Vet ni vad 42 åriga Betty S Hartigan från USA och 25 åriga Abdi Abdigasim från Somalia har gemensamt, jo båda går på SFI (svenske för invandrare) på Allbo Lärcenter i Alvesta och båda hoppas på att de klara det sista testet innan sommarlovet.
Detta är deras berättelse om hur de upplevde att komma till Sverige, ett land som de inte visste någonting om. Som hade en annan kultur och politik, samt ett språk som dem varken förstod eller kunna prata.
Men som nu skulle komma bli början till ett helt nytt liv i ett nytt land.
Jag känner till Abdi Abdigasims riktiga namn som valde att vara anonym.
Något som båda tycker är jättebra, är att man kan färdas ute på kvällarna och nättarna utan vara rädd för någonting ska hända en.
Hotas med döden
– I Somalia var jag rädd hela tiden, så det känns bra att komma till Sverige, jag har blivit mycket gladare, trevliga, lugnare och känner mig inte längre trasig inombords.
– Idag mår jag jättebra, säger Abdi Abdigasim.
Abdi Abdigasim kommer från Somalias huvudstad, Mogadishu som är belägen vid Benadir kusten vid det Indiska Oceanen.
Så vad var det som fick honom till att fly från sitt hemland, jo
i Somalia föra olika klaner ju krig mot varandra, eftersom hans klan inte var så stark och dessutom väldig liten krävde klanen att hela ens lön skulle gå till klanen nekade man, hotas man med döden.
Han blev förälskat och gifte sig med en flicka från en annan klan, men hennes familj kunde inte acceptera honom och gav honom valet att försvinna eller stå öga till öga med döden. Han valde det första.
– Mina föräldrar är borta, jag har inget liv kvar i Somalia, säger han.
Inbördeskrig i Somalia
Sedan1991 har ett inbördeskrig pågått i Somalia och trots flera försök med fredsförhandlingar har man inte lyckas stoppa kriget.
Så under våren 2007 uppstår nya kraftiga strider i Mogadishu, mellan de olika klaner, de etiopiska och somaliska regeringsstyrkor, vilket ledde till att många dog eller skadas samt tusenvis av stadens befolkning flydde från kriget.
I november 2007 stiftade Abdi Abdigasim så bekantskap med Sverige. I Malmö stannade han en kort tid, sen fick han ensam åka med tåg till Alvesta, här väntade en person på honom som bjöd honom välkommen till Sverige.
Hittade kärleken på Internet
Helt annorlunda var det för Betty Hartigan som bodde med sina två barn och hade ett eget bokföringsföretag i Montana, som är en delstat i det nordvästra USA.
På Internet träffade hon en svensk man och efter två års vänskap, kom han så på besök i USA och det var nu som vänskapen övergick till kärlek, så när han frågade henne om hon kunde tänka sig att flytta till Sverige, sa hon ja det kunde hon,
– I did it för love, säger hon och skrattar.
April 2007 satta hon så sina fötter på svensk mark och bor nu tillsamman med Tony Svensson i Visland, cirka en mil syd från Alvesta.
Skillnad på att vara invandrare och flykting
Nu är det ju stor skillnad på att komma som invandrare eller flyktinge.
Som flyktinge får man söka asyl via migrationsverket och det är dem som bestämmer om personen får stanna eller inte och intill det är bestämt bor personen på migrationsverkets förläggning.
Från det ögonblick personen får uppehållstillstånd, får den så hjälp med att få en egen bolig, personen får börja gå på SFI, och lära sig svenska och får olika ersättning och bidrag för att kunna klara livets uppehåll.
Ingen information i Malmö
Abdi Abdigasim berätta när han kom till Malmö fick han ingen information alls från migrationsverket, om vad som gällde och hur allting gick till. Det var först när han kom till Alvesta som han nu fick en massa information från både migrationsverket, socialen och kommunen.
Alla sa till honom nu hade han samma rättigheter som svenskarna och med sitt pass kunde han resa vart han ville.
– Jag är nu fri till att göra vad jag vill, säger han, med ett leende.
Söka uppehållstillstånd via den svenska ambassaden
Som invandrare har man sökt och fått uppehållstillstånd via den svenska ambassaden eller det svenska konsulatet i sitt hemland.
Detta betydde också att när Betty Hartigan kom till Sverige fick hon ingen information alls från någon myndighet. Det var Tonys mamma som berättade för henne om SFI.
Informationen om körkort och hur man söker jobb, ja den informationen fick hon vid att prata med sina vänner och lärarna på skolan.
En stödperson för invandrarna
Här tycker Betty Hartigan att alla som flyttar till Sverige skulle få en person som kan hjälpa till med de sociala kontakter och berätta om den svenska kulturen och allt vad som hör sig till för att bli integrerad i det svenska samhället.
Hon tror om man försökte blanda ihop invandrare och flyktingar med svenskar, så kunde dem snabbare lära mer om samhället och den svenska kulturen, men det ska göras i små grupper, säger hon.
Fått bra hjälp från arbetsförmedlingen
Båda vill ju gärna ha ett arbete, och båda tycker dem har fått en bra hjälp från arbetsförmedlingen.
Betty hade under en tid en jobbcoach som hjälpte henne med att lära skriva CV och personliga brev.
I USA har hon läst 12 år på handelsskolan samt fem år på universitet och tagit en företagsutbildning samt haft sitt eget bokföringsföretag i 5 år.
När hon slutar på SFI, kommer hon att fortsätta på Växjö universitet där hon ska gå programmet Korta Vägen.
