”I Afrika finns det de som inte har något hus att bo i överhuvudtaget, jag är tacksam för ett rum”, säger Quadar Isis från Somalia.
Några barn har mistat allt, sin familj, sitt hem och har ingenstans att ta vägen, dem ser bara en enda utväg och det är att fly från kriget och sitt hemland.
Kriget, hoten, fattigdomen och ångesten för att sina barn ska tvingas bli barnsoldater samt att det inte finns en framtid för sina barn i hemlandet, ja det är ett annat skäll som gör att vissa föräldrar besluter sig för att barnen ska fly.
Vissa föräldrar säljer allt vad de äger och har, andra sätter sig i stor skuld för att kunna betala flyktingsmugglarna.
Men det finns en sak som både dessa föräldrar och barnen har gemensamt, det är hoppet om att det bara kan bli bättre för värre kan det inte bli.
Många av de ensamkommande barn som kommer till Sverige idag är i åldern 13 till 17 år och kommer från Somalia och Afghanistan, där det pågår ett krig sedan många år tillbaka.
En stor del av barnen har aldrig satt sina ben i en skola och är analfabeter. För dem kommer det att bli en tuff tid med att inte bara lära sig ett nytt språk en ny kultur men också vårt sätt att leva på för att kunna smälta in i vårt samhälle.
Migrationsverket behöver fler asylplatser
Idag är Migrationsverket är i stort behov av asylplatser ute i kommunerna till att ta hand om de barn som kommer ensamma till Sverige och som de sista åren har blivit fler och fler.
I år förväntar Migrationsverket att där kommer 3100 ensamkommande flyktinge barn till Sverige och under de nästa tre åren kommer det att behövs 4000 platser ute i kommunerna för de barnen som förväntas stanna under en längre tid.
”Det är ett stort behov. Det är en ung generation som kommer med behov av stöd och hjälp av att etablera sig i Sverige, om man får ett tillstånd”, säger Margaretha Johnsson integrationssamordna i Västra Götaland.
Kommunerna tog över boendet
Nu var det ju så att fram till 2006 var det Migrationsverket som stod för boende för båda de ny anlände invandrare och de ensamkommande flyktingbarn och kommunen som stod för integrationen av alla flyktingarna.
När den nuvarande regeringen Alliansen kom till makten i 2006 skulle detta komma att förändras.
Nu skulle Arbetsförmedlingen stå för integrationen och kommunen för boendet. De kommuner som ingick ett avtal med migrationsverket om att ta emot de nyanlända invandrare och de ensamkommande barnen skulle få ersättning från staten.
Dessa bestämmelser innebar att Migrationsverket bara kunde anvisa ett barn till en kommun som hade skrivit avtal med Migrationsverket och för att Migrationsverket skulle kunde anvisa ett barn till en kommun som inte hade ingått något avtal skulle det föreligga särskilda skäl.
Nu började en kamp för Migrationsverket att få kommunerna till att ställa upp och ta emot de ensamkommande barnen. Vissa kommuner ingick en avtal direkt med Migrationsverket att ta emot ett visst antal barn. Men eftersom många kommuner ansåg att ersättningen var för låg och inte täckte de kostnaden som det kostade att ta hand om de ensamkommande barnen, beslutade regeringen i 2007 för att höja ersättningen i hopp om att flera kommuner skulle ingå ett avtal med migrationsverket, men det skulle komma att gå trögt.
Sprida falska rykten
Men hur såg innevånarna i kommunerna på saken, jo ibland känns det som de var delat i två, dem som tyckte att man självklart skulle ta emot barnen och ge dem en ny chans till et bättre liv.
Sen fanns det dem som absolut inte ville bli grannar till et boende till dessa barn och dessutom menade att det skulle förstör deras fina miljö och idyll med ett sådant boende och gör det mindre attraktivt för nya innevånare.
Och det gör det ju inte bättre av att Sverigedemokraterna sprider sådana budskap att alla flyktingbarnen är kriminella och sälja droger, men värst är det när man som
Stefan Falktorp från Partille gjorde med att sprida falska rykten på bloggen, vid att ändra historien om sexuell ofredanden till att en 11-årig flicka blev utsatt för en gruppvåldtäkt av 20 ensamkommande pojkar från boendet björkudden på Husbybadet i Stockholm.
Varför gjorde han det, jo för genom att visa att ensamkommande flyktingbarn är kriminella tänkte Stefan Falktorp så:
”om vi kunde få ut det här kanske regeringen skulle backa inför sin överenskommelse med miljöpartiet om invandring”.
Falkenberg gav tummen upp
Om några av dessa ensamkommande barn begår brott ska dem självklart ta deras straff, men att döma alla över en kam, där går man efter min mening för långt.
Nu ska man ju döma alla sverigedemokraterna över en kam, för i Falkenberg gav man tummen upp för at ta emot ensamkommande barn, Sverigedemokraten Sara-Lena Bjälkö, gruppledare för Falkenbergavdelningen säger såhär:
”De ska få en bra nystart i livet”.
Men tänk om det var Sverige som hade varit i ett krig eller inbördeskrig i flera år och ni som föräldrar inte såg någon annan utväg än att tvinga er barn att fly, för att dem skulle få en chans till ett bättre liv.
Ville ni inte bli glada och tacksamma över att det fanns ett land som tog emot ert barn, gav det tag över huvudet, gav det mat och lät det gå i skola och utbilda sig till någonting.
Jag tror det.
104 kommuner tog emot ensamkommande barn
Men låt oss nu vända tillbaka till Migrationsverket och se vad som hände där. Eftersom det gick trögt med att få kommunerna att ingå ett avtal med migrationsverket, betydde det ju att många av barnen fick stannar längre i ankomstkommunerna än vad man ansåg var lämplig, därför beslutade Migrationsministern Tobias Billström i 2009 att tillsätta f.d. Landshövding i Östergötland Björn Eriksson som regeringens koordinator .
Han fick i uppdrag att medverka till att skapa fler mottagningsplatser för de ensamkommande flyktingbarn, samt komma med förslag på förbättringar i det nuvarande mottagningssystem och redovisa kommunernas argument mot att teckna avtal med migrationsverket.
Björn Eriksson valde att kalla sin slutrapport för:
”Hem ljuva hem”.
När han påbörjade sitt uppdrag den 1 december 2009 var det 104 kommuner som hade tecknat avtal med Migrationsverket, vilket motsvarade 1300 platser och på grund av platsbrist satte cirka 800 barn i ankomstkommunerna i väntan på en kommunplacering.
Slippa hamna på den svarta listan
Det som förvånade honom mest när han pratade med komunerna var att både kommuner som hade ett avtal med Migrationsverket och dem som var emot att teckna avtal, sa att de inte hade förstått hur stort ett problem det var och att det tog tid att ta till sig situationens allvar och reagera på kommunal nivå.
Björn Eriksson upptäckte också att vissa kommuner hade skrivit på ett avtal om att ta emot ett vist antal barn, för att slippa hamna på Migrationsverkets svarta lista.
Den vanligast argumenten till att inte teckna ett avtal med Migrationsverket, var brist på pengar, behövlig kompetens, familjehem, gode män samt lämpliga lokaler, vissa kommuner tyckte heller inte att de kunde erbjuda dessa barn någon givande fritid.
Det fanns även vissa kommuner som hade fått den felaktig uppfattelse att det var kommunen och inte ladstinget, som stod för betalningsansvaret när det gällde vårdkostnaderna.
Slutligen fanns där de kommuner som var osäkra på vilka krav som ställdes på verksamheten från staten, om man valde att ta emot ensamkommande barn och ungdomar och så fanns det de kommuner som var rädda för att man vill få en omfattande anhöriginvandring om man började ta emot ensamkommande barn.
Migrationsverket får kritik av kommunerna
För de kommuner som hade ett avtal med Migrationsverket var dem väldig kritiska till att det tog för lång tid att få till stånd ett möte med verket, när de ville diskutera något med dem vilket ledde till att några kommuner har fattat beslut som aldrig har verkställts utan att verket har följd upp frågan.
Kommunerna rättade också skarp kritik till migrationsverket satt att hantera ersättningarna på, kritiken avsåg bland annat vad de uppfattar som brist på enhetlig praxis vid prövning av kommunernas återsökningar, vilket i vissa fall ledde till att vissa kommuner avslutade sitt avtal med migrationsverket eller tvekade att teckna nya avtal.
Länsstyrelserna tar över förhandlingarna
När det gällde förhandlingarna mellan kommunerna och migrationsverket föreslog han att länsstyrelsen skulle få en utvidgat ansvar och i samarbete med migrationsverket ta över förhandlingarna med kommunerna.
Den 1 januari 2011 fick länsstyrelserna uppdraget att förhandla samt omförhandla lokalt, regionalt med kommuner, kommunförbund och andra berörda aktörer om att ta emot de ensamkommande barn och ungdomar.
Hela Björn Erikssons rapport går att läsa här:
http://www.regeringen.se/content/1/c6/14/14/54/4f94dca2.pdf
Det som länsstyrelserna började med var att rekrytera personal och idag har man en välfungerande organisation, man försöker också i den mån det går att enas i viktiga gemensamma frågor under ledning av länsrådet i Kronobergs län.
