken sida denna person står på, i alla fall inte arbetarnas.
Men jag tror att det är så på många arbetsplatser, skyddsombudet lyssna på en, när man prata med dem, men våga inte gör något av ångest för att själv mista jobbet.
Det samma gäller medarbetarna, som ser vad som händer, men våga inte säga ifrån, för med den arbetslöshet som finns idag, vet dem hur lätt det är för chefen att få en ny medarbetare, så det är ju bäst att hålla tyst.
Sättet som chefen Andersson behandlar Safet och de andra på, finns det bara ett ord för; Slavdrivare, samt rasist, för hans del har dessa människor inget människovärde, dem kan han göra med som han vill.
Tyvärr är det så att när människor flyr deras hemland och kommer till Sverige från ett annat land, våga dem inte säga ifrån, av ångest för att bli skickat tillbaka till deras hemland, eller som här mista jobbet.
Dem har mistat deras självförtroende.
Arbetsgivare som behandlar sina medarbetare på detta sätt, skulle svartlistas, både på arbetsförmedlingen, samt hos facket.
Det alla bästa var att stänga fabriken och aldrig låta honom starta upp på nytt.
Nu hoppas jag för Safet att han på något sätt får upprättelse och en stor ersättning, samt hjälp med att få tron till livet tillbaka igen.
DN
Man fråga sig, hur en chef kan behandla andra på det sättet, det är oförståligt.
Att facket säger till Saftet att han inte kan säga nej till att jobba extra på chefen gård, så kan man ju bara ställa frågan:
För vem jobba facket för, arbetarna eller chefen?
För det är väl arbetarna som betala till facket för att få hjälp just i sådana tillfällen eller?
Eller är det så att när det är personer kommer från ett annat land, så har de inte samma rättigheter som en svensk?
För det är ju det intrycket man får i denna artikel.
Att skyddsombudet inte har skickat in papperna till förbundscentralen, visar ju vilken sida denna person står på, i alla fall inte arbetarnas.
Men jag tror att det är så på många arbetsplatser, skyddsombudet lyssna på en, när man prata med dem, men våga inte gör något av ångest för att själv mista jobbet.
Det samma gäller medarbetarna, som ser vad som händer, men våga inte säga ifrån, för med den arbetslöshet som finns idag, vet dem hur lätt det är för chefen att få en ny medarbetare, så det är ju bäst att hålla tyst.
Sättet som chefen Andersson behandlar Safet och de andra på, finns det bara ett ord för; Slavdrivare, samt rasist, för hans del har dessa människor inget människovärde, dem kan han göra med som han vill.
Tyvärr är det så att när människor flyr deras hemland och kommer till Sverige från ett annat land, våga dem inte säga ifrån, av ångest för att bli skickat tillbaka till deras hemland, eller som här mista jobbet.
Dem har mistat deras självförtroende.
Arbetsgivare som behandlar sina medarbetare på detta sätt, skulle svartlistas, både på arbetsförmedlingen, samt hos facket.
Det alla bästa var att stänga fabriken och aldrig låta honom starta upp på nytt.
Nu hoppas jag för Safet att han på något sätt får upprättelse och en stor ersättning, samt hjälp med att få tron till livet tillbaka igen.
DN
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)