– Jag hoppas på att med tiden få jobb som revisor, eller få jobba med bokföring, säger hon.
Abdi Abdigasim har gått fem år i skolan och aldrig haft möjligheten att ta en utbildning, på grund av kriget. Men han jobbade flera år som snickare i Mogadishu.
När han slutar på SFI, ska han ta en utbildning antingen som snickare eller svetsare och har redan varit på studiebesök på Lernia i Växjö, han hoppas på att han kan starta där efter sommarlovet.
För varje gång han har sökt arbete har arbetsgivaren frågat efter utbildning och körkort och han har ju inte någon av delarna.
Det han saknar är information om hur man ska presentera sig när man söka jobb, för i Somalia går man bara till en arbetsgivare, som säger var så god, när man erbjuder sin arbetskraft.
Så det med att söka jobb via Internet, skriva CV och personliga brev, tycker han är svårt.
Blev tagit emot med öppnar arma
Båda tycker att de har fått ett bra bemötande av innevånarna och lärarna, alla har varit snälla och hjälpsamma, alla hälsar och pratar med en när man träffar dem på gatan, säger båda två.
– Jag blev tagit emot av Tonys familj med öppnar armar och eftersom min sambo har bott i Sverige hela sitt liv, har jag fått massor av vänner, plus jag har en del vänner här på SFI.
Jag har inga släktingar här i Sverige, mina barn stannade kvar i USA och bor hos sin pappa idag, men jag prata med dem ibland, säger Betty Hartigan.
Det ätt inte veta någonting om hur man skulle förhålla sig till vissa ting samt saknaden av barnen gjorde att hon i början var mycket ledsen, vilket ju är förståligt.
Spelar dataspel och titta på tv
När Betty Hartigan är ledig tycker hon om att spela på datorn, hon är med i rulspelgruppen The Dungeons and dragons, som är ett fantasispel, här förvandlas man till en annan person, som tillexempel kung eller drottning, förklara hon för mig.
– Jag tittar också mycket på de svenska tv-programmen för hon tycker det är ett bra sätt att lära sig svenska på och vissa personer har sagt att hon prata bättre svenska än drottningen säger hon och skrattar glatt.
Inget Hollywood
Jag kan inte låta bli undrar om det fanns stor skillnad på hennes liv i USA och så här i Sverige.
Det finns ingen skillnad, vi jobbar, vi bor antigen i en lägenhet eller hus vi går ut ibland, vi prata med våra maker, vi handla i samma affär som man har här.
Många har frågad mig varför jag flyttade till Sverige, dem tror att USA är en speciell plats, men man får jobba väldigt hårt för att klara sig i USA. De människorna som tror allt är guld och glitter tar fel, det är inget Hollywood, säger hon.
USA en polisstad
Jag prövar förklara för henne att många har svårt att förstå den politik som man föra i USA.
– Ja precis, jag tycker ibland att USA har blivit en polisstad, att det är dem som bestämma vad som är rätt och fel, dem titta sig själv i spegeln och ser bara vad dem vill se och inte vad som händer i resten av världen, säger hon alvarligt.
Hennes föräldrar har sagt till henne att det inte är likadant i resten av världen och att det ville vara väldigt tråkigt om det var så.
Hon tyckte inte så mycket om Bushregeringen, men Obama är bra, eftersom han har bra idéer, men har en svår uppgift fram för sig, för de gamla politikerna tänker inte på framtiden, de lever i en gammal tidsålder, efter hennes menig.
Spelar fotboll och träffa vänner
Abdi Abdigasim berätta för mig att han har en liten syster som också bor här i Alvesta.
I Mogadishu finns några syskon kvar, våra föräldrar finns inte längre, de dog i kriget, säger Abdi Abdigasim sorgsen.
Men han fått har några vänner här i Alvesta som han ibland träffar på café Rönnedalen på Rönnedalsområdet. När han är ledig, tycker han om att spela fotboll och simma i simhallen, på kvällen titta han gärna på TV eller en film, lyssna på musik eller studera.
Det händer också han ibland åker till Köpenhamn,
– danskarna är alltid glada och man blir själv på gott humör när man är där, säger han med ett litet skratt.
Alla har vi ju drömmar så min sista fråga blir.
Hur ser dina drömmar ut för framtiden?
– Jag hoppas på att få jobba som revisor eller med bokföring, så jag kan börja tjäna pengar.
Jag ska gå SFI färdig, jag hoppas på det blir i maj, sen ska jag fortsätta på Universitet i Växjö och läsa Korta Vägen, här får man en jobbcoach som hjälpa en med praktikplats och sådant, så det kommer att bli jättebra, säger Betty Hartigan.
Hjälpa andra invandrare
– När jag blir pensionär, ska jag studera psykologi så jag kan hjälpa andra invandrare, för jag vill inte sluta jobba när jag blir pensionär.
– För min egen skull måste jag fortsätta jobba och fortsätta med att träffa nya människor, säger Betty Hartigan .
Skicka pengar till min familj
– Min dröm är att få ett jobb, jag skulle bli jätteglad om jag fick ett jobb, så jag kan börja skicka pengar till min familj och ta ett körkort, säger Abdi Abdigasim.
– Jag hoppas också på jag en dag kan vända tillbaka till Somalia och besöka mina syskon.
– Jag är väldig glad för att bo i Sverige för mitt liv har blivit så mycket bättre och idag känner jag – ett lugn har spridit sig i hela kroppen, avsluta Abdi Abdigasim.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar