Barn i familjer glömmer man ofta bort, de blir liksom bihang till föräldrarna, men det är ju viktigt de också förstår varför de är här och vad det hela handlar om, säger Jane Magnerot.
Den allra första myndighet som en flykting och ensamkommande barn stifta bekantskap med när de kommer till Sverige är ju Migrationsverket.
Migrationsverket har en tuff uppgift framför sig, eftersom det är dem som ska avgöra om personen ska få skapa sig en framtid här i Sverige
.
Informera om Migrationsverkets arbete
I 1987 anställdes Jane Magnerot på Migrationsverket i Växjö där hon började jobba på ett gruppboende och framtill 2002 arbetade hon inom olika områden där ensamkommande barn har sina ärenden.
Sedan 2002 har Jane Magnerot en experttjänst inom mottagning där hon bland annat har ansvarar för återvändande, samt att hon ofta åker ut till kommuner och informera om Migrationsverkets olika processer.
Viktigt att ge stöd till barnet
– Det är viktigt att barnet får stöd under hela processen hos Migrationsverket och här har en god man en viktig roll att fylla säger Jane. Det är extra viktigt med stöd och hjälp i de fall där barnen inte får stanna men det är också viktigt att stötta barnen som får uppehållstillstånd.
Jane Magnerot tillägger att det inte är alla barn som blir glada när de får uppehållstillstånd, vissa barn blir faktisk glada när de får avslag på sin asylansökan och kan genförenas med deras familjer.
Broschyrerna ger all information till barnen
När barn och ungdomar skrivs in på migrationsverket får de en kort information om ansvarsfördelningen mellan kommun och migrationsverket.
Men det kan ju vara ett problem att ta emot så mycket information på en gång. Nyligen utkom migrationsverket med två broschyrer som är särskilt inriktat till barn som har översatts till flera språk, så nu kan barnet i lugn och ro läsa om hur hela processen går till.
LMA och UT-kort
Alla som söker asyl blir fotograferad, får ge sin namnteckning samt lämna fingeravtryck. Bilden används i första hand till LMA-kort (Lag om mottagande av asylsökande) som ett bevis på att personen har sökt asyl och får stanna i Sverige medan den väntar på ett beslut.
När personen beviljas uppehållstillstånd får den ett
UT-kort (uppehållstillståndskort) som från den 20 maj 2011 ska innehålla foto, två fingeravtryck och elektronisk namnteckning, allt tas vid en maskin som skickar det till bland annat migrationsverkets databas.
Dublinförordningen
För att se om personen har sökt asyl i ett annat EU-land, eller i annat land som har undertecknat förordningen skickas fingeravtrycken (gäller för alla som fyllt 14 år) också till databasen Eurodac.
Dublinförordningen är en förordning som kort innebär att första asylland ansvarar för prövningen av ärendet och detta innebär att alla över 14 år som kommer till Sverige efter att ha sökt asyl i annat land som har undertecknat förordningen får åka tillbaka till första asylland om inga särskilda omständigheter finns för att Sverige ska överta prövningen av ärendet.
Renodlade myndighetspersoner
Jane Magnerot berätta att sedan kommunen tog över boendet för de ensamkommande barnen den 1 juli 2006, ansvarar Migrationsverket numera enbart för myndighetsutövning. Omsorgsbiten är borta. Detta innebär att Migrationsverket inte längre träffar barnen i samma utsträckning som tidigare säger Jane Magnerot.
Det som Migrationsverket ansvarar för idag är bland annat prövningen av asylärendet, bistånd, delgivningar och återvändande av barn, samt kommunicering som är för de ungdomar som har sökt asyl i ett annat land, innan de kom till Sverige.
Fastställa en persons identitet
Det händer ju att personen inte har någon identitetspapper med sig, så för att kunna fastställa dens identitet, gör man en språkanalys/direktanalys, ibland ställer man kunskapsfrågor kring det land och den kultur som personen uppger komma från. Detta gör man för att se om de uppgifter personen har lämnat är trovärdig. I de ärenden där man är osäkra på åldern som personen har uppgett gör man en åldersbedömning.
Det är ju viktigt att samarbeta när det gäller barn,
– för även i barnfamiljer är det viktigt att barnet kommer till tals och man ser dets behov samt förklara sakerna så även barnet förstår vad det hela handlar om.
– Så här ar det ju viktigt vi försäkra oss om, de har förstått allt innan de går härifrån, säger hon.
Lämna in ett verkställandehinder
Jag undrar hur man undersöker om det är säkert för en person att återvända till sitt hemland.
