Svårt sjuka personer får dela vårdlägenheter med ett draperi emellan sig i flera månader i sträck, orsaken är att det saknas både korttidsplatser samt permanenta lägenheter i särskilt boende i Alvesta.
Nu har många anhöriga börjat reagera på situation över att deras familjmedlem ska vänta så länge på en plats i ett särskilt boende.
På äldreboende Högåsen i Alvesta har man tio korttidsplatser som just nu är överfyllt med människor som vänta på ett permanent boende.
Enligt Biståndshandläggare Emma Dahlqvist är det personer som är för sjuka till att klara sig själva i hemmet eller känner sig otrygga i sitt eget hem samt personer med funktionshinder.
Hon tycker att det bästa var om de hade sitt eget boende, men tycker att de trots allt har det ganska bra på en korttidsplats, för personalen sörja ju för att alla får ju den hjälp de behöver.
Radio kronoberg
söndag 27 februari 2011
onsdag 23 februari 2011
Arbetsförmedlingens och försäkringskassans kamp för att hjälpa de utförsäkrade
Personligt tycker jag att de som inte kan jobba för att de är för sjuka, hör hemma i sjukförsäkringen, säger Thomas Karlsson, enhetschef för försäkringskassan i Växjö
Sektionschef för arbetsförmedlingen Karin Svanborg, arbetsförmedlare Viveka Ericson samt enhetschef för försäkringskassan Thomas Karsson i Växjö har en sak gemensamt, dem har alla med de utförsäkrade att göra.
Planlägga överföringen till arbetsförmedlingen
Det som hände var att nu kom Alliansen med nya regler som gjorde att nu skulle alla de långtidssjuka samt förtidspensionärerna bli utförsäkrade från försäkringskassa och skickas ut på arbetsmarknaden, med start från den 1 januari 2010.
Många hade ju varit borta från arbetsmarknaden i flera år, så att bara skicka ut dem och säga jobba på gick ju inte.
Så för att förbereda dem till att återgå till arbetslivet igen, fick personerna genomgå ett tre månaders arbetslivsintroduktionsprogram på arbetsförmedlingen.
För både enhetschef Thomas Karsson och sektionschef Karin Svanborg, handlar det om att planlägga och fördela arbetet jämt bland personalen.
Och under hösten 2009 blev det till många möten mellan försäkringskassan och arbetsförmedlingen för att utarbeta en riktlinje på hur denna överföring skulle kunna genomföras.
– Det gällde ju om att lägga upp lite rutiner, hur man skulle jobba för att ta emot så många människor som skulle komma då, säger Karin Svanborg.
Vad tänkte du när du hörde om regeringens nya regler för de funktionshindrade, långtidssjuka och förtidspensionärerna?
Både Karin Svanborg och Viveka Ericson tyckte att det skulle bli spännande, båda har tidigare jobbat arbetslivsrehabilitering, men Karin Svanborg tänkte också,
_ öj nu får vi mycket att göra.
Viveka Ericson tycker också att denna uppgift hade hamnade helt rätt, för de personer som är i behov av hjälp kan få den hela vägen ut och kanske få en anställning till slut, vilket ju ville vara positivt, säger hon.
Annorlunda var det på försäkringskassan.
– Ja, vi märkte ju tidigt att människor skulle komma att hamna utanför och att det inte var rätt människor som fick lämna sjukförsäkringen och det som händer nu är att många sjuka har svårt att hitta tillbaka till sjukförsäkringen, vilket vi också påtalar för politikerna hela tiden.
Men om de inte lyssnar eller förstår det vi säger, så finns det ju en del kantigheter som man måste försöka att jobba på att få bort, säger Tomas Karlsson från försäkringskassan.
Utgår från personens nivå och bakgrund
På arbetsförmedlingen fick man nu anställa mer personal. Den grupp som skulle komma och ta hand om just dessa människor skickades på seminarier och utbildning.
– Idag är vi fem, sex stycken som bara jobba med arbetslivsintroduktionsprogrammet, berätta Viveka Ericson.
Jag undrar hur arbetslivsintroduktionsprogrammet är utformad och Viveka Ericson berättar att här finns inget färdigt program, men den är utformad efter individen och det helt och hållet beror på var personen befinner sig, när den kommer hit och vilken bakgrund personen har med sig.
Här finns specialister som arbetspsykolog, arbetsterapeut, sjukgymnast och arbetskonsulent, som kan hjälpa till med att se vilken nivå personen befinner sig på och sen gör vi en planläggning utifrån det.
Erbjuder rehabilitering och sysselsättningsplatser
Vi har också aktörer som kan erbjuda förberedande rehabilitering, här är personerna i en grupp, var dem prata med varandra om rutiner samt vad dem behöver för att komma vidare. Sen har vi aktörer som jobba med sysselsättningsplatser, som är det första steget innan arbetsträning, här får personen en plats att vara och jobba på och helt enkelt träna upp sig om man har varit borta ett tag.
Så i början handlar det mycket om att kartlägga och se vad vi kan erbjuda såsom arbetsmarknadsutbildning eller annan utbildning som man kan jobba mot, samt att stötta, coacha och motivera personen, säger Viveka Ericson.
Jobba fem till tjugo timmar i veckan
Många är faktisk rätt så redo och har egna idéer, när dem kommer till arbetsförmedlingen, så här gäller det ju om att hitta ett ställe som de kan börja arbetsträna på. För de som är anställda kan det handla om att testa något nytt hos sin arbetsgivare,
Vad som är viktigt är att veta är att det ställs inget krav på personen ska börja jobba 25 till 50 procent, i början kan det handlar om fem till tjugo timmar i veckan och hela tiden följer arbetsförmedlingen upp dessa personer.
Sen finns det dem som är för sjuka och där dagarna tar slut, här får arbetsförmedlingen hjälpa till med att se vad det finns för stöd runt omkring, personen får kanske träffa sin läkare igen, eller så får man förbereda sig för ett avstämningsmöte med försäkringskassan för att konstatera det var fel läge just nu, så personen kan återvända till sjukpenning eller sjukersättning.
Inte kan jobba resten av sitt liv
Nu har man ju läst om hur sjuka personer skulle komma att bli utförsäkrade, så hur sjuk skall man egentligen vara för att vara berättigat till sjukersättning? Ja, den frågan ställer jag till Thomas Karlsson på försäkringskassan.
– Ja, om vi pratar om den gamla förtidspension, sjukersättning som den kallas idag, är kravet att ens arbetsförmåga ska vara helt nersatt och i en sådan omfattning att man inte kan ta ett lönebidragsjobb eller jobba på Samhall under resten av sin livstid, säger Thomas Karsson.
Vissa diagnoser är svårt att hävda att en person inte kommer att bli bättre under resten av sin livstid, som till exempel inom psykiatrin och det är här många får avslag. Samma regler gäller vid sjukpenning, för när dagarna tar slut måste man ju komma tillbaka efter att ha varit på arbetsförmedlingen.
Vissa som till exempel invandrargrupper, de har ingen sjukpenning eller inkomst när dem kommer tillbaka och kan inte få mera om det inte kan konstateras att de kommer och förblir så sjuka för resten av livet, berätta Thomas Karlsson.
Bytta till ett annat jobb
När det gäller nersatt arbetsförmåga tittar försäkringskassan på vilken diagnos som läkaren har ställt i läkareintyget, samt vad den innebära för personen. Därefter titta man inte bara på personens gamla jobb men också hur det ser ut på hela arbetsmarknaden, för om personen har haft ett stående jobb och har fått problem med knäarna, kanske man får bytta till ett sittande jobb istället.
Kontakter alltid läkaren
Man har ju läst om hur försäkringskassorna inte kontakter läkarna om det saknas något i ett läkarintyg, samt att man inte lyssna på expertutlåtande innan dem tar ett beslut. Så hur ser det ut i Växjö?
Här skickar man antigen intyget tillbaka till läkaren eller också så ringa man upp läkaren för att få svar på sina frågor.
Nu kan det ju vara självklart för läkaren som ser patienten varför denne måste sjukskrivas, men om det inte skrivas ner i läkarintyget, kan det vara svårt för försäkringskassan att se vad som är fel.
Dessutom har försäkringskassan sina egna läkare som man rådfråga sig med så man gör allt för att få så mycket information om patientens diagnos innan man träffa ett beslut.
Och enligt Thomas Karlsson är det bara en liten grupp som inte får sin sjukpennig, för ser man på statistiken är det trots allt 98 procent som får vad dem begär, säger han.
Handläggningstiderna kan variera
När det gäller handläggningstiderna kan det variera om man till exempel söker sjukersättning och aktivitetsersättning kan det ta mellan tre till fyra månader, gäller det sjukpenning tar bara det en månad, men i dem fall då det dra ut på tiden, är orsaken oftast att försäkringskassan inte har fått in alla de uppgifter som behövs för att ta ett beslut.
Medierna piska upp stämningen
Just sådana saker tycker Thomas Karlsson blir beskrivet på fel sätt i tidningarna, att man bara tar upp det västa av det västa och glömmer bort vissa saker som har betydelse.
– Jag tror generellt att våra handläggare är oerhört empatiska och vill patienterna väl, så det är inget självändamål att man vill stoppa ersättningen, säger han.
Viveka Ericson på arbetsförmedlingen tycker att medierna har varit bra på att piska upp stämningen och det är stort skillnad på de som kommer idag än dem som kom sista år, då var många oroliga, rädda och upprörda, för dem hade ju läst samt hört från en tredje person vad det skulle innebära för just dem.
Men när vi så hade berättat för dem vad det innebar och hur vi kunde hjälpa dem, lugnar de ner sig.
– För några var det helt rätt medan det för andra var annorlunda, det blir ju en stor omställning som är logisk att förstå, men inte när det gäller känslomässigt, säger Viveka Ericson.
Tar vissa kritik på största allvar
Och visst har försäkringskassan få ta emot mycket kritik från många håll, så jag undrar hur det har påverkat Thomas Karlsson och sina medarbetar på försäkringskassan?
– Vi försöker skilja på kritik och kritik. Handlar kritiken om regelsystemet, antigen är för hårt eller felaktig utformad, så tar vi inte till oss den kritiken, för det är inte försäkringskassan uppgift att försvara regelsystemet, det är politikernas uppgift, säger han.
Om kritiken däremot handlar om att personer som upplever att dem blir bemöt illa eller om handläggaren inte uppfyller sina plikter, ja sådan kritik tar vi på största allvar säger Thomas Karlsson.
Men nu ser det jo ut som om att socialförsäkringsministern Ulf Kristersson tycker likadan, at det är regelsystemet som det är fel på och kan vi få igång den debatten så är vi på rätt väg, tycker Thomas Karlsson.
Sjuka hör hemma i sjukförsäkringen
Att sjuka på grund av dessa regler blev tvungen till att söka försörjningsstöd, för att överleva tror Thomas Karlsson inte var avsikten med dessa regler, men att det blev effekten av att politikerna gick för snabbt fram och den kritiken ska vi på försäkringskassan inte ta på oss, den får politikerna stå för.
– Personligt tycker jag att dem som inte kan jobba för att de är för sjuka hör hemma i sjukförsäkringen och de som klara av ett jobb går till arbetsförmedlingen.
Men att man nu har ett system som gör att man ser människor som är väldig sjuka ändå måste gå till arbetsförmedlingen känns inte tillförställande, säger han.
Jobbigt för personalen
Trots att försäkringskassan har fått utstå mycket kritik, har det inte lett till så många har funderad på att lämna sitt jobb. Men det som personalen tycker är väldig jobbigt är när människor hotar med at deras liv, sådana hot tas på största allvar.
Och det som personalen har svårast att hantera är när dem ser människor hamna utanför systemet, att framföra detta besked är rätt tufft när dem sitter överför den enskilda personen och speciellt när de kan se det inte kommer att fungera framöver för denna person.
Personerna har varit positiva
Hur tycker arbetsförmedlingen att personerna har reagerad undrar jag.
Här har det varit olika reaktioner, men det har dock funnits en hel del som har varit positiva. För trots att dem har blivit utred av både läkaren och försäkringskassan, så kan man behöva vår specialisthjälp, vilket de flesta är positiva till eftersom här tittar man på det utifrån ett arbetsmarknadsperspektiv och kan ge dem ett svar på vad som gör att de inte har någon arbetsförmåga just nu, säger Viveka Ericson.
Berätta om verkligheten
Slutligen kunde jag gott tänka man höra vad de ville säga till statsmister Fredrik Reinfeldt och socialförsäkringsministern om de fick chansen?
Båda Karin Svanborg och Viveka Ericson ville berätta för dem hur det ser ut i verkligheten, för det vet de att politikerna är intresserad av att höra, men också att vi jobba på bra samt att vi gör vårt bästa när det gäller detta uppdrag.
– Men jag vill också tala om för dem att vi hoppas på vi ska få flera möjligheter, så vi får fler arbetsplatser som kan ta emot dessa personer så att de till slut kan få ett fast arbete, säger Karin Svanborg
Lättare att få sjukförsäkring
Thomas Karlsson drar lite på smilbandet.
– Ja, jag skulle säga vad jag har sagt tidigare, man måste försöka hitta ett system som täcker in att de som inte har arbetsförmåga på grund av sjukdom ska ha sjukförsäkring. Även om det innebär att man måste ändra en viss del av lagstiftningen, och det hoppas jag är det som politikerna jobba på .
– Jag tycker också att det skulle vara lättare för människor att få en sjukförsäkring, avslutar Thomas Karlsson.
Fakta
Från Årsskiftet och fram till 31 oktober 2010 var det 642 personer i Kronobergs län som fick lämna sjukförsäkringen, av dem var det 561 personer som inskrev sig på arbetsförmedlingen.
Under samme period var det 298 som inte återvände till försäkringskassan varav 47 personer har återgått i arbete.
9 stycken är arbetssökande.
73 stycken deltar i program med aktivitetsstöd.
7 stycken är inskrivna på arbetsförmedlingen utan aktivitetsstöd.
Under samma period var det 81 personer som inte inskrev sig på arbetsförmedlingen.
Källor: försäkringskassan och arbetsförmedlingen
Sektionschef för arbetsförmedlingen Karin Svanborg, arbetsförmedlare Viveka Ericson samt enhetschef för försäkringskassan Thomas Karsson i Växjö har en sak gemensamt, dem har alla med de utförsäkrade att göra.
Planlägga överföringen till arbetsförmedlingen
Det som hände var att nu kom Alliansen med nya regler som gjorde att nu skulle alla de långtidssjuka samt förtidspensionärerna bli utförsäkrade från försäkringskassa och skickas ut på arbetsmarknaden, med start från den 1 januari 2010.
Många hade ju varit borta från arbetsmarknaden i flera år, så att bara skicka ut dem och säga jobba på gick ju inte.
Så för att förbereda dem till att återgå till arbetslivet igen, fick personerna genomgå ett tre månaders arbetslivsintroduktionsprogram på arbetsförmedlingen.
För både enhetschef Thomas Karsson och sektionschef Karin Svanborg, handlar det om att planlägga och fördela arbetet jämt bland personalen.
Och under hösten 2009 blev det till många möten mellan försäkringskassan och arbetsförmedlingen för att utarbeta en riktlinje på hur denna överföring skulle kunna genomföras.
– Det gällde ju om att lägga upp lite rutiner, hur man skulle jobba för att ta emot så många människor som skulle komma då, säger Karin Svanborg.
Vad tänkte du när du hörde om regeringens nya regler för de funktionshindrade, långtidssjuka och förtidspensionärerna?
Både Karin Svanborg och Viveka Ericson tyckte att det skulle bli spännande, båda har tidigare jobbat arbetslivsrehabilitering, men Karin Svanborg tänkte också,
_ öj nu får vi mycket att göra.
Viveka Ericson tycker också att denna uppgift hade hamnade helt rätt, för de personer som är i behov av hjälp kan få den hela vägen ut och kanske få en anställning till slut, vilket ju ville vara positivt, säger hon.
Annorlunda var det på försäkringskassan.
– Ja, vi märkte ju tidigt att människor skulle komma att hamna utanför och att det inte var rätt människor som fick lämna sjukförsäkringen och det som händer nu är att många sjuka har svårt att hitta tillbaka till sjukförsäkringen, vilket vi också påtalar för politikerna hela tiden.
Men om de inte lyssnar eller förstår det vi säger, så finns det ju en del kantigheter som man måste försöka att jobba på att få bort, säger Tomas Karlsson från försäkringskassan.
Utgår från personens nivå och bakgrund
På arbetsförmedlingen fick man nu anställa mer personal. Den grupp som skulle komma och ta hand om just dessa människor skickades på seminarier och utbildning.
– Idag är vi fem, sex stycken som bara jobba med arbetslivsintroduktionsprogrammet, berätta Viveka Ericson.
Jag undrar hur arbetslivsintroduktionsprogrammet är utformad och Viveka Ericson berättar att här finns inget färdigt program, men den är utformad efter individen och det helt och hållet beror på var personen befinner sig, när den kommer hit och vilken bakgrund personen har med sig.
Här finns specialister som arbetspsykolog, arbetsterapeut, sjukgymnast och arbetskonsulent, som kan hjälpa till med att se vilken nivå personen befinner sig på och sen gör vi en planläggning utifrån det.
Erbjuder rehabilitering och sysselsättningsplatser
Vi har också aktörer som kan erbjuda förberedande rehabilitering, här är personerna i en grupp, var dem prata med varandra om rutiner samt vad dem behöver för att komma vidare. Sen har vi aktörer som jobba med sysselsättningsplatser, som är det första steget innan arbetsträning, här får personen en plats att vara och jobba på och helt enkelt träna upp sig om man har varit borta ett tag.
Så i början handlar det mycket om att kartlägga och se vad vi kan erbjuda såsom arbetsmarknadsutbildning eller annan utbildning som man kan jobba mot, samt att stötta, coacha och motivera personen, säger Viveka Ericson.
Jobba fem till tjugo timmar i veckan
Många är faktisk rätt så redo och har egna idéer, när dem kommer till arbetsförmedlingen, så här gäller det ju om att hitta ett ställe som de kan börja arbetsträna på. För de som är anställda kan det handla om att testa något nytt hos sin arbetsgivare,
Vad som är viktigt är att veta är att det ställs inget krav på personen ska börja jobba 25 till 50 procent, i början kan det handlar om fem till tjugo timmar i veckan och hela tiden följer arbetsförmedlingen upp dessa personer.
Sen finns det dem som är för sjuka och där dagarna tar slut, här får arbetsförmedlingen hjälpa till med att se vad det finns för stöd runt omkring, personen får kanske träffa sin läkare igen, eller så får man förbereda sig för ett avstämningsmöte med försäkringskassan för att konstatera det var fel läge just nu, så personen kan återvända till sjukpenning eller sjukersättning.
Inte kan jobba resten av sitt liv
Nu har man ju läst om hur sjuka personer skulle komma att bli utförsäkrade, så hur sjuk skall man egentligen vara för att vara berättigat till sjukersättning? Ja, den frågan ställer jag till Thomas Karlsson på försäkringskassan.
– Ja, om vi pratar om den gamla förtidspension, sjukersättning som den kallas idag, är kravet att ens arbetsförmåga ska vara helt nersatt och i en sådan omfattning att man inte kan ta ett lönebidragsjobb eller jobba på Samhall under resten av sin livstid, säger Thomas Karsson.
Vissa diagnoser är svårt att hävda att en person inte kommer att bli bättre under resten av sin livstid, som till exempel inom psykiatrin och det är här många får avslag. Samma regler gäller vid sjukpenning, för när dagarna tar slut måste man ju komma tillbaka efter att ha varit på arbetsförmedlingen.
Vissa som till exempel invandrargrupper, de har ingen sjukpenning eller inkomst när dem kommer tillbaka och kan inte få mera om det inte kan konstateras att de kommer och förblir så sjuka för resten av livet, berätta Thomas Karlsson.
Bytta till ett annat jobb
När det gäller nersatt arbetsförmåga tittar försäkringskassan på vilken diagnos som läkaren har ställt i läkareintyget, samt vad den innebära för personen. Därefter titta man inte bara på personens gamla jobb men också hur det ser ut på hela arbetsmarknaden, för om personen har haft ett stående jobb och har fått problem med knäarna, kanske man får bytta till ett sittande jobb istället.
Kontakter alltid läkaren
Man har ju läst om hur försäkringskassorna inte kontakter läkarna om det saknas något i ett läkarintyg, samt att man inte lyssna på expertutlåtande innan dem tar ett beslut. Så hur ser det ut i Växjö?
Här skickar man antigen intyget tillbaka till läkaren eller också så ringa man upp läkaren för att få svar på sina frågor.
Nu kan det ju vara självklart för läkaren som ser patienten varför denne måste sjukskrivas, men om det inte skrivas ner i läkarintyget, kan det vara svårt för försäkringskassan att se vad som är fel.
Dessutom har försäkringskassan sina egna läkare som man rådfråga sig med så man gör allt för att få så mycket information om patientens diagnos innan man träffa ett beslut.
Och enligt Thomas Karlsson är det bara en liten grupp som inte får sin sjukpennig, för ser man på statistiken är det trots allt 98 procent som får vad dem begär, säger han.
Handläggningstiderna kan variera
När det gäller handläggningstiderna kan det variera om man till exempel söker sjukersättning och aktivitetsersättning kan det ta mellan tre till fyra månader, gäller det sjukpenning tar bara det en månad, men i dem fall då det dra ut på tiden, är orsaken oftast att försäkringskassan inte har fått in alla de uppgifter som behövs för att ta ett beslut.
Medierna piska upp stämningen
Just sådana saker tycker Thomas Karlsson blir beskrivet på fel sätt i tidningarna, att man bara tar upp det västa av det västa och glömmer bort vissa saker som har betydelse.
– Jag tror generellt att våra handläggare är oerhört empatiska och vill patienterna väl, så det är inget självändamål att man vill stoppa ersättningen, säger han.
Viveka Ericson på arbetsförmedlingen tycker att medierna har varit bra på att piska upp stämningen och det är stort skillnad på de som kommer idag än dem som kom sista år, då var många oroliga, rädda och upprörda, för dem hade ju läst samt hört från en tredje person vad det skulle innebära för just dem.
Men när vi så hade berättat för dem vad det innebar och hur vi kunde hjälpa dem, lugnar de ner sig.
– För några var det helt rätt medan det för andra var annorlunda, det blir ju en stor omställning som är logisk att förstå, men inte när det gäller känslomässigt, säger Viveka Ericson.
Tar vissa kritik på största allvar
Och visst har försäkringskassan få ta emot mycket kritik från många håll, så jag undrar hur det har påverkat Thomas Karlsson och sina medarbetar på försäkringskassan?
– Vi försöker skilja på kritik och kritik. Handlar kritiken om regelsystemet, antigen är för hårt eller felaktig utformad, så tar vi inte till oss den kritiken, för det är inte försäkringskassan uppgift att försvara regelsystemet, det är politikernas uppgift, säger han.
Om kritiken däremot handlar om att personer som upplever att dem blir bemöt illa eller om handläggaren inte uppfyller sina plikter, ja sådan kritik tar vi på största allvar säger Thomas Karlsson.
Men nu ser det jo ut som om att socialförsäkringsministern Ulf Kristersson tycker likadan, at det är regelsystemet som det är fel på och kan vi få igång den debatten så är vi på rätt väg, tycker Thomas Karlsson.
Sjuka hör hemma i sjukförsäkringen
Att sjuka på grund av dessa regler blev tvungen till att söka försörjningsstöd, för att överleva tror Thomas Karlsson inte var avsikten med dessa regler, men att det blev effekten av att politikerna gick för snabbt fram och den kritiken ska vi på försäkringskassan inte ta på oss, den får politikerna stå för.
– Personligt tycker jag att dem som inte kan jobba för att de är för sjuka hör hemma i sjukförsäkringen och de som klara av ett jobb går till arbetsförmedlingen.
Men att man nu har ett system som gör att man ser människor som är väldig sjuka ändå måste gå till arbetsförmedlingen känns inte tillförställande, säger han.
Jobbigt för personalen
Trots att försäkringskassan har fått utstå mycket kritik, har det inte lett till så många har funderad på att lämna sitt jobb. Men det som personalen tycker är väldig jobbigt är när människor hotar med at deras liv, sådana hot tas på största allvar.
Och det som personalen har svårast att hantera är när dem ser människor hamna utanför systemet, att framföra detta besked är rätt tufft när dem sitter överför den enskilda personen och speciellt när de kan se det inte kommer att fungera framöver för denna person.
Personerna har varit positiva
Hur tycker arbetsförmedlingen att personerna har reagerad undrar jag.
Här har det varit olika reaktioner, men det har dock funnits en hel del som har varit positiva. För trots att dem har blivit utred av både läkaren och försäkringskassan, så kan man behöva vår specialisthjälp, vilket de flesta är positiva till eftersom här tittar man på det utifrån ett arbetsmarknadsperspektiv och kan ge dem ett svar på vad som gör att de inte har någon arbetsförmåga just nu, säger Viveka Ericson.
Berätta om verkligheten
Slutligen kunde jag gott tänka man höra vad de ville säga till statsmister Fredrik Reinfeldt och socialförsäkringsministern om de fick chansen?
Båda Karin Svanborg och Viveka Ericson ville berätta för dem hur det ser ut i verkligheten, för det vet de att politikerna är intresserad av att höra, men också att vi jobba på bra samt att vi gör vårt bästa när det gäller detta uppdrag.
– Men jag vill också tala om för dem att vi hoppas på vi ska få flera möjligheter, så vi får fler arbetsplatser som kan ta emot dessa personer så att de till slut kan få ett fast arbete, säger Karin Svanborg
Lättare att få sjukförsäkring
Thomas Karlsson drar lite på smilbandet.
– Ja, jag skulle säga vad jag har sagt tidigare, man måste försöka hitta ett system som täcker in att de som inte har arbetsförmåga på grund av sjukdom ska ha sjukförsäkring. Även om det innebär att man måste ändra en viss del av lagstiftningen, och det hoppas jag är det som politikerna jobba på .
– Jag tycker också att det skulle vara lättare för människor att få en sjukförsäkring, avslutar Thomas Karlsson.
Fakta
Från Årsskiftet och fram till 31 oktober 2010 var det 642 personer i Kronobergs län som fick lämna sjukförsäkringen, av dem var det 561 personer som inskrev sig på arbetsförmedlingen.
Under samme period var det 298 som inte återvände till försäkringskassan varav 47 personer har återgått i arbete.
9 stycken är arbetssökande.
73 stycken deltar i program med aktivitetsstöd.
7 stycken är inskrivna på arbetsförmedlingen utan aktivitetsstöd.
Under samma period var det 81 personer som inte inskrev sig på arbetsförmedlingen.
Källor: försäkringskassan och arbetsförmedlingen
söndag 20 februari 2011
Föräldrarna utsatte sina barn för tortyr
Just nu skakas Danmark av ett fall där nio barn i åldern från 1-20 år levde under så hemska förhållande, att det är svårt tro att det är sant att föräldrar kan utsätta sina barn för det.
Pappan och sambon styrde hemmet med järnhand
I Serritslev ett litet samhälle i Brönderslev kommun i norra Jylland bodde den 40-åriga pappan tillsammans med sin 36-åriga sambo och de nio barnen i ett fallfärdigt hus,
Under många år har pappan och sambon styrde hemmet med järnhand.
Dottern lyckas fly
I mars 2010 avslöjades fallet, efter att den 20-åriga dottern som är lätt handikappade lyckas fly till sin biologiska mamma där de tillsammans gick till polisen.
När polisen anlände mötes de av en syn som de sent ska glömma, överallt flöde det med gammalt matrester samt avföring från båda djur och människor.
Fick gräva sin egen grav
Men det är först nu som omfattningen av den tortyr som dessa barn har varit utsatt för blir känd för den danska befolkningen.
Den som har fått utstå det värsta var den 20-åriga dottern, som tvangs till att äta avföring från djur, hon blev slagit med järnrör, basebollträ, blev sparkad på med skor, hon urinerades på av pappan, som tvang de andra barnen till att göra det samma, hon stängdes in i ett rum utan ljus, värme och mat i flera dagar, hon tvangs till att ha sex med en häst. sin broder och pappan, på vintern fick hon sköta snö barfota slutligen fick hon gräva sin egen grav.
De andra barnen, blev också sparkad, slagna och den idag 14-åriga dottern skall också ha varit utsatt sexövergrepp av sin pappa.
Kommunen bröt sig inte
Nu kan man ju undra varför det inte upptäcktes tidigare, en av de väsenliga orsakerna är att när en kommun började hålla ett öga på familjen flydde de.
Men i Brönderslevs kommun reagerade man inte, trots att många människor i byn kontaktade kommunen och påtalade överför kommunen att det inte stod rätt till hos den familjen.
Personerna berättade för kommunen hur barnen kom och hämtade vatten hos dem, hur barnen gick i kläder som man inte skulle komma på att skicka till barn i de fattiga länderna, dem stank av lort eftersom de sällan hade vatten att tvätta sig i.
Ett äldre par skrev till kommunen och berättade hur barnen tiggde om att få bo hos dem, hur barnen sökte närkontakt och ville kramas hela tiden för någon kram fick barnen aldrig av sina föräldrar.
Så det var först när dottern tillsammans med sin biologiska mamma gick till polisen, som det nu blev tagit på allvar.
Bör spärras inne på livstid
Båda sambon och pappan har genomgått en psykiatrisk undersökning. Sambon anses normal och kan nu se fram emot en fängselstraff på åtta år.
När det gäller pappan har han en psykisk störning och enligt åklagaren bör han spärras inne på livstid.
Rättegången kommer att hållas antigen i slutet av april eller i början av maj.
Idag är barnen omhandtagna och bor på fem olika ställen, trots att de har bett om att få stanna tillsammans.
politiken, BT, Ektrabladet, Jyllandsposten, Berlingske tidende dk
Pappan och sambon styrde hemmet med järnhand
I Serritslev ett litet samhälle i Brönderslev kommun i norra Jylland bodde den 40-åriga pappan tillsammans med sin 36-åriga sambo och de nio barnen i ett fallfärdigt hus,
Under många år har pappan och sambon styrde hemmet med järnhand.
Dottern lyckas fly
I mars 2010 avslöjades fallet, efter att den 20-åriga dottern som är lätt handikappade lyckas fly till sin biologiska mamma där de tillsammans gick till polisen.
När polisen anlände mötes de av en syn som de sent ska glömma, överallt flöde det med gammalt matrester samt avföring från båda djur och människor.
Fick gräva sin egen grav
Men det är först nu som omfattningen av den tortyr som dessa barn har varit utsatt för blir känd för den danska befolkningen.
Den som har fått utstå det värsta var den 20-åriga dottern, som tvangs till att äta avföring från djur, hon blev slagit med järnrör, basebollträ, blev sparkad på med skor, hon urinerades på av pappan, som tvang de andra barnen till att göra det samma, hon stängdes in i ett rum utan ljus, värme och mat i flera dagar, hon tvangs till att ha sex med en häst. sin broder och pappan, på vintern fick hon sköta snö barfota slutligen fick hon gräva sin egen grav.
De andra barnen, blev också sparkad, slagna och den idag 14-åriga dottern skall också ha varit utsatt sexövergrepp av sin pappa.
Kommunen bröt sig inte
Nu kan man ju undra varför det inte upptäcktes tidigare, en av de väsenliga orsakerna är att när en kommun började hålla ett öga på familjen flydde de.
Men i Brönderslevs kommun reagerade man inte, trots att många människor i byn kontaktade kommunen och påtalade överför kommunen att det inte stod rätt till hos den familjen.
Personerna berättade för kommunen hur barnen kom och hämtade vatten hos dem, hur barnen gick i kläder som man inte skulle komma på att skicka till barn i de fattiga länderna, dem stank av lort eftersom de sällan hade vatten att tvätta sig i.
Ett äldre par skrev till kommunen och berättade hur barnen tiggde om att få bo hos dem, hur barnen sökte närkontakt och ville kramas hela tiden för någon kram fick barnen aldrig av sina föräldrar.
Så det var först när dottern tillsammans med sin biologiska mamma gick till polisen, som det nu blev tagit på allvar.
Bör spärras inne på livstid
Båda sambon och pappan har genomgått en psykiatrisk undersökning. Sambon anses normal och kan nu se fram emot en fängselstraff på åtta år.
När det gäller pappan har han en psykisk störning och enligt åklagaren bör han spärras inne på livstid.
Rättegången kommer att hållas antigen i slutet av april eller i början av maj.
Idag är barnen omhandtagna och bor på fem olika ställen, trots att de har bett om att få stanna tillsammans.
politiken, BT, Ektrabladet, Jyllandsposten, Berlingske tidende dk
onsdag 16 februari 2011
Skolor och kommuner sviker barnen med särskilda behov
Alla har rätt till skolgång, det är ju här barnen förbereds till arbetslivet. Trots det finns där 150 barn som inte alls går i skolan, en av dem är Anton Widing, 16 år, som har ADHA, vilket innebär att han har svårt att koncentrera sig och har en annorlunda tidsuppfattning.
Slutade gå till skolan
Hans skola, Eriksdalsskolan i Stockholm har inte förmått att ge den undervisning som skulle fungera för honom, så i mars sista år slutade Anton Widing att gå till skolan.
Hans familj har ansökt om att Anton Widing kunde få gå i en särskola som har de kunskap som behövs i Anton Widings fall, men stadsdelsförvaltningen i Hägersten-Liljeholm i Stockholm har avslagit deras ansökan med att:
”De skolformer som skulle kunna passa Anton inte hade några lediga platser”.
Och i kommunens beslut står det:
”Skola med behandling behöver inte Anton”.
Hans mamma, Julia Widing tycker det är orimligt, för alla var ju eniga om att det inte funkade med den traditionella skolan.
Nu efter avslaget har all diskussioner försvunnet om eventuella skolplikter, därför kommunen inte har råd med att ge Anton en skola med behandling, säger hon.
Stor ökning bland anmälningar till skolinspektionen
Tyvärr är Anton Widing inte ensam, för enligt skolinspektionen har anmälningar om att barn som inte får eller kan gå i skola ökat från 97 till 239 förra året, vilket är en ökning med 68 procent.
När det gäller anmälningar om för dårligt eller inget stöd har det nästan fördubblats till 610 och kritikbeslut om dårligt stöd är över 300 stycken.
En av orsakerna till att anmälningarna har ökat tror skolinspektionen beror på att föräldrarna har blivit mer medvetna om att det är lättare att anmäla på Internet.
Skolor och kommuner ger upp för lätt
Skolinspektionen tycker att skolor och kommuner ger upp allt för lätt, vilket de får, de ska hela tiden försöka att prova nya sätt och ta reda på varför barnet inte vill vara i skolan.
Detta är ett alvarligt problem som både skolor och kommuner måste ta detta på största allvar och jobba seriöst med, säger Marie-Hélène Ahnborg, inspektionsdirektör på skolinspektionen.
Hoppet finns kvar
Den biträdande rektor för Eriksdalsskolan tycker de ha gjort allt vad de kunnat för Anton Widing.
För Anton har problemet fortfarande inte blivit löst, han tror inte på att det kommer och bli löst men hoppet om att det ska lösa sig finns fortfarande kvar.
Sverigesradio.se
Slutade gå till skolan
Hans skola, Eriksdalsskolan i Stockholm har inte förmått att ge den undervisning som skulle fungera för honom, så i mars sista år slutade Anton Widing att gå till skolan.
Hans familj har ansökt om att Anton Widing kunde få gå i en särskola som har de kunskap som behövs i Anton Widings fall, men stadsdelsförvaltningen i Hägersten-Liljeholm i Stockholm har avslagit deras ansökan med att:
”De skolformer som skulle kunna passa Anton inte hade några lediga platser”.
Och i kommunens beslut står det:
”Skola med behandling behöver inte Anton”.
Hans mamma, Julia Widing tycker det är orimligt, för alla var ju eniga om att det inte funkade med den traditionella skolan.
Nu efter avslaget har all diskussioner försvunnet om eventuella skolplikter, därför kommunen inte har råd med att ge Anton en skola med behandling, säger hon.
Stor ökning bland anmälningar till skolinspektionen
Tyvärr är Anton Widing inte ensam, för enligt skolinspektionen har anmälningar om att barn som inte får eller kan gå i skola ökat från 97 till 239 förra året, vilket är en ökning med 68 procent.
När det gäller anmälningar om för dårligt eller inget stöd har det nästan fördubblats till 610 och kritikbeslut om dårligt stöd är över 300 stycken.
En av orsakerna till att anmälningarna har ökat tror skolinspektionen beror på att föräldrarna har blivit mer medvetna om att det är lättare att anmäla på Internet.
Skolor och kommuner ger upp för lätt
Skolinspektionen tycker att skolor och kommuner ger upp allt för lätt, vilket de får, de ska hela tiden försöka att prova nya sätt och ta reda på varför barnet inte vill vara i skolan.
Detta är ett alvarligt problem som både skolor och kommuner måste ta detta på största allvar och jobba seriöst med, säger Marie-Hélène Ahnborg, inspektionsdirektör på skolinspektionen.
Hoppet finns kvar
Den biträdande rektor för Eriksdalsskolan tycker de ha gjort allt vad de kunnat för Anton Widing.
För Anton har problemet fortfarande inte blivit löst, han tror inte på att det kommer och bli löst men hoppet om att det ska lösa sig finns fortfarande kvar.
Sverigesradio.se
lördag 5 februari 2011
Transportstyrelsen gav berusade kvinna tillbaka sitt körkort
Vad gör man om polisen omhändertar ditt körkort på grund av en alkoholpromille på 3, 49? Jo man skriver till Transportstyrelsen och ber om att få det tillbaka för annars kan man inte söka jobb.
Nej, jag skojar inte. Det var just vad en 40-årig kvinna från Alvesta gjorde.
Polisen i Alvesta blev i somras larmat om att en berusat kvinna som körde på både bilar och stolpar på storgatan i Alvesta, när polisen anlände hade hon rymt från platsen.
Men hon hade tyvärr blivit igenkänd av ett vittne. När polisen påträffade kvinnan i sitt hem hade hon en promille på 3,49 och polisen tog omedelbart hand om hennes körkort.
Hennes ursäkt om att hon hade tagit en ordentlig sup när hon kom hem, avvisades av rättsmedicinalverket.
Vid förhöret en månad efter identifierade kvinnan till polisens stora förvåning sig med sitt körkort.
När förhörsledaren fråga henne vad hon hade skrivit till Transportstyrelsen svarade hon:
”Jag söker arbete och därför måste ha körkort och jag har aldrig gjort någonting sådant här förut”.
Orsaken till hon hade kört berusad den dagen var att hon hade haft en väldig jobbig dag. Hon erkänner att hon inte kommer ihåg något från bilfärden, men förstod, att hon måste ha kört på någon parkerat bil, efter att ha läst tidningen dagen därpå.
Nu undrar man ju över hur Transportstyrelsen tänker? Jo de svarar med:
”att det mot bakgrund av omständigheterna i ärendet är tveksamt om körkortet slutligen skall återkallas”.
Detta beslut kommer nu att avgöras i domstolen.
Kvinnan har fortfarande kvar sitt körkort, men är åtalat för grovrättfylleri och efter säkerhetsavdrag blir det enligt åtalet med en promille på 3,23.
Gränsen för grovt rättfylleri är en promille.
Nej, jag skojar inte. Det var just vad en 40-årig kvinna från Alvesta gjorde.
Polisen i Alvesta blev i somras larmat om att en berusat kvinna som körde på både bilar och stolpar på storgatan i Alvesta, när polisen anlände hade hon rymt från platsen.
Men hon hade tyvärr blivit igenkänd av ett vittne. När polisen påträffade kvinnan i sitt hem hade hon en promille på 3,49 och polisen tog omedelbart hand om hennes körkort.
Hennes ursäkt om att hon hade tagit en ordentlig sup när hon kom hem, avvisades av rättsmedicinalverket.
Vid förhöret en månad efter identifierade kvinnan till polisens stora förvåning sig med sitt körkort.
När förhörsledaren fråga henne vad hon hade skrivit till Transportstyrelsen svarade hon:
”Jag söker arbete och därför måste ha körkort och jag har aldrig gjort någonting sådant här förut”.
Orsaken till hon hade kört berusad den dagen var att hon hade haft en väldig jobbig dag. Hon erkänner att hon inte kommer ihåg något från bilfärden, men förstod, att hon måste ha kört på någon parkerat bil, efter att ha läst tidningen dagen därpå.
Nu undrar man ju över hur Transportstyrelsen tänker? Jo de svarar med:
”att det mot bakgrund av omständigheterna i ärendet är tveksamt om körkortet slutligen skall återkallas”.
Detta beslut kommer nu att avgöras i domstolen.
Kvinnan har fortfarande kvar sitt körkort, men är åtalat för grovrättfylleri och efter säkerhetsavdrag blir det enligt åtalet med en promille på 3,23.
Gränsen för grovt rättfylleri är en promille.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)