När man läsa i DN om hur Safet berövades sitt människovärde, kan man inte annat än må dårligt.
Man fråga sig, hur en chef kan behandla andra på det sättet, det är oförståligt.
Att facket säger till Saftet att han inte kan säga nej till att jobba extra på chefen gård, så kan man ju bara ställa frågan:
För vem jobba facket för, arbetarna eller chefen?
För det är väl arbetarna som betala till facket för att få hjälp just i sådana tillfällen eller?
Eller är det så att när det är personer kommer från ett annat land, så har de inte samma rättigheter som en svensk?
För det är ju det intrycket man får i denna artikel.
Att skyddsombudet inte har skickat in papperna till förbundscentralen, visar ju vilken sida denna person står på, i alla fall inte arbetarnas.
Men jag tror att det är så på många arbetsplatser, skyddsombudet lyssna på en, när man prata med dem, men våga inte gör något av ångest för att själv mista jobbet.
Det samma gäller medarbetarna, som ser vad som händer, men våga inte säga ifrån, för med den arbetslöshet som finns idag, vet dem hur lätt det är för chefen att få en ny medarbetare, så det är ju bäst att hålla tyst.
Sättet som chefen Andersson behandlar Safet och de andra på, finns det bara ett ord för; Slavdrivare, samt rasist, för hans del har dessa människor inget människovärde, dem kan han göra med som han vill.
Tyvärr är det så att när människor flyr deras hemland och kommer till Sverige från ett annat land, våga dem inte säga ifrån, av ångest för att bli skickat tillbaka till deras hemland, eller som här mista jobbet.
Dem har mistat deras självförtroende.
Arbetsgivare som behandlar sina medarbetare på detta sätt, skulle svartlistas, både på arbetsförmedlingen, samt hos facket.
Det alla bästa var att stänga fabriken och aldrig låta honom starta upp på nytt.
Nu hoppas jag för Safet att han på något sätt får upprättelse och en stor ersättning, samt hjälp med att få tron till livet tillbaka igen.
DN