– Eftersom jag jobbar med återvändandet, får jag ju utgå ifrån beslutet som migrationsverket och ibland också domstolen har tagit är rätt beslut.
Efter att ett beslut om utvisning/avvisning har vunnit laga kraft finns möjligheten att lämna in ett verkställandehinder, om ett hinder för att verkställa beslutet har uppkommit.
– Även Migrationsverket kan anmäla verkställighetshinder om det visar sig vara omöjligt att verkställa beslutet. Det kan tillexempel saknas mottagande i hemlandet, säger Jane Magnerot.
Men vad händer om man hitta föräldrar eller anhöriga till barnet, där det förekommer oroligheter i hemlandet, undrar jag.
– Har ett barn skäl till att stanna i Sverige och finns det omständigheter som gör det har rätt till uppehållstillstånd så får barnet det.
– Så även om vi hittar föräldrar eller anhöriga, betyder det inte att barnet måste åka hem, säger Jane Magnerot.
En utmaning att delge ett avvisningsbeslut
Att delge ett utvisningsbeslut eller avvisningsbeslut kan inte alltid vara så lätt, tycker jag.
Frågan överlåta Jane Magnerot till sin kollega
Therese Hermansen.
– Nej, men är man väl förbered och känner ordentligt till underlaget för beslutet, då är det viktigaste att man kan förklara beslutet, så personen förstår varför migrationsverket har fattat det beslut som den har gjort, Therese Hemansen säger.
Personalen stöttar varandra
Man har ju läst om i Smålandposten, hur folk i Alvesta, som har fått ett avvisningsbeslut har satt eld på sig själv eller försökt sätta eld på Migrationsverket, jag undrar hur Migrationsverket hanterade här incidenter.
– Det är ju besvärligt för tjänstemän att upprepat utsätts för incidenter på enheterna. Så här är det ju viktigt att tjänstemännen stöttar varandra i de här situationerna. Larm finns på alla kontor och via företagshälsovården går det att få samtalshjälp och stöd, säger Jane Magnerot och tillägger att även hon varit med om incidenter på arbetsplatsen då polis tillkallats på grund av att barn i övre tonåren hade blivit våldsamma.
Har du någonsin tänkt på att bytta jobb?
– Visst har det hänt att jag velat byta jobb säger Jane.
Jag trivs bra med att arbeta på Migrationsverket och med frågor som rör ensamkommande barn. Det är viktiga frågor på alla sätt. Att möta barn och ungdomar och ta del av deras berättelser är stort. Det är viktigt att alla barn och ungdomar möts med stor respekt och blir sedda på rätt sätt som den utsatta grupp de är. Det är också viktigt att alla påminner sig om att de här barnen har samma behov som alla andra barn och att de därför behöver mycket stöd i situationen som asylsökande i ett främmande land långt bort från föräldrar och andra anhöriga.
Så på vilket sätt har det påverkat Jane Magnerot att jobba med de ensamkommande barnen.
Inte rädd för människor
–Att möta människor från olika kulturer är inget problem, jag är inte rädd för människor, vilket jag också kan se har smittat av på mina barn.
– Mina barn har idag många kompisar med invandrarbakgrund och de är positivt inställda till människor från andra länder och kulturer, jag är glad och stolt över detta säger Jane.
Visa människor respekt
– Jag har lärt mig att kommunicera med folk och vara ödmjuk inför situationen
– Jag har också lärt mig, hur viktigt det är att möta människor med respekt.
– Alla år på Migrationsverket har påverkat mig mycket, både på gott och ont, avslutar Jane Magnerot.
Fakta:
Från januari och till april 2011, hade 8 256 sökt asyl i Sverige, 670 av dessa var ensamkommande barn.
Från samma tidperiod hade 2 549 personer fått uppehållstillstånd,
4 887 personer fick avslag,
1 216 personer föll under Dublin förordningen.
Källor: Migrationsverket
Den 1 maj 2011, hade migrationsverket beviljat uppehållstillstånd till 501 ensamkommande barn.
45 var konventionsflykting.
314 fick skyddsbehov.
142 fick det på grund av synnerligen ömmande omständigheter.
Källor: Migrationsverket
Alvesta
Den 1 maj 2011 bodde 416 stycken på anläggningsboende.
23 hade eget boende.
5 var familjehemplacerade barn eller vistas på sjukhuset.
Källor: Migrationsverket
När det gäller kommunmottaggande enligt ersättningsförordningen den 1 maj 2011,
fanns 4 stycken ensamkommande barn i åldern 0-17 år.
I familjer var det 4 stycken i åldern 0-17 år.
13 stycken i åldern 20-64 år.
1 på 64 år.
Källor: Migrationsverket
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar