Tidningen Politiken DK fick stor publicitet när de ingick förlig med de muslimska ättlingarna. Politiker, tidningar, samt dem som hade tecknat de berömde Muhammadteckningarna gick till hårt angrep mot dem, för att de gav vika för yttrandefriheten.
Och med all rätt, för Politiken har alltid varit stenhård när det gäller yttrandefriheten, men nu hade de ändrat mening, på grund av hot om en rättsak.
Men det tog inte slut här, för den 1 mars 2010 kunde man i Tidningen BT DK, läsa att advokaten Yamani efter att ha lyckas med att få Politiken till att ingå förlig, fick blod på tanden och var klar till att lägga sak an mot de 15 andra Tidningarna.
Men också att Politikens Chefredaktör Töger Seidenfaden inte riktigt visste vilka grupper det var som han hade givit en ursäkt till, för han hade nämligen inte gjort någon kontroll om vem dessa grupper var.
Orsaken var att advokatfirman Yamani var ett mycket stort, seriös och proffs advokatfirma.
Jag har alltid trott att journalister skulle kontroller sina uppgifter och ska man ingå förlig och be om ursäkt för att man har kränkt någon, vill man väl veta vem dessa människor är.
Så man kan väl säga att här begick Seidenfaden en stor miss, för om han hade gjort en kontroll, hade han upptäckt att det inte var tusental av profeten Muhammad efterträdare som hade krävt en ursäkt.
Nej det var advokaten Fasial Yamani och hans stenrika pappa Zaki Yamani som på eget initiativ bestämde sig för att driva ärendet. Detta kunde man läsa på Politiken och BT DK den 6 mars 2010.
Man kan väl säga att Töger Seidenfaden blev grundig lurat.
Men något som jag undrade mig över, var om alla 200 journalister på Politiken verkligen stod bakom Töger Seidenfaden i denna fråga.
Svaret fick jag tidigt lördag morgon den 6 mars 2010.
På Politiken kunde man läsa att 38 journalister tog stort avstånd från tidningens ursäkt, när det gällde bråket om Muhammadkarikatyrerna.
Journalisterna kunde inte se varför man skulle be om ursäkt, för man hade ju täckts detta ämne precis som alla andra nyhetsämnen.
Men de menade också att förlikningen gav intryck av att de ångrade deras journalistik, något som det överhuvudtaget inte fanns grund för.
Men de skrev också att ”Det är vår uppfattning att i detta fall där principen om yttrandefriheten står på spel, hade en prövning i en rättsal varit att föredra, när det gäller denna förlikning.”
Töger Seidenfaden svarade på Journalisternas brev med bland annat, ”vi har inte ingått detta avtal, för att undvika en kostsam rättegång, men för att få bort den spänning som finns mellan oss och muslimerna och försöka att få en försoning på gång mellan dem och oss.”
Töger Seidenfaden skriver också att ett fritt media är ett måste i ett demokratiskt samhälle och man ska hela tiden våga utmana de attityder som finns, när det gäller de politiska och religiösa klyftorna.
Hur det än är, har jag stor respekt för de 38 journalister som vågade yttra sig mot Töger Seidenfaden och är mån om vår yttrandefrihet.
