Barndomens dröm, förvandlades till en mardröm

Historien och namn är uppdiktad

Jane Johnssons hade nått sina drömmars mål, men frågan som återstod var om hennes högsta önskan nu skulle gå i uppfyllelse.


Lisa både glädje sig och var nervös. Hennes syskon hade efter många års försök, lyckas övertala deras föräldrar till att träffa Jane.
För tio år sedan hade hon lämnat föräldrahemmet mot sina föräldrars vilja för att följa sin dröm. Men de sista sju åren hade de nekat till hennes existens.

Om hon hade lyssnat på sina föräldrar den gången för tio år sedan, hade hon aldrig hamnat i denna situation, hon hade med stor sannolikhet jobbat i deras hotell eller puben, liksom hennes syskon. Som idag hade tagit över verksamheten.
Och med den erfarenheten hon bar på idag, hade det kanske varit mycket bättre.
Men så hade hon ju inte träffat Paul, som hon numera var gift med och fått sonen David som just hade fyllt ett år.

Jane packade ner de sista kläder och gick in och tittade till David som fortfarande sov. Hon gick in i vardagsrummet med en kopp kaffe.
Imorgon vid denna tid, skulle hon förhoppningsvis få träffa sina föräldrar, om de inte hade ändrat sig, men så var det inte första gången det hände.

Barndomens dröm
Jane var född och uppvuxen Granard i den östliga delen av grevlandskapet Longford i Irland.
De bodde i den lägenheten som hörde till hotellet som hennes föräldrar ägde. Puben hade de köpt när det äldre äktaparet
bestämde sig för att flytta till Dublin och bo hos deras dotter.

Under hela hennes barndom hade hon, sin äldre bror och syster fått hjälpa till i hotellet med städning och i köket och hon hatade det, värst var det under sommaren när det var fyllt med gäster hela tiden.
På vintern var det mera lugnt och här fick man mera tid till att leka med de andra barnen i byn.

För hennes föräldrar var det en självklarhet att hon, Peter och Marian skulle ta över verksamheten när de inte orkade längre.
Men Jane hade andra idéer och drömmer. Hon ville ut och rese, se världen, testa något annat än bara uppvakta andra människor.

Men både Peter och Marian åkte till London för att utbilda sig inom hotell och kök och under ett sommarlov hade Peter sin kompis Mikael Lyndon med hem. Han var modefotograf och hade eget fotostudio i London.

Blir en världskänd fotomodell
Hon älskade att posera framför hans kamera och han sa att hon hade en fotomodells drömkropp samt talang, så hon kunde utan problem bli en världskänt fotomodell som reste hela världen runt samt bli miljonär. Så när sommaren var över visste hon precis vad hon skulle bli.
Men hennes föräldrar var av en annan mening och menade att det bara var oanständiga flickor som blev fotomodeller.

Under det gångna året fortsatte hon och Mikael att träffas, trots föräldrarnas ihärdiga försök på att hålla henne borta från Mikael.
Jane var övertycket om hon hade mött mannen i sitt liv, så när hon slutade skolan, fanns ingen tvekan, när Mikael frågade om hon ville flytta till London och bli fotomodell.
Eftersom hon bara var sexton år, fixade han ett rum åt henne hos sina föräldrar, vilket lugnade Janes föräldrar lite och så fanns ju både Peter och Marian ju där till att hålla ett öga på henne.

Jane lärde snabbt att posera på ett professionellt sätt och det tog inte lång tid innan hon var efterfrågat av de stora modeagenturer, Mikael blev hennes manager och bestämde vilka hon skulle jobba för.
Nu blev det till långa arbetsdagar, massor av fester och resor världen över, livet lekte och hon älskade det glamourösa livet. Hon hade uppnått sitt mål, hon hade blivit en världskänd fotomodell.

Brytningen med föräldrarna
Så kom den dagen då hon skulle åka hem till sin broder Peters bröllop. Hon glädje sig till att se sina föräldrar igen, för hon hade inte träffat dem på nästan två år.
Men återseendet blev inte som hon hade tänkt sig, föräldrarna tyckte hon såg för tunn ut och att hon var oanständigt klädd, hennes klädning var för urringat och hon borde tänka mer på sitt ry.
Bråket var igång och hade Marian inte kommit in och stoppat det, hade Jane åkt tillbaka till London på direkten.

Nästa dag var läget spänt mellan Jane och hennes föräldrar, dem pratade knappt med varandra. Under bröllopsfesten håll dem god min till elakt spel och man kunde med lätthet kalla det för lugnet för stormen.

Dagen därpå lämnade Jane hemmet efter ett nytt bråk. Den enda gången hon åkte tillbaka var till Marians bröllop, här behandlade föräldrarna henne som en främling och sedan dess hade hon trots flera försök inte sett sina föräldrar.

Fastnade i drogernas värld
Men som tur var hade hon ett fantastiskt förhållande till Peter och Marian och deras familj och det var också dem som tillsammans med Paul, som hjälpt henne tillbaka till livet, när hon totalt mistade fotfäste med sin livsföring.

De långa arbetspass, de många resor och festerna började så smått att ta ut sin rätt, Jane kände sig allt oftare väldig trött och hängig, av Mikael fick hon det som han kallade för vitamintillskott, det hjälpte plötsligt kände hon sig pigg och orkade med hur mycket som helst.
På festerna var det vanligt med droger, intill nu hade hon hållit sig långt borta från dem, men en kväll bestämde hon sig för att testa det, det lugnet som hon kände spridde sig i hela kroppen kunde inte beskrivas, hon var fast.

En brysk uppvakning
Sen hände olyckan, som skulle komma att förändrar hennes liv.
Efter en fest bestämde hon sig för att gå hem eftersom hon bodde i närheten, hon ramlade och när hon försökte resa sig gick det inte.
En polispatrull kom förbi och stannade, och fråga vad som hade hänt, sen ringde de efter en ambulans.
På sjukhuset konstaterade man hon hade ett lårbensbrott och ett brott på högra foten. Hon ringer Mikael för att berätta det, han blev vansinnig, hon hade ju en viktig fotografering nästa vecka, men lovade att besöka henne nästa dag, han kom aldrig.

Vistelsen på sjukhuset blev en brysk uppvakning för Jane, det som hon trodde var vitamintillskott var en drog, samtidigt som hon fick veta att hon var kraftigt undernärd. Det blev en lång väg tillbaka, men vid sin sida hade hon sina syskon och Paul, som var den polis som ringde efter ambulansen.
Varje dag besökte han henne och långsamt växte inte bara ett förtroende förhållande upp men också kärleken. Så när Jane blev utskriven från sjukhuset, flyttade hon direkt hem till Paul.

Paul sökte förflyttning till Penzance och fick jobbet.
Efter ett år gifte de sig och året därpå fick de fick sonen David.
Båda till bröllopet och till dopet hade hon inviterat sina föräldrar, trots dem hade tackat ja dök de aldrig upp, annat hade kommit emellan.

Janes högsta önskan går i uppfyllelse
Under hela resen till sitt barndomshem var Jane nervös och spänt, skulle hennes högsta önskan om att få träffa sina föräldrar, skulle hon få en chans för att förklara och kanske bli förlåten bli verklighet. Hon hoppades på det.

När de anlände till hemmet, stod bara två stycken utanför för att ta emot dem, hennes föräldrar. Jane hade den största lust till att bara springa och hoppa upp i deras famn, men lugnade sig. Det blev ett tårarfyllt återseende, för sju år av envishet var trots allt en lång tid.

På kvällen när de sitter i vardagsrummet, börja Jane att berätta om sitt liv för föräldrarna, nu fick det ju bära eller brista. Hon är så djupt inne i sin berättelse att hon inte märker att Paul och de andra lämnar rummet och låter dem vara ensamma. När hon är färdig, titta hon på sina föräldrar, hon ser att deras känslor är i uppror och det blir en nervös väntan, slutligen får hon höra dessa ord, vi förlåta dig. Jane var överlycklig.
Bäst av allt var att dem inte bara tyckte om Paul men de menade också han var rätt man för henne och så älskade de charmtrollen David.

Innan de åkte hem bestämdes det att hela Pauls familj skulle komma att fira jul hos dem, det var dags att sammanföra båda familjerna.

En efterfrågat förläsare
När David började på daghemmet, bestämde Jane sig för att bli förläsare, att varna unga flickor om de faror som finns med att bli fotomodell och mannekäng, att det långt ifrån är en dans på rosor.
Hon blev snabbt en lika efterfrågade förläsare som när hon var fotomodell, det var inte lika glamouröst, det liv med allt vad det innebar hade hon lagt bakom sig.

Sverigedemokraterna hotar den svenska demokratin

Valet är över och denne gång fanns det två segrare alliansen och sverigedemokraterna.
För trots båda de rödgrönas och alliansens ihärdiga kamp på att utesluta det främlingsfientlig parti sverigedemokraterna från att komma in i riksdagen misslyckas de totalt med detta.
Sverigedemokraterna tågade in i riksdagen med 20 mandaten och tar därmed på sig en vågmästarroll i regeringen.

 Under valperioden är det ju mycket vanligt att partierna tar hjälp av sina gamla partivänner till at framföra deras vallöften, någon sådana hade sverigedemokraterna tydligen inte.
Att deras syskonparti dansk folkeparti i Danmark tyckte synd om dem och menade de verkligen behövde hjälp i deras valkampanj stod helt klart när ledaren från danskt folkeparti Pia Kjärsgaard bestämde sig för att komma till Sverige och bege sig in i den svenska valkampen.
Samtidigt må hon ha fått någon form att spatt när hon förslog att den internationella gemenskapen skulle skicka över observatörer till att övervaka det svenska valet för att vara säker på det gick rättvist till.
Kära Pia Kjärsgaard, detta är Sverige inte USA.

Att dansk folkeparti är främlingsfientlig vet man och därför blev man väl heller inte så förundrat, när Pia Kjärsgaard för nyligen forslog att paragraffen hets mot folkgrupp skulle bort, speciellt i debatterna, eftersom den efter hennes mening var hämmande för båda tryck och yttringsfriheten.
Men här mötte hon på stort motstånd från den danske befolkningen, som absolut inte ville man avskaffa denna paragraff.

Sedan dansk folkeparti kom in i den danske riksdagen 1998 med tretton mandaten har dem vid varje val ökat och idag har de 25 mandaten i riksdagen och är ett stödparti till den ledande regering, vänster och konservativa folkepartiet, som de inledde ett samarbetat med i 2001.
Deras mål är ju självklart få en plats i regeringen, vilket dem har misslyckas med, eftersom de andra partierna i den danske regeringen menar de inte är städad nog.
Vilket dem har fullständig rätt i.

Vad många av partierna därför säkert blev förundrat över var när statsministern Lars Lökke Rasmussen, tyckte att nu var dansk folkeparti efter så många år i riksdagen, legitime nog till att få en plats i regeringen.
Men här stötte han på motstånd från de andrar partierna i regeringen, som inte var eniga med statsministern och menade Pia Kjärsgaard på något sätt hade hotat honom.
Det visade sig ju också Pia Kjärsgaard hade krävt att få en plats i regeringen efter nästa val, annars började de att samarbete med socialdemokraterna istället.
Så om socialdemokraterna och socialistisk folkepartiet vinner valet 2011 kommer de att göra allt för att inleda ett samarbete med dem istället.

Nu har dem också ändrat taktik och blivit dubbelmoralisk. Dansk folkeparti har alltid varit emot EU, men plötsligt stämmer de ja till allt som har med EU att göra.
En invandrare som hade fått ett utvisningsbeslut efter avslutat utbildning och som ledde till beslutet blev tagit upp i regeringen, stämde det dansk folkepartiet ja till att personen skulle få uppehåll i Danmark.
Ja vad gör man inte för att få en plats i regeringen efter min mening är det ett spel för gallerierna.

Men något som just nu har spiltratt regeringen är det danske folkeparti sista utspel efter terrorattacken i Köpenhamn.
Nu vill dem nämligen ha man ska sätta upp övervakningskamera i de centrala delarna av Köpenhamn för att stoppa terrorn.
Ett förslag som dem kommer ta upp till den nästa finansdebatten.
Visst har Danmark utsatts för terrorhot, men om detta förslag klubbas igenom kan man säga att den personliga integriteten som man vill värna om tillsammans med ett fritt Danmark försvinner.
Ja! dansk folkeparti är ju bra på att störa dagsordningen med deras olika förslag, som ibland inte har med debatten att göra.
Men nu kan man väl säga att regeringen har blivit förberett på vad som komma skall till nästa finansdebatt.

Under valets gång i Sverige varnade flera danska partier Sverige om Sverigedemokraterna samt att de inte fick vara så eftergivna som de danske partierna hade varit överför dansk folkeparti, om de kom in i riksdagen.
För ger man dem en tumme, tar de hela handen.


Nu kom sverigedemokraterna in i riksdagen och att de kan bete sig som barnungar fick man bevis på, under riksdagens öppnande och den traditionella gudstjänsten.
För när biskop Eva Brunne började prata om människors lika värde kom hon till att kränka sverigedemokraterna så mycket att de stormade ut av kyrkan som en hel armé.
Man kan ju säga att dem redan från start visade sitt sanna jag.


Nu hamnade alliansen i den sits att de skall regera som en
minoritetsregering, vilket betyder att de skall till att samarbeta med de andra partierna.
Redan vid valet av talman, ställde sverigedemokraterna sig på alliansens sida.
Så nu får alliansen verkligen passa på att sverigedemokraterna inte tar över och hotar den svenske demokratin, för det är just vad dansk folkeparti har gjort i Danmark.
Man kan tycke att spärrgränsen på fyra procent är ganska liten för att komma in i riksdagen, men i detta fall var den för hög.