– Men hade jag gett upp i förväg hade jag aldrig fått veta om jag hade klarat av utmaningarna. Oftast lyckas jag ju med hans hjälp att lösa dem på ett tillfredsställande sätt, tycker Gitte Faber
Om man inte fråga, får man inget svar, det vet Gitte Faber allt om.
Efter hennes projektarbete om människohandel, som hon läste på Allbo lärcenter i Alvesta, var hon mycket i tvivel om vad man kunde kräva av myndigheterna när det gällde ta ut handlingar och sådana saker.
Men hon hade tur för hon kände ju en person som kunde lära henne det.
Så vem var denna person? Jo, det var hennes lärare som hon hade haft när hon läste till reporter, Lasse Johansson på Mediehuset i Söderköping, men den stora frågan var ju om han ville ställa upp. Så gissa om Gitta Faber blev glad när han bjöd henne välkommen till hösten 2009.
Intressant och lärorik kurslitteratur
Nu påbörjade en ny resa för Gitte Faber. Nu handlade det om att sätta sig in i de olika myndigheters vinklar och vrår samt ta reda på hur allting fungerade inom myndigheterna.
Något som Lasse Johansson var bra på var att hitta både intressant och lärorigt litteratur. Här var det etablerade journalister som berättade om deras erfarenheter med kommunerna och myndigheterna och offentlighetsprincipen visade ju vägen till vad man som journalist kunna kräva av myndigheterna.
Det svåra med kurslitteraturen var att skriva en sammanfattning av avsnitten som hon hade läst. Här blev det en ständig kamp att bara försöka få det viktigaste med när man nu tyckte allting var intressant. Sen ge kommentar på vad man tyckte och tänkte om det som journalisterna berättade var ju heller inte alltid helt lätt, men här hade hon ju egna erfarenheter från sitt arbete med människohandel,
– vilket ju gjorde det lite lättare, säger hon.
En bok som speciellt föll i Gitte Fabers smak var:
”Grävande journalistik av Nils Hanson från Uppdrag granskning”.
För just det med att gräva fram sanningen till allmänhetens kännedom, är ju det som hon vill jobba med i framtiden.
Började blogga
Ett av avsnitten handlade om att blogga, här tyckte Lasse Johansson, hon själv skulle börja blogga, till en början blev det ett nej, men man kan ju ändra sig och det har hon aldrig ångrat, för det har hjälpt henne att utveckla sitt skrivande, vilket Lasse Johansson ofta påpekade under kursens gång.
Fick själv välja ämnen
Något som hon tycker han är bra på, är hans uppmuntrande sätt att ge beröm och kritik, som gjorde man inte gav upp på halvvägen, men bara fick lust att fortsatte, säger hon.
Nu fick hon ju själv välja vad hon ville jobba med, vilket skulle leda till en del arbeten med arbetsförmedlingen, sjukförsäkringen och kommunen.
Repetition från reportagekursen
Eftersom de kände varandra från tidigare, var Gitte Faber helt säker på att Lasse Johansson inte skulle låta henne slippa så lätt igenom kursen och det fick hon rätt i. Det skulle komma att bli till många svåra och tuffa utmaningar under de nästa två åren.
– Okej de tre första lektioner var lätta, för de var liksom en repetition från reportagekursen och gick rätt så snabbt, sen tog det slut, säger Gitte Faber med ett litet skratt.
Ta ut en handling
Nu började den svåra och alvarliga delen av kursen, den första utmaningen blev att ta ut en handling.
Här valde hon sammanslagningen av Gymnasiet och Allbo lärcenter i Alvesta, för medan hon hade läst på Allbo Lärcenter hade det förkommit ett par gånge där kommunen ville lägga ner Allbo Lärcenter, så vad låg bakom kommunens planer denne gången.
Bara det att få ut handlingen blev en kamp, sex sidor efter tre år, trodde hon inte på och när diariet heller inte gav något av värde, ja så var hon på väg att ge upp. Hjälpen som fick henne att fortsätta fick hon från en som ville att hon skulle lyckas med detta arbete, nämligen hennes gamla lärare och idag rektor på Allbo Lärcenter, Erik Engsbråten. Han gav henne startskottet till sammanslagningen.
Lektioner i berättande
Det fanns en sak som Lasse Johansson tyckte hon skulle bli bättre på och det var att berätta och hon håller med honom det var hon dålig på. Så nu blev det till några lektioner i att lära sig skriva på ett berättande sätt.
Att hitta på en historia och berätta den, det gick ju bra, men det svårare var ju att göra samma sak när man hade gjort intervjuer och sen skulle skriva artikeln, här blev det ibland tvärstopp.
Lägga upp egna lektioner
Nästa ut maning blev att hon själv skulle få lägga upp sina lektioner, med honom som sin handledare.
Det låter kanske enkelt och som en dröm att få göra det.
Men det var inte så lätt, för det gick ju inte bara säga, det här vill jag jobba med, punkt slut.
Här gällde det ju att få allt med, från att ha en plan B om plan A inte gick att genomföra, till vad slutresultatet skulle bli av alla hennes undersökningar och intervjuer.
Men det var ju väldigt lärorikt, för det var ju det första steget mot den självständighet som hon skulle behöva om hon skulle bli frilansjournalist, vilket är Gitte Fabers dröm.
– Det blev till ett par sömnlösa nätter, skojar hon.
De nya sjukreglerna
Nu hade det ju varit en del skriverier kring de nya sjukreglerna och hur sjuka människor hade blivit drabbad, så just det arbetet föll naturligt att göra för Gitte Faber. Nu fick försäkringskassan och arbetsförmedlingen i Växjö chansen att berätta om sina jobb och vad dem tyckte om de nya reglerna.
Fick skriva porträtt av Julian Assange
Nu var det inte så att Lasse Johansson följde lektionernas uppläggning till punkt och pricka. Det hände han gick utöver lektionerna med andra saker, som att skriva krönikor, eller skriva ett porträtt av Julian Assange, men det tyckte hon bara var roligt.
Han hade ett speciellt sätt att få henne till att anta hans utmaningar som till exempel med porträttet av Julian Assange, här skrev han: ”det skulle vara kul om du ville ta dig av det på något sätt. Jag vet inte hur, men du kan väl fundera på det”.
Ställde höga krav
Just att skriva ett porträtt av Julian Assange blev en av de svåraste utmaningar som han gav henne. Alla lärare ställer ju krav på en elev, men det hände ibland att Gitte Faber tyckte han ställde för höga krav på henne, så hon bara hade lust att slå bakut och säga
– give me a break.
– Men hade jag gett upp i förväg hade jag aldrig fått veta om jag hade klarat av utmaningarna. Oftast lyckas jag ju med hans hjälp att lösa dem på ett tillfredsställande sätt, tycker hon.
Gav sig själv den svåraste utmaning
– Men den svåraste och största utmaning, gav jag ju mig själv på slutet, säger hon och skrattar.
För i det sista arbete, valde hon nämligen att skriva om flyktingar och ensamkommande flyktingbarn i Alvesta.
Det blev till många intervjuer med bland annat lärarna på Allbo Lärcenter, arbetsförmedlingen, migrationsverket och kommunen.
Det som hon blev väldig glad för var att hon lyckas få till stånd en intervju med både en flykting och en invandrar. Det blev startskottet till den artikelserie som Lasse Johansson och hon hade blivit eniga om, skulle bli avslutningen på denna kurs.
Akilleshäl och styrka
Det som alltid har varit Gitte Fabers akilleshäl är bland annat hennes språkgrodor som ibland dyker upp i vissa av hennes arbeten, samt att hon har svårt vid att skriva kort, så varje gång har hon fått kämpa med att korta ner artiklarna till en rimlig nivå samt jaga de språkliga orenheter som har funnits i hennes arbete.
Gitte Fabers styrka är däremot hennes envishet tillsammans med hennes motto: ”att aldrig ge upp”.
Klarade kursen på egen hand
Vissa av Gitte Fabers vänner och bekanta menade att denna kurs skulle hon ju klara av utan att ha allt för stora bekymmer, för hon hade ju en broder och svägerska som båda var journalister och som kunde hjälpa henne, för det hade de ju gjort när hon läste på Allbo Lärcenter.
– Ja det är sant, men både nu och när jag läste till reporter, har vi haft en stillatigande avtal om att dessa kurser skulle jag fixa utan deras hjälp.
– För det annat ger det en större tillfredsställelse när man vet man har klarat av kursen själv, utan att ha fått en masse hjälp från andra, tycker hon.
– Och idag vet jag att min broder är stolt över att jag klarade av kurset på egen hand, säger hon.
Kommer att fortsätta med att kämpa på
Gitte Faber tycker det är trist att kurset har nått sitt slut, men allt som är roligt tar ju slut någon gång.
– Jag är väldig tacksam för allt som Lasse Johansson har lärt mig under dessa år och idag känner jag att jag har fått en stabil grundpelare att stå på, säger hon.
Och även om hon vet det blir svårt att etablera sig som frilansjournalist kommer hon att kämpa på för att uppnå sitt mål.
Nya idéer
Hon kommer i fortsättningen att jobba med flyktingar och de ensamkommande barnen, men hon har också en idé till ett annat arbete, men vill inte berätta vad det handlar om.
– Men sätter jag igång med detta jobb, blir Lasse den första som får veta, berätta hon med ett leende.
Slutligen har hon bara, en sak hon vill säga:
– Tack Lasse, för dessa två år dem har varit både roliga och väldig lärorika och det kommer att finns en plats för dig i fortsättningen, även om det inte blir på samma sätt som förr. Vi hörs, avsluta Gitte Faber.
Gitte Faber