Länsstyrelserna anser att utvecklingen av förhandlingarna kommer att vara olika i de olika regionerna allt efter vilka förutsättningar som finns i de olika län och regioner.
I Stockholm och i Västra Götalands län är en regional samverkan aktuell.
På grund av de stora avstånden i landets norra regioner, förhandlar man främst om en utökning av de befintliga kommunala avtalen som redan finns.
Av de 700 platser för de asylsökande barn som fanns under våren 2001, öppnades det 109 platser under april och maj och under andra halvåret av 2011 och början av 2012 kommer ytterliga platser att finns tillgänglig.
Sedan årsskiftet 2011 har en ökning skett med 93 platser för de asylsökande ensamkommande barn och 234 platser för barn med permanent uppehållstillstånd, vilket betyder i genomsnitt 13 platser för de asylsökande ensamkommande barnen och 33 platser för barn med permanent uppehållstillstånd per månad.
Höja den statliga ersättningen
Nu hade kommunerna ju rättat skarp kritik mot Migrationsverkets sätt att hantera ersättningarna till kommunerna. Så i 2011 fick Landshövding Lars Bäckström och jur. kand. Åsa Windrot Thell i uppdrag av migrationsministern Tobias Billström att se över den statliga ersättningen till kommunerna för mottagandet av ensamkommande barn och hitta ett enklare och mer effektivt system för utbetalningen av ersättningen till kommunerna.
Det man föreslog var att ersättningarna skulle göras i form av schabloner, där man höjde ersättningen från 1600 till 1900 kronor per dygn för avtalade och obelagda platser och 550 kronor per dygn för familjehemsplatser som inte var avtalade, samt 50 kronor per dygn för god man eller särskilt förordnade vårdnadshavare.
Man tyckte också att ankomstkommunerna skulle få möjlighet att teckna avtal med migrationsverket, vilket ju inte är möjligt för dem idag, samt att ankomstkommunerna skulle få täckning för merkostnaden när antalet nya asylsökande barn överstiger det antal platser som ankomstkommunen har med Migrationsverket.
Tvinga kommunerna att ta emot ensamkommande barn
Samtidigt hade regeringen gett f.d. hovrättslagmannen Göran Ewerlöf tillsammans med några experter i uppdrag att lämna förslag på en reglering som skulle ge Migrationsverket möjlighet att anvisa de ensamkommande barnen till kommuner som inte hade tecknat avtal med Migrationsverket.
Här föreslog man att Migrationsverket skulle kunna anvisa till både kommuner som inte hade något avtal men också till dem som hade en överenskommelse men inte hade någon platser för tillfället och några särskilda skäl inte behövs åberopas av migrationsverket. Men precis som idag skulle mottagandet av ensamkommande barn byggas på frivilliga avtalar mellan kommuner och Migrationsverket
Detta föreslag väckte motstånd både hos de kommuner som hade ett avtal och de 42 kommuner som inte hade ingått något avtal med Migrationsverket.
Att tvinga kommuner till att ta emot barnen kunde ge en negativ effekt och kunde leda till att de barn som redan är på flykt ville öka, dessutom ansåg man att det ville bli svårt att få till stånd en bra integrering om Migrationsverket tvang en kommun till att ta emot ensamkommande barn.
En sak som dock alla kommunerna var eniga om var att om alla kommuner skulle ta emot de ensamkommande barnen skulle det bli efter sin förmåga eller kvoteringar efter befolkningsstorleken.
Om förslagen vedtags kommer de att trädda i kraft från 1 januari 2013.
Ungdomsarbetslösheten ett stort problem
Något som många kommuner och inte minst befolkningen ser som ett stort problem är den stora ungdomsarbetslöshet som finns idag och många innevånare ställer frågan när man inte kan skaffa jobb till sina egna ungdomar, hur ska man så skaffa ett jobb till de ensamkommande ungdomar, speciellt efter att Arbetsförmedlingen har deklarerad att de enkla och lätta jobben inte finns längre.
Visst finns det många stora frågor som behövs lösas, men som f.d. landshövdingen från Östergötland Björn Eriksson säger:
”En kan inte göra allt, alla kan göra något, tillsammans kan vi göra mycket”.
Fakta
*Årligen får de kommuner som har ett avtal med Migrationsverket en ersättning på 500 000, detta för att både underlätta mottagandet samt öka kvaliteten på mottagandet.
*Varje år delas också ut 50 000 kronor till kommunerna beroende på antal barn, dessa pengar ska gå till ”förebyggande insatser”.
*Varje kommun får 1600 kronor per dygn för varje överenskommende plats plus 300 kronor extra per dygn om platsen är belagd, samt kostnaden för transport, skola, utbildning, gode män, tolk och sjukvård.
Källa: Migrationsverket
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar