Riksdagens fallskärmsavtal slår nytt rekord, förra året utbetalade riksdagen 63,3 miljoner i inkomstgaranti till riksdagsledamöter som hade slutat och fortfarande inte fått ett jobb och för de politiker som har fylld 50 år och suttit i riksdagen i minst sex år, ja de är säkrat en lön fram till dem går i pension vid 65 år.
Förra året var det 97 före detta riksdagsledamöter som utnyttjade sig av denna förmån, notan ja den stod skattebetalarna för.
Alice Åström (V) en före detta riksdagsledamot fick sista år 50 000 kronor i månaden från riksdagen och säger:
”Skulle jag vilja skulle jag kunna avstå från att arbete resten av mitt liv”.
En annan riksdagsledamot Per Rosengren (V) som slutade i riksdagen för fem år sedan fick den 1 februari i år utbetalt 29 936 kronor från riksdagen, vilket han tycker känns ganska betryggande och menar att han behöver den trygghet, eftersom han ju inte har befunnits sig på en vanlig arbetsplats, men på en lite annorlunda arbetsplats och påpekar samtidigt att som före detta riksdagsledamot kan det vara svårt att hitta ett jobb speciellt om man har fylld 60 år och har suttit i riksdagen mellan 16 till 20 år.
Men alla dessa politiker som utnyttja den förmån fullt ut måste ha missat något för i den svenska lagstiftningen om ekonomiska vilkor för riksdagens ledamöter Kap 13, 1§, står det att:
”Syftet med inkomstgarantin är att skapa en ekonomisk trygghet för en avgången ledamot i den omställningssituation som uppstår när han eller hon lämnar riksdagen. Garantin är inte avsedd som en varaktig försörjning”.
Och de politiker som fortfarande inte har fylld 54 och menar att det inte finns ett arbete som de klara av får ju helt enkelt sätta sig på skolbänken och omskola sig, för det var ju precis det som Fredrik Reinfeldt ville att folk skulle göra när han kom med sitt utspel om att vi människor skulle jobba längre och byta jobb när vi var utslitna, så vi klarade av att stanna på arbetsmarknaden till vi blev 75 år och först där hade gjort sig förtjänt till sin pension.
Vilket torn i ögat detta måste vara för dem som är svårt sjuka och nekas sjukpension och som gång på gång skickas tur, retur mellan Försäkringskassan som menar att de är pigga och friska nog till att jobba och Arbetsförmedlingen som säger de är för sjuka till att ta ett jobb.
Och just denna förmån och trygghet är ju också något som en vanlig löntagare heller inte kan göra sig förtjänt till trots flera år på samma arbetsplats, blir man arbetslös får man ersättning från A-kassan i 300 dagar, sen är det socialen som gäller.
Så det är fullt förståligt att folk blir arga och förbannad när de läser detta.
Det är skillnad på folk och folk. Samma regler borde gälla för ex-politiker som för andra. Lev som ni kräver av andra, ja det är vad läsarna tycker om politikernas inkomstgaranti.
Nu är vissa politiker också skeptiska till inkomstgarantin, Anders V Jonsson, förste vice ordförande i centerpartiet menar att:
”Inkomstgarantin skapar irritation, spär på politikföraktet och är en bromskloss för en seriös diskussion om vår framtida, gemensamma välfärd”, och fortsätter
”ska vi folkvalda politiker kunna prata om det här med trovärdighet kan vi inte själva omfattas av ett system där vi kan gå i pension vid 50 års ålder och vara försörjda, utan motprestation, fram till dess att vi fyller 65”.
Nu är jag ingen folkpartist men jag ger Allan Widman och Christer Nylander helt rätt i när de säger att:
”Politik är inget arbete. Det är ett uppdrag som utövas under viss tid och som förutsätter väljarnas förtroende. När detta förtroendeuppdrag upphört måste utgångspunkten vara återgång till det civila arbetet”.
Och istället för att ändra på inkomstgarantin bör den avskaffas. Båda är också övertygade om att avskaffandet av inkomstgarantin på olika sätt kommer att leda till att klyftorna mellan väljare och valda minskar och i den demokratiska krisens tidevarv är detta nödvändigt.
Nu är det ju heller inte första gången som inkomstgarantin kritiseras, så i höstas beslutade riksdagsstyrelsen att tillsätta en parlamentarisk kommitté där en representant från samtliga åtta partier nu ska diskutera och komma fram till hur generösa reglerna bör vara. Man kommer även att titta på hur kommuner, landsting samt andra länder med samma system fungera och i december 2012 ska kommittén redovisa sina förslag.
Att kommittén ska komma fram till att avskaffa inkomstgarantin är väl för mycket att hoppas på, men den bör i allfall tidbegränsas och inte som nu vara en livstidsförsörjning.
DN SvD svt.se Folkepartiet.se Riksdagen.se
