Jag är en äkta socialdemokrat, just denna uttalelse kommer från Pia Kjärsgaard från det främlingsfientliga dansk folkeparti.
Ja det är väl hennes sätt att fria till Helle Thorning, om att ta henne in i värmen om socialdemokrater och det socialistiske folkeparti vinner valet den 15 september i Danmark och just nu visa meningsmålningarna att det röda blocket föra med en liten marginal över det blå blocket.
I Danmark är kampen i full gång om folkets röster, men vad är ett val i Danmark utan Pia Kjärsgaard och hennes invandrarpolitik. I tio år har hon styrt och ställd till det i regeringen. Venstre och det Konservative Folkeparti har ofta fått gå med på hennes krav när det gäller invandringen, för att vara säker på att få igenom deras egna förslag.
Vilket nu har lett till att danskerna har tröttnat på Pia Kjärsgaards hårda och tuffa invandrarpolitik.
Om det var just detta som fick statsministern Lars Lökke Rasmussen till att gå ut och lova att nu skulle det vara slut att samarbeta och ingå förlig med dansk folkeparti, om han vann valet ännu en gång ska förbli osagt.
Men för Pia Kjärsgaard har det ingen betydelse för hon hade ju redan innan valet varnat de andra partierna för att hon tänkte kriga ensam under detta val och utesluta heller inte att det kan bli en ministerpost efter valet.
Det kan hon ju glömma om socialdemokraterna och socialistisk folkeparti vinner valet, för så är dörren stängd för en ministerpost och man kommer heller inte att köpslå med Pia Kjärsgaard och co för att få sina förslag röstad igenom, enligt Helle Thorning (S).
För Pia Kjärsgaard och co ser man ju helst att Danmark blir fri för invandrare
Så för att slippa flyktingarna, vill de stänga de danske flyktningsanläggningarna och istället flytta dem till flyktningarnas hemland, som Nordafrika, Afrikas Horn, Pakistan samt Mellanösten.
De asylsökare som skulle lyckas ta sig över de danske gränserna, skulle omedelbart skickas tillbaka till deras hemland.
Detta förslag faller dock inte i god jord hos någon av partierna i riksdagen eller i regeringen.
Själklart vill dansk folkeparti också ha flera tullare och tuffare kontroller vid gränserna, för det är ju det enda sätt att komma kriminaliteten till livs, enligt dansk folkeparti.
Att gränskontrollerna stannar kvar även om de röda vinner står klart, men man kommer inte att göra tuffare kontroller som Dansk folkeparti förslår.
Ja, nu får vi se vad som händer för EU vill ju ändrar på reglerna, så två länder ska godkänna gränskontrollen, samt att det bara är i en vis tid och vid vissa arrangemang som man får ha gränskontroll.
Att EU vill lägga sig i Danmarks anliggande har ju fått Pia Kjärsgaard och co till att se rött, så om de fick bestämma skulle Danmark inte längre vara medlem i EU.
Kära Pia kjärsgaard om du är en äkta socialdemokrat får du nog börja ändra ståndpunkt om att ”Danmark inte är ett invandrarland och aldrig har varit det. Vi vill därför inte acceptera en multi- etnisk förvandling av landet”, som det står på er hemsida,
för socialdemokraternas mål är nämligen:
”stadig frihet, jämlikhet och solidaritet– för alla”.
BT, Ekstra Bladet, Politiken DK
lördag 10 september 2011
söndag 28 augusti 2011
Danske hjärtsjuka Kim Petersen nekas förtidspension
Jag är inte erkänt som person, är inte skydda av lagen och har uppenbarligen inga rättigheter, ja så känner 55 åriga Kim Petersen, som efter 15 års kamp med socialförvaltningen, arbetsmarknadens och integrationsmyndigheten i Köpenhamns kommun, har fått avslag på sin ansökning om förtidspension, myndigheterna menar han inte är sjuk nog till förtidspension, just nu vet han inte om han orka med att överklaga detta beslut.
Kim Petersen jobbade både som scentekniker och säkerhetsvakt vid konserter och festivaler, vilket till slut ledde till hörselskadan tinnitus och det var just den arbetsskada som i 1995 fick honom till att ansöka om förtidspension . men det var först i 2007 som man började titta på ansökningen.
Han föddes med ett hjärtfel och fram till 2007 hade han varit inlagd 50 gångar på grund av sitt dåliga hjärta, trots det bestämde Köpenhamns kommun sig för att han skulle ta ett lastbilkörkort.
På trafikskolan fick han en ny hjärtinfarkt och Kims Pertersens handläggare beslutade sig för att det är dags att ansöka om förtidspension.
Men glädjen skulle komma att bli kortvarig, för när han får en ny handläggare är den av en annan mening och än en gång får han gå igenom nya arbetsprövningar.
Trots han har pappar på att en hjärtoperation är utesluten har man förslagit att han ska börja ta lyckopiller och genomgå en hjärtoperation.
Den ansvarliga Arbetsmarknads och Integrationsborgmästrare i Köpenhamns kommun, Anna Mee Allerslev (radikal) säger man har följd regeringens regler om förtidspension.
Men just denna sak har chockerad många politiker i riksdagen.
Venstres ordförande Anne-Mette Winther Christiansen känner fler som har fått sitt beslut inom ett år och tycker det är oroväckande att handlingstiden kan variera allt efter vilken kommun man bor i.
15 år är för lång tid för även om det inte ska vara lätt att få förtidspension så ska det föregå på ett värdigt och respektfullt sätt, menar socialordförande Mette Frederiksen från socialdemokraterna.
Båda har igenom flera år försökt att få reglerna ändrat inom förtidspension, utan att lyckas.
Kommunfullmäktiga Leslie Arentoft i Köpenhamns kommun har följd Kim Petersens sak i många år och just denna sak är en av de värsta han någonsin har upplevt och menar att myndigheterna har brutit mot samtliga regler när det gäller denna sak.
Ja och just nu har politikerna viktigare saker att ta sig an, än Kim Petersens avslag på hans ansökning om förtidspension.
För den 15 september är det dags för riksdagsval i Danmark.
Jag existera, men lever inte ett normalt liv och den enda orsak till jag inte har begått självmord, är min dotter, säger Kim Petersen.
Ekstra Bladet, dk
Kim Petersen jobbade både som scentekniker och säkerhetsvakt vid konserter och festivaler, vilket till slut ledde till hörselskadan tinnitus och det var just den arbetsskada som i 1995 fick honom till att ansöka om förtidspension . men det var först i 2007 som man började titta på ansökningen.
Han föddes med ett hjärtfel och fram till 2007 hade han varit inlagd 50 gångar på grund av sitt dåliga hjärta, trots det bestämde Köpenhamns kommun sig för att han skulle ta ett lastbilkörkort.
På trafikskolan fick han en ny hjärtinfarkt och Kims Pertersens handläggare beslutade sig för att det är dags att ansöka om förtidspension.
Men glädjen skulle komma att bli kortvarig, för när han får en ny handläggare är den av en annan mening och än en gång får han gå igenom nya arbetsprövningar.
Trots han har pappar på att en hjärtoperation är utesluten har man förslagit att han ska börja ta lyckopiller och genomgå en hjärtoperation.
Den ansvarliga Arbetsmarknads och Integrationsborgmästrare i Köpenhamns kommun, Anna Mee Allerslev (radikal) säger man har följd regeringens regler om förtidspension.
Men just denna sak har chockerad många politiker i riksdagen.
Venstres ordförande Anne-Mette Winther Christiansen känner fler som har fått sitt beslut inom ett år och tycker det är oroväckande att handlingstiden kan variera allt efter vilken kommun man bor i.
15 år är för lång tid för även om det inte ska vara lätt att få förtidspension så ska det föregå på ett värdigt och respektfullt sätt, menar socialordförande Mette Frederiksen från socialdemokraterna.
Båda har igenom flera år försökt att få reglerna ändrat inom förtidspension, utan att lyckas.
Kommunfullmäktiga Leslie Arentoft i Köpenhamns kommun har följd Kim Petersens sak i många år och just denna sak är en av de värsta han någonsin har upplevt och menar att myndigheterna har brutit mot samtliga regler när det gäller denna sak.
Ja och just nu har politikerna viktigare saker att ta sig an, än Kim Petersens avslag på hans ansökning om förtidspension.
För den 15 september är det dags för riksdagsval i Danmark.
Jag existera, men lever inte ett normalt liv och den enda orsak till jag inte har begått självmord, är min dotter, säger Kim Petersen.
Ekstra Bladet, dk
onsdag 10 augusti 2011
Ungdomarna har gått amok i London
Om man inte visste bättre, skulle man tro att London hade blivit bombet, för just nu liknar det en krigszon. Men det är ingen bomb som har exploderad, det är ungdomar som har gått amok.
Det som i lördags skulle ha varit en fredlig demonstration arrangerad av familjen, där man skulle kräva rättvisa efter polisens dödsskjutning av den 29 åriga fyrabarnspappan Mark Duggans från Tottenham, slutade i ett upplopp där affär plundrades, bilar, bussar och byggnaden sattes i brand.
När polisen försökte stoppa ungdomarna mötes dem av stenkastning och brandbomber, båda civila och poliser skadades. Trots att Mark Duggans bror, Shaun Hall har uppmanat ungdomarna att sluta har det bara fortsatt.
Nu har oroligheterna även spridit sig till städer utanför London och bland innevånarna är ångsten självklart stor, flera affärer håller stängt och för att försvara sina områden samt försöka stoppa plundringarna har man nu börjat bilda medborgargarder.
I London har londonborna gått samman och börjat städa upp efter ungdomarnas framfart.
Biträdande polismästraren Gerry Shewan i Manchester säger att det är ett av de värsta upploppen på 30 år och att det inte har något att göra med att protestera mot rättvisan, detta är helt enkelt kriminella handlingar och några av de värsta han någonsin har upplevt intill nu.
Intill nu har 111 poliser skadats och cirka 685 personer har gripits i detta upplopp
Baptist pastorn Kathy Childress menar att orsaken till ungdomarnas vilda upplopp, är att ungdomarna har mistat tron på framtiden, den stora arbetslösheten och frustrationen över att politikerna inte vill lyssnar på dem som har startat detta
Det ger dem väll inte rättighet till att förstör livet för andra, för många affärsidkare kommer kanske inte ha råd att bygga upp deras verksamhet på nytt.
Premiärministern David Cameron har avbrutit sin semester och höll ett tal där han lovade 16 000 fler poliser på gatorna och att rättvisan skulle komma att skipas och de som är skyldiga ska få se konsekvenserna och möta lagens fulla kraft.
Och han avsluta med något som jag kan hålla med honom i.
”Är man tillräckligt gammal för att begå sådant här så är man tillräckligt gammal att ta sitt straff”.
DN, SvD, Politiken DK
Det som i lördags skulle ha varit en fredlig demonstration arrangerad av familjen, där man skulle kräva rättvisa efter polisens dödsskjutning av den 29 åriga fyrabarnspappan Mark Duggans från Tottenham, slutade i ett upplopp där affär plundrades, bilar, bussar och byggnaden sattes i brand.
När polisen försökte stoppa ungdomarna mötes dem av stenkastning och brandbomber, båda civila och poliser skadades. Trots att Mark Duggans bror, Shaun Hall har uppmanat ungdomarna att sluta har det bara fortsatt.
Nu har oroligheterna även spridit sig till städer utanför London och bland innevånarna är ångsten självklart stor, flera affärer håller stängt och för att försvara sina områden samt försöka stoppa plundringarna har man nu börjat bilda medborgargarder.
I London har londonborna gått samman och börjat städa upp efter ungdomarnas framfart.
Biträdande polismästraren Gerry Shewan i Manchester säger att det är ett av de värsta upploppen på 30 år och att det inte har något att göra med att protestera mot rättvisan, detta är helt enkelt kriminella handlingar och några av de värsta han någonsin har upplevt intill nu.
Intill nu har 111 poliser skadats och cirka 685 personer har gripits i detta upplopp
Baptist pastorn Kathy Childress menar att orsaken till ungdomarnas vilda upplopp, är att ungdomarna har mistat tron på framtiden, den stora arbetslösheten och frustrationen över att politikerna inte vill lyssnar på dem som har startat detta
Det ger dem väll inte rättighet till att förstör livet för andra, för många affärsidkare kommer kanske inte ha råd att bygga upp deras verksamhet på nytt.
Premiärministern David Cameron har avbrutit sin semester och höll ett tal där han lovade 16 000 fler poliser på gatorna och att rättvisan skulle komma att skipas och de som är skyldiga ska få se konsekvenserna och möta lagens fulla kraft.
Och han avsluta med något som jag kan hålla med honom i.
”Är man tillräckligt gammal för att begå sådant här så är man tillräckligt gammal att ta sitt straff”.
DN, SvD, Politiken DK
onsdag 3 augusti 2011
Migrationsverket avgör framtiden för flyktingar och de ensamkommande flyktingbarn
Barn i familjer glömmer man ofta bort, de blir liksom bihang till föräldrarna, men det är ju viktigt de också förstår varför de är här och vad det hela handlar om, säger Jane Magnerot.
Den allra första myndighet som en flykting och ensamkommande barn stifta bekantskap med när de kommer till Sverige är ju Migrationsverket.
Migrationsverket har en tuff uppgift framför sig, eftersom det är dem som ska avgöra om personen ska få skapa sig en framtid här i Sverige
.
Informera om Migrationsverkets arbete
I 1987 anställdes Jane Magnerot på Migrationsverket i Växjö där hon började jobba på ett gruppboende och framtill 2002 arbetade hon inom olika områden där ensamkommande barn har sina ärenden.
Sedan 2002 har Jane Magnerot en experttjänst inom mottagning där hon bland annat har ansvarar för återvändande, samt att hon ofta åker ut till kommuner och informera om Migrationsverkets olika processer.
Viktigt att ge stöd till barnet
– Det är viktigt att barnet får stöd under hela processen hos Migrationsverket och här har en god man en viktig roll att fylla säger Jane. Det är extra viktigt med stöd och hjälp i de fall där barnen inte får stanna men det är också viktigt att stötta barnen som får uppehållstillstånd.
Jane Magnerot tillägger att det inte är alla barn som blir glada när de får uppehållstillstånd, vissa barn blir faktisk glada när de får avslag på sin asylansökan och kan genförenas med deras familjer.
Broschyrerna ger all information till barnen
När barn och ungdomar skrivs in på migrationsverket får de en kort information om ansvarsfördelningen mellan kommun och migrationsverket.
Men det kan ju vara ett problem att ta emot så mycket information på en gång. Nyligen utkom migrationsverket med två broschyrer som är särskilt inriktat till barn som har översatts till flera språk, så nu kan barnet i lugn och ro läsa om hur hela processen går till.
LMA och UT-kort
Alla som söker asyl blir fotograferad, får ge sin namnteckning samt lämna fingeravtryck. Bilden används i första hand till LMA-kort (Lag om mottagande av asylsökande) som ett bevis på att personen har sökt asyl och får stanna i Sverige medan den väntar på ett beslut.
När personen beviljas uppehållstillstånd får den ett
UT-kort (uppehållstillståndskort) som från den 20 maj 2011 ska innehålla foto, två fingeravtryck och elektronisk namnteckning, allt tas vid en maskin som skickar det till bland annat migrationsverkets databas.
Dublinförordningen
För att se om personen har sökt asyl i ett annat EU-land, eller i annat land som har undertecknat förordningen skickas fingeravtrycken (gäller för alla som fyllt 14 år) också till databasen Eurodac.
Dublinförordningen är en förordning som kort innebär att första asylland ansvarar för prövningen av ärendet och detta innebär att alla över 14 år som kommer till Sverige efter att ha sökt asyl i annat land som har undertecknat förordningen får åka tillbaka till första asylland om inga särskilda omständigheter finns för att Sverige ska överta prövningen av ärendet.
Renodlade myndighetspersoner
Jane Magnerot berätta att sedan kommunen tog över boendet för de ensamkommande barnen den 1 juli 2006, ansvarar Migrationsverket numera enbart för myndighetsutövning. Omsorgsbiten är borta. Detta innebär att Migrationsverket inte längre träffar barnen i samma utsträckning som tidigare säger Jane Magnerot.
Det som Migrationsverket ansvarar för idag är bland annat prövningen av asylärendet, bistånd, delgivningar och återvändande av barn, samt kommunicering som är för de ungdomar som har sökt asyl i ett annat land, innan de kom till Sverige.
Fastställa en persons identitet
Det händer ju att personen inte har någon identitetspapper med sig, så för att kunna fastställa dens identitet, gör man en språkanalys/direktanalys, ibland ställer man kunskapsfrågor kring det land och den kultur som personen uppger komma från. Detta gör man för att se om de uppgifter personen har lämnat är trovärdig. I de ärenden där man är osäkra på åldern som personen har uppgett gör man en åldersbedömning.
Det är ju viktigt att samarbeta när det gäller barn,
– för även i barnfamiljer är det viktigt att barnet kommer till tals och man ser dets behov samt förklara sakerna så även barnet förstår vad det hela handlar om.
– Så här ar det ju viktigt vi försäkra oss om, de har förstått allt innan de går härifrån, säger hon.
Lämna in ett verkställandehinder
Jag undrar hur man undersöker om det är säkert för en person att återvända till sitt hemland.
– Eftersom jag jobbar med återvändandet, får jag ju utgå ifrån beslutet som migrationsverket och ibland också domstolen har tagit är rätt beslut.
Efter att ett beslut om utvisning/avvisning har vunnit laga kraft finns möjligheten att lämna in ett verkställandehinder, om ett hinder för att verkställa beslutet har uppkommit.
– Även Migrationsverket kan anmäla verkställighetshinder om det visar sig vara omöjligt att verkställa beslutet. Det kan tillexempel saknas mottagande i hemlandet, säger Jane Magnerot.
Men vad händer om man hitta föräldrar eller anhöriga till barnet, där det förekommer oroligheter i hemlandet, undrar jag.
– Har ett barn skäl till att stanna i Sverige och finns det omständigheter som gör det har rätt till uppehållstillstånd så får barnet det.
– Så även om vi hittar föräldrar eller anhöriga, betyder det inte att barnet måste åka hem, säger Jane Magnerot.
En utmaning att delge ett avvisningsbeslut
Att delge ett utvisningsbeslut eller avvisningsbeslut kan inte alltid vara så lätt, tycker jag.
Frågan överlåta Jane Magnerot till sin kollega
Therese Hermansen.
– Nej, men är man väl förbered och känner ordentligt till underlaget för beslutet, då är det viktigaste att man kan förklara beslutet, så personen förstår varför migrationsverket har fattat det beslut som den har gjort, Therese Hemansen säger.
Personalen stöttar varandra
Man har ju läst om i Smålandposten, hur folk i Alvesta, som har fått ett avvisningsbeslut har satt eld på sig själv eller försökt sätta eld på Migrationsverket, jag undrar hur Migrationsverket hanterade här incidenter.
– Det är ju besvärligt för tjänstemän att upprepat utsätts för incidenter på enheterna. Så här är det ju viktigt att tjänstemännen stöttar varandra i de här situationerna. Larm finns på alla kontor och via företagshälsovården går det att få samtalshjälp och stöd, säger Jane Magnerot och tillägger att även hon varit med om incidenter på arbetsplatsen då polis tillkallats på grund av att barn i övre tonåren hade blivit våldsamma.
Har du någonsin tänkt på att bytta jobb?
– Visst har det hänt att jag velat byta jobb säger Jane.
Jag trivs bra med att arbeta på Migrationsverket och med frågor som rör ensamkommande barn. Det är viktiga frågor på alla sätt. Att möta barn och ungdomar och ta del av deras berättelser är stort. Det är viktigt att alla barn och ungdomar möts med stor respekt och blir sedda på rätt sätt som den utsatta grupp de är. Det är också viktigt att alla påminner sig om att de här barnen har samma behov som alla andra barn och att de därför behöver mycket stöd i situationen som asylsökande i ett främmande land långt bort från föräldrar och andra anhöriga.
Så på vilket sätt har det påverkat Jane Magnerot att jobba med de ensamkommande barnen.
Inte rädd för människor
–Att möta människor från olika kulturer är inget problem, jag är inte rädd för människor, vilket jag också kan se har smittat av på mina barn.
– Mina barn har idag många kompisar med invandrarbakgrund och de är positivt inställda till människor från andra länder och kulturer, jag är glad och stolt över detta säger Jane.
Visa människor respekt
– Jag har lärt mig att kommunicera med folk och vara ödmjuk inför situationen
– Jag har också lärt mig, hur viktigt det är att möta människor med respekt.
– Alla år på Migrationsverket har påverkat mig mycket, både på gott och ont, avslutar Jane Magnerot.
Fakta:
Från januari och till april 2011, hade 8 256 sökt asyl i Sverige, 670 av dessa var ensamkommande barn.
Från samma tidperiod hade 2 549 personer fått uppehållstillstånd,
4 887 personer fick avslag,
1 216 personer föll under Dublin förordningen.
Källor: Migrationsverket
Den 1 maj 2011, hade migrationsverket beviljat uppehållstillstånd till 501 ensamkommande barn.
45 var konventionsflykting.
314 fick skyddsbehov.
142 fick det på grund av synnerligen ömmande omständigheter.
Källor: Migrationsverket
Alvesta
Den 1 maj 2011 bodde 416 stycken på anläggningsboende.
23 hade eget boende.
5 var familjehemplacerade barn eller vistas på sjukhuset.
Källor: Migrationsverket
När det gäller kommunmottaggande enligt ersättningsförordningen den 1 maj 2011,
fanns 4 stycken ensamkommande barn i åldern 0-17 år.
I familjer var det 4 stycken i åldern 0-17 år.
13 stycken i åldern 20-64 år.
1 på 64 år.
Källor: Migrationsverket
Den allra första myndighet som en flykting och ensamkommande barn stifta bekantskap med när de kommer till Sverige är ju Migrationsverket.
Migrationsverket har en tuff uppgift framför sig, eftersom det är dem som ska avgöra om personen ska få skapa sig en framtid här i Sverige
.
Informera om Migrationsverkets arbete
I 1987 anställdes Jane Magnerot på Migrationsverket i Växjö där hon började jobba på ett gruppboende och framtill 2002 arbetade hon inom olika områden där ensamkommande barn har sina ärenden.
Sedan 2002 har Jane Magnerot en experttjänst inom mottagning där hon bland annat har ansvarar för återvändande, samt att hon ofta åker ut till kommuner och informera om Migrationsverkets olika processer.
Viktigt att ge stöd till barnet
– Det är viktigt att barnet får stöd under hela processen hos Migrationsverket och här har en god man en viktig roll att fylla säger Jane. Det är extra viktigt med stöd och hjälp i de fall där barnen inte får stanna men det är också viktigt att stötta barnen som får uppehållstillstånd.
Jane Magnerot tillägger att det inte är alla barn som blir glada när de får uppehållstillstånd, vissa barn blir faktisk glada när de får avslag på sin asylansökan och kan genförenas med deras familjer.
Broschyrerna ger all information till barnen
När barn och ungdomar skrivs in på migrationsverket får de en kort information om ansvarsfördelningen mellan kommun och migrationsverket.
Men det kan ju vara ett problem att ta emot så mycket information på en gång. Nyligen utkom migrationsverket med två broschyrer som är särskilt inriktat till barn som har översatts till flera språk, så nu kan barnet i lugn och ro läsa om hur hela processen går till.
LMA och UT-kort
Alla som söker asyl blir fotograferad, får ge sin namnteckning samt lämna fingeravtryck. Bilden används i första hand till LMA-kort (Lag om mottagande av asylsökande) som ett bevis på att personen har sökt asyl och får stanna i Sverige medan den väntar på ett beslut.
När personen beviljas uppehållstillstånd får den ett
UT-kort (uppehållstillståndskort) som från den 20 maj 2011 ska innehålla foto, två fingeravtryck och elektronisk namnteckning, allt tas vid en maskin som skickar det till bland annat migrationsverkets databas.
Dublinförordningen
För att se om personen har sökt asyl i ett annat EU-land, eller i annat land som har undertecknat förordningen skickas fingeravtrycken (gäller för alla som fyllt 14 år) också till databasen Eurodac.
Dublinförordningen är en förordning som kort innebär att första asylland ansvarar för prövningen av ärendet och detta innebär att alla över 14 år som kommer till Sverige efter att ha sökt asyl i annat land som har undertecknat förordningen får åka tillbaka till första asylland om inga särskilda omständigheter finns för att Sverige ska överta prövningen av ärendet.
Renodlade myndighetspersoner
Jane Magnerot berätta att sedan kommunen tog över boendet för de ensamkommande barnen den 1 juli 2006, ansvarar Migrationsverket numera enbart för myndighetsutövning. Omsorgsbiten är borta. Detta innebär att Migrationsverket inte längre träffar barnen i samma utsträckning som tidigare säger Jane Magnerot.
Det som Migrationsverket ansvarar för idag är bland annat prövningen av asylärendet, bistånd, delgivningar och återvändande av barn, samt kommunicering som är för de ungdomar som har sökt asyl i ett annat land, innan de kom till Sverige.
Fastställa en persons identitet
Det händer ju att personen inte har någon identitetspapper med sig, så för att kunna fastställa dens identitet, gör man en språkanalys/direktanalys, ibland ställer man kunskapsfrågor kring det land och den kultur som personen uppger komma från. Detta gör man för att se om de uppgifter personen har lämnat är trovärdig. I de ärenden där man är osäkra på åldern som personen har uppgett gör man en åldersbedömning.
Det är ju viktigt att samarbeta när det gäller barn,
– för även i barnfamiljer är det viktigt att barnet kommer till tals och man ser dets behov samt förklara sakerna så även barnet förstår vad det hela handlar om.
– Så här ar det ju viktigt vi försäkra oss om, de har förstått allt innan de går härifrån, säger hon.
Lämna in ett verkställandehinder
Jag undrar hur man undersöker om det är säkert för en person att återvända till sitt hemland.
– Eftersom jag jobbar med återvändandet, får jag ju utgå ifrån beslutet som migrationsverket och ibland också domstolen har tagit är rätt beslut.
Efter att ett beslut om utvisning/avvisning har vunnit laga kraft finns möjligheten att lämna in ett verkställandehinder, om ett hinder för att verkställa beslutet har uppkommit.
– Även Migrationsverket kan anmäla verkställighetshinder om det visar sig vara omöjligt att verkställa beslutet. Det kan tillexempel saknas mottagande i hemlandet, säger Jane Magnerot.
Men vad händer om man hitta föräldrar eller anhöriga till barnet, där det förekommer oroligheter i hemlandet, undrar jag.
– Har ett barn skäl till att stanna i Sverige och finns det omständigheter som gör det har rätt till uppehållstillstånd så får barnet det.
– Så även om vi hittar föräldrar eller anhöriga, betyder det inte att barnet måste åka hem, säger Jane Magnerot.
En utmaning att delge ett avvisningsbeslut
Att delge ett utvisningsbeslut eller avvisningsbeslut kan inte alltid vara så lätt, tycker jag.
Frågan överlåta Jane Magnerot till sin kollega
Therese Hermansen.
– Nej, men är man väl förbered och känner ordentligt till underlaget för beslutet, då är det viktigaste att man kan förklara beslutet, så personen förstår varför migrationsverket har fattat det beslut som den har gjort, Therese Hemansen säger.
Personalen stöttar varandra
Man har ju läst om i Smålandposten, hur folk i Alvesta, som har fått ett avvisningsbeslut har satt eld på sig själv eller försökt sätta eld på Migrationsverket, jag undrar hur Migrationsverket hanterade här incidenter.
– Det är ju besvärligt för tjänstemän att upprepat utsätts för incidenter på enheterna. Så här är det ju viktigt att tjänstemännen stöttar varandra i de här situationerna. Larm finns på alla kontor och via företagshälsovården går det att få samtalshjälp och stöd, säger Jane Magnerot och tillägger att även hon varit med om incidenter på arbetsplatsen då polis tillkallats på grund av att barn i övre tonåren hade blivit våldsamma.
Har du någonsin tänkt på att bytta jobb?
– Visst har det hänt att jag velat byta jobb säger Jane.
Jag trivs bra med att arbeta på Migrationsverket och med frågor som rör ensamkommande barn. Det är viktiga frågor på alla sätt. Att möta barn och ungdomar och ta del av deras berättelser är stort. Det är viktigt att alla barn och ungdomar möts med stor respekt och blir sedda på rätt sätt som den utsatta grupp de är. Det är också viktigt att alla påminner sig om att de här barnen har samma behov som alla andra barn och att de därför behöver mycket stöd i situationen som asylsökande i ett främmande land långt bort från föräldrar och andra anhöriga.
Så på vilket sätt har det påverkat Jane Magnerot att jobba med de ensamkommande barnen.
Inte rädd för människor
–Att möta människor från olika kulturer är inget problem, jag är inte rädd för människor, vilket jag också kan se har smittat av på mina barn.
– Mina barn har idag många kompisar med invandrarbakgrund och de är positivt inställda till människor från andra länder och kulturer, jag är glad och stolt över detta säger Jane.
Visa människor respekt
– Jag har lärt mig att kommunicera med folk och vara ödmjuk inför situationen
– Jag har också lärt mig, hur viktigt det är att möta människor med respekt.
– Alla år på Migrationsverket har påverkat mig mycket, både på gott och ont, avslutar Jane Magnerot.
Fakta:
Från januari och till april 2011, hade 8 256 sökt asyl i Sverige, 670 av dessa var ensamkommande barn.
Från samma tidperiod hade 2 549 personer fått uppehållstillstånd,
4 887 personer fick avslag,
1 216 personer föll under Dublin förordningen.
Källor: Migrationsverket
Den 1 maj 2011, hade migrationsverket beviljat uppehållstillstånd till 501 ensamkommande barn.
45 var konventionsflykting.
314 fick skyddsbehov.
142 fick det på grund av synnerligen ömmande omständigheter.
Källor: Migrationsverket
Alvesta
Den 1 maj 2011 bodde 416 stycken på anläggningsboende.
23 hade eget boende.
5 var familjehemplacerade barn eller vistas på sjukhuset.
Källor: Migrationsverket
När det gäller kommunmottaggande enligt ersättningsförordningen den 1 maj 2011,
fanns 4 stycken ensamkommande barn i åldern 0-17 år.
I familjer var det 4 stycken i åldern 0-17 år.
13 stycken i åldern 20-64 år.
1 på 64 år.
Källor: Migrationsverket
torsdag 21 juli 2011
Julian Assanges kamp mot rättvisan
Julian Assange ville att sanningen skulle nå ut till allmänheten till varje pris och tillsammans med Wikileaks avslöjade de i vilken utsträckning regeringar, militär och näringslivet i hela världen gjorde allt för att dölja sina verkliga avsiktar och aktiviteter vid att publicera nästan en miljon hämligstämplade dokumenten från de amerikanska diplomatiska kablarna.
Julian Assange tilldelas Australiens fredsmedalj
Och för det tilldelades Julian Assange, Sydneys freds medalj i februari 2011 som han nu har äran att dela tillsammans med Dalai Lama, Nelson Mandela och den japanska Buddhistiska ledare Daisaku Ikeda. Sydneys Peace Foundations regissör Stuart Rees begrundade det med att:
”Assange har kämpat för människors ratt att få veta och har utmanat en månghundraårig tradition, att regeringarna har rätt att hålla allmänheten i ett tillstånd av okunnighet”.
Eftersom Julian Assange inte själv kunna komma till Australien och hämta priset ville man senare i år personligt överlämna priset till honom och det hade ingen betydelse var i världen han befann sig.
Ja det skulle ju antingen bli i England eller Sverige allt efter vad den brittiska domstolen beslutade sig för.
Överklagandet prövas i hovrätten
Tisdag den 12 juli var det så dags för Julian Assange att inställa sig vid High Court (hovrätten) efter 7 månaders husarrest och fotböja.
Under de nästa två dagar skulle han på nytt slåss för inte att bli utlämnad till Sverige, där han anklags för våldtäkt och sexuell ofredande mot två kvinnor, under sitt besök i Sverige sista år.
Båda advokaterna Mark Stephens och Geoffrey Robertson har byts ut mot människorättsadvokaterna Gareth Pierce och Ben Emmerson.
Men låt oss gå ett år tillbaka och friska upp minnet om vad som egentligen hände på den tiden och vad som startade hela denna rättsprocess.
Julian Assange blir världskänt
Nu var det ju så att Julian Assange hade tackat ja till att komma till Sverige och vara förläsare till några arrangemang, et av dem var på LO borgen den 14 augusti, som var arrangerad av Broderskapsrörelsen och de kristna socialdemokraterna. Temat var: ”Krigets första offer är sanningen”.
Den 20 augusti kom så en nyhet som snabbt blev en världsnyhet och på några få timmar hade Julian Assange blivit världskänt.
”Wikileaks grundare anhållen för våldtäkt”
Julian Assange söktes nu av svensk polis och var på sannolikt skäl misstänkt för våldtäkt på två kvinnor mellan 20 och 30 år. Kvinnorna hade han träffat genom sina uppdrag här i Sverige, eftersom polisen inte visste var han befann sig hade åklagaren Maria Häljebo Kjellstrand bestämt sig för att anhålla honom i sin frånvaro.
Båda får utsett en advokat, kvinnorna får Claes Borgström . Julian Assange får Leif Silbersky som han senare bytta ut med Björn Hurtig.
Nästa dag kunde man så läsa i tidningarna att en ny åklagare hade tittat på saken och kommit fram till att det inte fanns skäl till att han skulle misstänkas för våldtäkt, allt som kvarstod var misstankarna om sexuellt ofredande och därför var Julian Assange inte längre anhållen.
Nu kom det också fram att kvinnan AA hade inviterat honom till att bo hos henne och att de hade haft sex tillsammans.
Kvinnan SW hade han träffat när han förläste på ett seminarium och att de hade haft sex tillsamman, samt att Julian Assange hade mixat med kondomen så den gick sönder.
Julian Assange nekade till våldtäkt och att han skulle ha pillat vid kondomerna var helt absurt.
Efterlysas via Interpol
Den stora nyhet den 1 september 2010 var att än en gång var Julian Assange misstänkt för våldtäkt, men nu hade brottet graderas upp till våldtäkt och sexuelltvång.
Nu var det Marianne Ny vid åklagarmyndighetens utvecklingscentrum i Göteborg som beslutade det, efter hon hade fått tillgång till nytt material.
Nu hade Assange ju lämnat Sverige så den 1 december 2010, skickade Sverige ut en efterlysning på Assange via Interpol för sexbrott.
Samtidigt försökte USA på grund av publiceringen av de hämligstämpla dokumenten se om det fanns en chans för att anklaga honom för spioneri.
Den amerikanska soldaten Bradley Mannig sitter idag anhållen, misstänkt för att ha överlämnad de hämligstämplade dokumenten till Wikileaks och riskera att dömas till livstids fängelse.
Dessutom uppfordrade USA också alla banker att frysa båda Wikileaks samt Assanges tillgångar, vilket de gjorde.
Men var höll Assange till, man misstänkte att han befann sig någonstans i England, vilket var helt rätt, för han höll till på journalistklubben Frontline Club i London.
Julian Assange överlämnade sig frivilligt till polisen där han arresterades, han nekas borgen och fick nu stanna i häktet intill den 14 december 2010.
Den som nu skulle föra Assanges försvarstala i rätten blev advokaten Geoffrey Robertson. Domaren beslutade för en borgenssumma på 240 000 pund, detta beslut överklagas direkt av Sverige och England och nu hade man 48 timmar på att ompröva ärendet.
Dömas till husarrest och fotböja
Denna gång underkände domstolen beslutet med motiveringen, att Assange hade en viss önskan om att rentvå sitt namn, för om han inte gjorde det skulle anklagelserna alltid komma att hänga över honom. Så till en borgenssumma på 240 000 pund, dömdes Julian Assange nu till husarrest, samt bära fotböja och lämna ifrån sig sitt pass. Beslutet om överlämning till Sverige sköts upp till den 11 januari 2011.
Julian Assange var självklart överlycklig över att ha sluppit fängslet, men rättade också skrap kritik mot det svenske rättväsen eftersom han inte hade mottagit en enda sida från utredningen på engelska och han var övertycket om han aldrig skulle få en rättvis rättegång i Sverige, liksom han också trodde på att Sverige inte skulle klara av presset från USA, som även idag gör allt för att få honom utlämnad.
Han är både rädd och övertycket om att utlämnas han till USA kommer han antingen skickas till Guantánamobasen på Cuba eller dömas till livstids fängsel eller i värsta fall döden.
Den 11 januari 2011 hölls så en kort domstolsförhandling där det meddelades att en två dagars rättsprocedur skulle komma att börja den 7 februari.
Efter två dagars förhandling föll domen, Julian Assange skulle utlämnas till Sverige.
Julian Assange överklagade beslutet, vilket nu har lett oss fram till den 12 juli 2011.
Nya advokater, ny taktik
Trots ett stort uppbåd av medier och anhängare på plats utanför hovrätten rapporterade flera medier att intresset inte var lika stort som i vintras, denna gång fanns det även lediga platser inne i rättsalen, för båda medier och anhängarna.
Nu får man ju tänka på att det fanns en annan nyhet i Storbritannien som var mycket större än överklagandet från Julian Assange och det var avlyssningsskandalen runt mediamongulen Rupert Murdochs tidning News of the world som fortfarande dominerade förstasidorna och nyhetssändningarna i Storbritannien.
Som jag nämnde i början hade Julian Assange bytt till nya advokater och många var spänt på att se hur dem skulle ta sig an Assanges överklagandet samt vilken taktik de ville använda i rättsalen.
Man kan säga att svaret fick man på direkten, för det var en väldig allvarlig och tystlåten Julian Assange som anlände till hovrätten där han vägrade svara på frågor från journalisterna. Förklaringen var enkel, hans advokater hade gett honom order på att varken uttala sig förr eller efter förhandlingarna.
Fick sitta på åhörarbänken
Nytt för Julian Assange var ju att nu han slapp sitta i ett gallerförsett bås, men kunde sitta på åhörarbänken, nära sina advokater.
Bredvid vid Assanges sida satte bland annat Wikileaks andreman islänningen Kristinn Hrafsson, grundaren för Frontline Club Vaughan Smith som ju var den som hade ställt upp och hade gett honom tag över huvudet, när han dömdes till husarrest, samt hans svenske advokat, Björn Hurtig.
Ifrågasätter arresteringsordern
Domare var: Lord Justice Thomas och Justice Quesely
Först ut var Julian Assanges försvarsadvokat Ben Emmerson som gjorde klart från början att han inte tänkte angripa någon av kvinnorna som hade anklagat Julian Assange för våldtäkt och att han inte på något sätt ifrågasatte deras trovärdighet eller deras uppfattning om att de hade funnit Assanges uppträdande obehagligt eller till och med på gränsen av vad de kunde stå ut med.
Men enligt kvinnornas egen berättelse hade de inte motsatt sex med Julian Assange, men gett sitt tillstånd och när det gällde den kvinna som hade anmält honom för våldtäkt sa Emmersson ”hon må mycket väl inte ha njutit av det, men hon tillät det”. Så efter Ben Emmerson mening, hade något gått väldigt snett här.
Och istället för att gå till attack mot det svenska rättväsen, gick Ben Emmerson nu till angrepp mot den europeiska arresteringsorder som den svenska åklagarmyndighet hade utfärdad och som hade gjort det möjligt att gripa Assange i Storbritannien.
Han sa att de beskrivningar i den europeiska arresteringsordern av vad som hade hänt i Sverige i augusti var bristfällig och inte gav en rättvis och korrekt beskrivning av de sexuella brotten . Och började därefter gå igenom de fyra fall av de påstådda brotten.
Inget brott i England
Att Julian Assange hade haft sex utan kondom var inget brott eller olagligt och att den ena av kvinnorna ju hade gett sitt samtycke till att fortsätta sexakten utan kondom samt att ingen av kvinnorna hade blivit utsatt för våld eller hot, vilket framgick i förhören med kvinnorna.
Och eftersom dessa anklagelser inte anses som brott i England borde utlämningen av Assange till Sverige stoppas, menade Ben Emmerson.
Dagen där på var det så dags för åklagaren Clare Montgomery att framlägga kvinnornas syn på vad som hade hänt mellan dem och Julian Assange.
Kvinnorna försvarslösa mot Assange
Clare Montgomery menade att Assange hade använt våld mot kvinnorna vid att ligga ovanpå dem och hålla deras arma ner så de inte kunde försvar sig, dessutom hade han slitet kläderna av på AA, samt förstörd hennes halsband, vilket borde anses som våld mot AA.
Det var sant att AA hade erbjudet honom att han fick dela säng med henne, men det var under förutsättning av att de inte skulle ha någon sexuell kontakt med varandra, nu hade han trots deras överenskoms, våldfört sig på henne, och därför borde det bedömas som våldtäkt, för när en kvinna säger nej till sex borde det accepteras av mannen.
När det gällde kvinnan SW hade Assange tvungits sig på henne när hon sov, trots hon hade bett honom sluta när hon vaknade, hade han fullfört samlaget utan att skydda sig.
Julian Assange hade även sagt till SW att han fördrog kvinnor som fortfarande var jungfru, för på det visset ville han ju bli den som fick äran av att ta deras oskuld.
Sen avslutades förhandlingarna och domarna meddelade att en ny förhandling vill komma att hållas inom cirka en månad, där de ville komma att meddela deras beslut.
Vill överklaga till högsta domstol
Om medierna och anhängarna nu hade hoppas på ett uttalande från Julian Assange när han lämnade hovrätten, blev dem besviken, inte ett ord kom från hans mun.
Men innan förhandlingarna drog igång, hade han ju berättat han ville överklaga domen, om domarna fattade samma beslut som i vintras.
Julian Asaanges biologiska pappa på plats i hovrätten
En person som också fanns på plats i hovrätten för att ge sitt stöd, var Julian Assanges biologiska pappa John Shipton.
Och den spanska tidningen El Pais, skulle komma att bli den enda tidning som lyckas få en intervju med honom. För dem berättade John Shipton att han först lärde sin son att känna efter Assange hade fyllt 25 år och han blev ju självklart väldig glad när Julian Assange kontaktade honom och ville träffa honom, för han hade ju inte sett honom sedan skilsmässan från hans mamma och då hade han nyss fylld ett år och idag tycker han också att de har fått byggt upp en fin kontakt med varandra.
John Shipton berättade också att han hade varnat Julian Assange, när han startade Wikileaks att han ville komma att bli den idealiska måltavlan för hela världens makthavare och nu hade hans son ju fallit offer för en organiserad sammansvärjning, menade han.
John Shipton avslutade med att säga han har full respekt för den kamp som hans son föra mot rättvisan och han vet att Julian Assanges högsta önskan är att en dag ska rättvisan segra över den orättvisa som idag finns i hela världen.
Gå gärna in och läsa: Julian Assange. Mannen som slåss mot världens makthavare
Julian Assange tilldelas Australiens fredsmedalj
Och för det tilldelades Julian Assange, Sydneys freds medalj i februari 2011 som han nu har äran att dela tillsammans med Dalai Lama, Nelson Mandela och den japanska Buddhistiska ledare Daisaku Ikeda. Sydneys Peace Foundations regissör Stuart Rees begrundade det med att:
”Assange har kämpat för människors ratt att få veta och har utmanat en månghundraårig tradition, att regeringarna har rätt att hålla allmänheten i ett tillstånd av okunnighet”.
Eftersom Julian Assange inte själv kunna komma till Australien och hämta priset ville man senare i år personligt överlämna priset till honom och det hade ingen betydelse var i världen han befann sig.
Ja det skulle ju antingen bli i England eller Sverige allt efter vad den brittiska domstolen beslutade sig för.
Överklagandet prövas i hovrätten
Tisdag den 12 juli var det så dags för Julian Assange att inställa sig vid High Court (hovrätten) efter 7 månaders husarrest och fotböja.
Under de nästa två dagar skulle han på nytt slåss för inte att bli utlämnad till Sverige, där han anklags för våldtäkt och sexuell ofredande mot två kvinnor, under sitt besök i Sverige sista år.
Båda advokaterna Mark Stephens och Geoffrey Robertson har byts ut mot människorättsadvokaterna Gareth Pierce och Ben Emmerson.
Men låt oss gå ett år tillbaka och friska upp minnet om vad som egentligen hände på den tiden och vad som startade hela denna rättsprocess.
Julian Assange blir världskänt
Nu var det ju så att Julian Assange hade tackat ja till att komma till Sverige och vara förläsare till några arrangemang, et av dem var på LO borgen den 14 augusti, som var arrangerad av Broderskapsrörelsen och de kristna socialdemokraterna. Temat var: ”Krigets första offer är sanningen”.
Den 20 augusti kom så en nyhet som snabbt blev en världsnyhet och på några få timmar hade Julian Assange blivit världskänt.
”Wikileaks grundare anhållen för våldtäkt”
Julian Assange söktes nu av svensk polis och var på sannolikt skäl misstänkt för våldtäkt på två kvinnor mellan 20 och 30 år. Kvinnorna hade han träffat genom sina uppdrag här i Sverige, eftersom polisen inte visste var han befann sig hade åklagaren Maria Häljebo Kjellstrand bestämt sig för att anhålla honom i sin frånvaro.
Båda får utsett en advokat, kvinnorna får Claes Borgström . Julian Assange får Leif Silbersky som han senare bytta ut med Björn Hurtig.
Nästa dag kunde man så läsa i tidningarna att en ny åklagare hade tittat på saken och kommit fram till att det inte fanns skäl till att han skulle misstänkas för våldtäkt, allt som kvarstod var misstankarna om sexuellt ofredande och därför var Julian Assange inte längre anhållen.
Nu kom det också fram att kvinnan AA hade inviterat honom till att bo hos henne och att de hade haft sex tillsammans.
Kvinnan SW hade han träffat när han förläste på ett seminarium och att de hade haft sex tillsamman, samt att Julian Assange hade mixat med kondomen så den gick sönder.
Julian Assange nekade till våldtäkt och att han skulle ha pillat vid kondomerna var helt absurt.
Efterlysas via Interpol
Den stora nyhet den 1 september 2010 var att än en gång var Julian Assange misstänkt för våldtäkt, men nu hade brottet graderas upp till våldtäkt och sexuelltvång.
Nu var det Marianne Ny vid åklagarmyndighetens utvecklingscentrum i Göteborg som beslutade det, efter hon hade fått tillgång till nytt material.
Nu hade Assange ju lämnat Sverige så den 1 december 2010, skickade Sverige ut en efterlysning på Assange via Interpol för sexbrott.
Samtidigt försökte USA på grund av publiceringen av de hämligstämpla dokumenten se om det fanns en chans för att anklaga honom för spioneri.
Den amerikanska soldaten Bradley Mannig sitter idag anhållen, misstänkt för att ha överlämnad de hämligstämplade dokumenten till Wikileaks och riskera att dömas till livstids fängelse.
Dessutom uppfordrade USA också alla banker att frysa båda Wikileaks samt Assanges tillgångar, vilket de gjorde.
Men var höll Assange till, man misstänkte att han befann sig någonstans i England, vilket var helt rätt, för han höll till på journalistklubben Frontline Club i London.
Julian Assange överlämnade sig frivilligt till polisen där han arresterades, han nekas borgen och fick nu stanna i häktet intill den 14 december 2010.
Den som nu skulle föra Assanges försvarstala i rätten blev advokaten Geoffrey Robertson. Domaren beslutade för en borgenssumma på 240 000 pund, detta beslut överklagas direkt av Sverige och England och nu hade man 48 timmar på att ompröva ärendet.
Dömas till husarrest och fotböja
Denna gång underkände domstolen beslutet med motiveringen, att Assange hade en viss önskan om att rentvå sitt namn, för om han inte gjorde det skulle anklagelserna alltid komma att hänga över honom. Så till en borgenssumma på 240 000 pund, dömdes Julian Assange nu till husarrest, samt bära fotböja och lämna ifrån sig sitt pass. Beslutet om överlämning till Sverige sköts upp till den 11 januari 2011.
Julian Assange var självklart överlycklig över att ha sluppit fängslet, men rättade också skrap kritik mot det svenske rättväsen eftersom han inte hade mottagit en enda sida från utredningen på engelska och han var övertycket om han aldrig skulle få en rättvis rättegång i Sverige, liksom han också trodde på att Sverige inte skulle klara av presset från USA, som även idag gör allt för att få honom utlämnad.
Han är både rädd och övertycket om att utlämnas han till USA kommer han antingen skickas till Guantánamobasen på Cuba eller dömas till livstids fängsel eller i värsta fall döden.
Den 11 januari 2011 hölls så en kort domstolsförhandling där det meddelades att en två dagars rättsprocedur skulle komma att börja den 7 februari.
Efter två dagars förhandling föll domen, Julian Assange skulle utlämnas till Sverige.
Julian Assange överklagade beslutet, vilket nu har lett oss fram till den 12 juli 2011.
Nya advokater, ny taktik
Trots ett stort uppbåd av medier och anhängare på plats utanför hovrätten rapporterade flera medier att intresset inte var lika stort som i vintras, denna gång fanns det även lediga platser inne i rättsalen, för båda medier och anhängarna.
Nu får man ju tänka på att det fanns en annan nyhet i Storbritannien som var mycket större än överklagandet från Julian Assange och det var avlyssningsskandalen runt mediamongulen Rupert Murdochs tidning News of the world som fortfarande dominerade förstasidorna och nyhetssändningarna i Storbritannien.
Som jag nämnde i början hade Julian Assange bytt till nya advokater och många var spänt på att se hur dem skulle ta sig an Assanges överklagandet samt vilken taktik de ville använda i rättsalen.
Man kan säga att svaret fick man på direkten, för det var en väldig allvarlig och tystlåten Julian Assange som anlände till hovrätten där han vägrade svara på frågor från journalisterna. Förklaringen var enkel, hans advokater hade gett honom order på att varken uttala sig förr eller efter förhandlingarna.
Fick sitta på åhörarbänken
Nytt för Julian Assange var ju att nu han slapp sitta i ett gallerförsett bås, men kunde sitta på åhörarbänken, nära sina advokater.
Bredvid vid Assanges sida satte bland annat Wikileaks andreman islänningen Kristinn Hrafsson, grundaren för Frontline Club Vaughan Smith som ju var den som hade ställt upp och hade gett honom tag över huvudet, när han dömdes till husarrest, samt hans svenske advokat, Björn Hurtig.
Ifrågasätter arresteringsordern
Domare var: Lord Justice Thomas och Justice Quesely
Först ut var Julian Assanges försvarsadvokat Ben Emmerson som gjorde klart från början att han inte tänkte angripa någon av kvinnorna som hade anklagat Julian Assange för våldtäkt och att han inte på något sätt ifrågasatte deras trovärdighet eller deras uppfattning om att de hade funnit Assanges uppträdande obehagligt eller till och med på gränsen av vad de kunde stå ut med.
Men enligt kvinnornas egen berättelse hade de inte motsatt sex med Julian Assange, men gett sitt tillstånd och när det gällde den kvinna som hade anmält honom för våldtäkt sa Emmersson ”hon må mycket väl inte ha njutit av det, men hon tillät det”. Så efter Ben Emmerson mening, hade något gått väldigt snett här.
Och istället för att gå till attack mot det svenska rättväsen, gick Ben Emmerson nu till angrepp mot den europeiska arresteringsorder som den svenska åklagarmyndighet hade utfärdad och som hade gjort det möjligt att gripa Assange i Storbritannien.
Han sa att de beskrivningar i den europeiska arresteringsordern av vad som hade hänt i Sverige i augusti var bristfällig och inte gav en rättvis och korrekt beskrivning av de sexuella brotten . Och började därefter gå igenom de fyra fall av de påstådda brotten.
Inget brott i England
Att Julian Assange hade haft sex utan kondom var inget brott eller olagligt och att den ena av kvinnorna ju hade gett sitt samtycke till att fortsätta sexakten utan kondom samt att ingen av kvinnorna hade blivit utsatt för våld eller hot, vilket framgick i förhören med kvinnorna.
Och eftersom dessa anklagelser inte anses som brott i England borde utlämningen av Assange till Sverige stoppas, menade Ben Emmerson.
Dagen där på var det så dags för åklagaren Clare Montgomery att framlägga kvinnornas syn på vad som hade hänt mellan dem och Julian Assange.
Kvinnorna försvarslösa mot Assange
Clare Montgomery menade att Assange hade använt våld mot kvinnorna vid att ligga ovanpå dem och hålla deras arma ner så de inte kunde försvar sig, dessutom hade han slitet kläderna av på AA, samt förstörd hennes halsband, vilket borde anses som våld mot AA.
Det var sant att AA hade erbjudet honom att han fick dela säng med henne, men det var under förutsättning av att de inte skulle ha någon sexuell kontakt med varandra, nu hade han trots deras överenskoms, våldfört sig på henne, och därför borde det bedömas som våldtäkt, för när en kvinna säger nej till sex borde det accepteras av mannen.
När det gällde kvinnan SW hade Assange tvungits sig på henne när hon sov, trots hon hade bett honom sluta när hon vaknade, hade han fullfört samlaget utan att skydda sig.
Julian Assange hade även sagt till SW att han fördrog kvinnor som fortfarande var jungfru, för på det visset ville han ju bli den som fick äran av att ta deras oskuld.
Sen avslutades förhandlingarna och domarna meddelade att en ny förhandling vill komma att hållas inom cirka en månad, där de ville komma att meddela deras beslut.
Vill överklaga till högsta domstol
Om medierna och anhängarna nu hade hoppas på ett uttalande från Julian Assange när han lämnade hovrätten, blev dem besviken, inte ett ord kom från hans mun.
Men innan förhandlingarna drog igång, hade han ju berättat han ville överklaga domen, om domarna fattade samma beslut som i vintras.
Julian Asaanges biologiska pappa på plats i hovrätten
En person som också fanns på plats i hovrätten för att ge sitt stöd, var Julian Assanges biologiska pappa John Shipton.
Och den spanska tidningen El Pais, skulle komma att bli den enda tidning som lyckas få en intervju med honom. För dem berättade John Shipton att han först lärde sin son att känna efter Assange hade fyllt 25 år och han blev ju självklart väldig glad när Julian Assange kontaktade honom och ville träffa honom, för han hade ju inte sett honom sedan skilsmässan från hans mamma och då hade han nyss fylld ett år och idag tycker han också att de har fått byggt upp en fin kontakt med varandra.
John Shipton berättade också att han hade varnat Julian Assange, när han startade Wikileaks att han ville komma att bli den idealiska måltavlan för hela världens makthavare och nu hade hans son ju fallit offer för en organiserad sammansvärjning, menade han.
John Shipton avslutade med att säga han har full respekt för den kamp som hans son föra mot rättvisan och han vet att Julian Assanges högsta önskan är att en dag ska rättvisan segra över den orättvisa som idag finns i hela världen.
Gå gärna in och läsa: Julian Assange. Mannen som slåss mot världens makthavare
torsdag 14 juli 2011
Dansk Folkeparti på krigsstigen igen
Dansk folkeparti vill ha fred och ordning i Danmark och har därför kommit på en ny lösning för att stoppa kriminella utlänningar att söka asyl i Danmark.
Dem vill helt enkelt att alla asylsökande lämnar DNA till ett register hos polisen.
För det är det enda sätt att hålla alla oönskade objekten och kriminella borta från Danmark, säger dansk folkepartis medlem i den juridiska kommittén, Marlene Harpsöe.
Den Konservativa politiska talesman Carina Christensen, kalla det för ett fruktansvärt förslag och säger att de aldrig någonsin kommer skapa ett sådant register.
Den liberala juridiska talesman Kim Andersen är förfärande till ett sådant förslag och säger att det är diskriminerande, eftersom det bara riktar sig till en begränsad grupp människor.
Det är efter min mening väldig diskriminerande och går emot allt vad som heter mänskliga rättigheter.
Men under de sista åren har dansk folkeparti fått allt för mycket makt och tror dem kan bete sig som dem vill, så nu tycker jag det är dags för statsministern att sätta foten ner (som danskarna säger) och säga stopp.
Men man får ju hoppas det får ett naturligt stopp, när Danmark går till val, här till hösten och Pia Kjärsgaards drömmar om att bli statsminister blir krossas ordentligt.
Politiken, dk
Dem vill helt enkelt att alla asylsökande lämnar DNA till ett register hos polisen.
För det är det enda sätt att hålla alla oönskade objekten och kriminella borta från Danmark, säger dansk folkepartis medlem i den juridiska kommittén, Marlene Harpsöe.
Den Konservativa politiska talesman Carina Christensen, kalla det för ett fruktansvärt förslag och säger att de aldrig någonsin kommer skapa ett sådant register.
Den liberala juridiska talesman Kim Andersen är förfärande till ett sådant förslag och säger att det är diskriminerande, eftersom det bara riktar sig till en begränsad grupp människor.
Det är efter min mening väldig diskriminerande och går emot allt vad som heter mänskliga rättigheter.
Men under de sista åren har dansk folkeparti fått allt för mycket makt och tror dem kan bete sig som dem vill, så nu tycker jag det är dags för statsministern att sätta foten ner (som danskarna säger) och säga stopp.
Men man får ju hoppas det får ett naturligt stopp, när Danmark går till val, här till hösten och Pia Kjärsgaards drömmar om att bli statsminister blir krossas ordentligt.
Politiken, dk
fredag 1 juli 2011
Myndigheternas kulturkrock med de nyanlända
– Om en har kört taxi och man fråga efter körkort, har den inget, för det har ju gått bra ändå, säger etableringsanläggaren Lisbeth Troller på arbetsförmedlingen i Alvesta, med ett skratt.
Något som är väldig viktigt för de nyanlände invandrare är ju mottagandet och etableringen i samhället. Och här har arbetsförmedlingen tillsammans med kommunen en stor utmaning framför sig.
Ny etableringslag
I december 2010 trädde den nya lagen om etableringsinsatserna för de nyanlända i kraft, nu skulle arbetsförmedlingen ta över delar av kommunens ansvar för etablering av de nyanlända i samhället.
Etableringshandläggaren Lisbeth Troller på arbetsförmedlingen och flyktingssekreteraren Susanne Hallström på förvaltningen Arbete och Lärande i Alvesta kommun, berätta om sina arbeten med att få de nyanlände integrerade i samhället.
Lämnade chefjobbet
I 32 år har Lisbeth Troller arbetat på arbetsförmedlingen, båda som arbetsförmedlare och som arbetsförmedlarchef. Men när hon fick erbjudandet om att bli etableringsanläggare för de nyanlände invandrare i Alvesta, tackade hon ja och lämnade sitt chefjobb.
Etableringsersättning istället för introduktionsersättning
När Lisbeth Troller får mejl från migrationsverket att en person har fått uppehållstillstånd, är det första hon gör att kalla personen till ett samtal samt göra en bostadsbedömning som skickas vidare till bostadsenheten i Norrköping, som så får börja leta efter en kommunplacering i Sverige.
Den nyanlände får nu tillsammans med en annan person börja med att lägga upp planerna på de aktiviteter som den ska delta i.
Under uppläggningen samt under deltagandet av aktiviteterna får personen etableringsersättning från arbetsförmedlingen, istället för introduktionsersättning från kommunen.
Bra att arbetsförmedlingen har tagit över
Lisbeth Troller tycker det är bra att arbetsförmedlingen har tagit över, för nu kan man på ett tidigare stadium starta och titta på hur arbetsmarknaden ser ut samt vilka förutsättningar den nyanlände har för att nå sin egen försörjning.
– Idag tar det sju år för personen att åstadkomma sin egen försörjning och det är ju det som regeringen vill ändrar till två år, berätta hon.
Arbetsförmedlingen har både ett stort uppdrag och en enorm utmaning framför sig, eftersom de som kom tidigare både hade skolgång och erfarenheter med sig. De som kommer idag är stort sett är analfabeter och har aldrig gått i skolan.
Tittar man sen på kulturskillnaderna, så dem som kom från Bosnien, här var omställningen inte så stor, däremot när det gäller somalierna handlar det om stora kulturkrockar och enorma förändringar, berätta, Lisbeth Troller
Ställa krav på individen
Något annat är att här i Sverige ställer man helt andra krav än dem de är vana vid i sitt hemland.
Lisbet Troller ger ett exempel, en del säger de är sjuksköterska och så har dem gått ett tre dags kurs på Röda Korset. Så det är skillnad på vad det menas med de olika yrken och här gäller det ju för arbetsförmedlingen att kunna informera vilka krav som man ställer här i Sverige mot vad som gäller i personens hemland, säger hon
Idag finns också något som inte har funnits på arbetsförmedlingen förut och det är lotsar som är till stor hjälp med att få de nyanlända ut i samhället.
Lotsen är den person som letar praktikplatser, gör studiebesök samt leta efter arbete. Ersättningen till etableringslotsen är prestationsbaserad, för att på det sätt motivera lotsen till så snabbt så möjligt få den nyanlände ut i arbete eller i någon form av utbildning.
Behöver enkla jobb
– Idag finns det inget jobb på lager så här jobba vi individuellt med var och en. Sen tycker hon man ska försöka arbeta mer med att ta vara på de kunskaper som personen har med från sitt hemland och marknadsföra det ut till företagarna och arbetsgivarna.
Men här ska det föregå båda på chef- och regeringsnivå, där regeringen samlar ihop arbetsgivare och organisationer och de fackliga organisationer så de kan berätta hur dem kan ställa upp med bidrag och sådana saker, tycker Lisbeth Troller.
Många av dem som kommer idag behöver enkla jobb, men eftersom de har flyttas utomlands finns dem inte längre, så för arbetsförmedlingen är det ett stort uppdrag att hitta dessa jobb. Men samtidigt handlar det också om att få svenskarna till att inse att dessa människor vill arbeta för att klara sin egen försörjning och slippa leva på bidrag.
Framtiden kan vara svår att sia tycker hon, för det har ju stor betydelse hur det kommer se ut på arbetsmarknaden och om efterfrågan kommer hålla i sig.
– Vi vet att stora pensionsavgångar är på gång, men frågan är om man är bered på att sänka kraven samt hur tänker och förbereda arbetsgivaren sig för detta.
Sen är frågan hur framtiden ser ut på tillverkningsindustrin, för här satsar man mer på den tekniska utrustning som gör att det behövs mindre arbetskraft, fast det produceras mera, så det finns många frågetecken kring detta, tycker Lisbeth Troller.
Gör introduktionsplaner för flyktingar
År 2000 började Susanne Hallström jobba med flyktingar i Alvesta, hennes arbete består bland annat i att informera om försörjningsstödet, barnomsorgen, skolan, tandvården, sjukvården och se till att barnen får en dagisplats så föräldrarna kan börja läsa SFI, samt kontakta arbetsförmedlingen för att få flyktingarna inskrivna där.
Hon jobba också med att göra introduktionsplaner för flyktingarna i åldern från sex månader och uppåt, som ska följas upp ibland för annars kan migrationsverket kräva pengarna tillbaka, berätta hon.
– Sen är det utvecklande av verksamheten och skapa nya aktiviteter för att kunna introducera de nyanlända bättre i det svenska samhället, så dem kan bli en självständig individ, vilket ju är vårt mål, säger Susanne Hallström.
Lokal information
Så den information som en flykting får idag när den hänvänder sig till Susanne Hallström och hennes kollegor är framförallt den lokala information om, hur systemet är byggt upp och vilka bidrag man kan söka
Sen får personen också en kort information om bostäder, skolor, arbetsmarknaden och introduktionsersättning som de får när dem startar på SFI. Introduktionsersättningen kan variera, allt efter om man är ensam, sambo, gift samt hur många barn man har.
– Men ofta får vi ta informationen om och om igen för hos vissa fastnar den aldrig, säger hon med ett skratt.
När det gäller barnfamiljer som söker asyl har man på Grönkullaskolan två förberedelseklasser en för dem yngre och en för dem äldre, så när de får uppehållstillstånd fortsätter dem direkt till en vanlig klass och intagningen på SFI sker en gång i månaden,
– På mottagningsenheten har de startat asyldagis, så nu blir väntan på en vanlig dagisplats inte så lång som förut även om det just nu är brist på sådana, men från årsskiftet, skulle detta problem vara löst berätta Susanne Hallström.
Bollas mellan de olika myndigheterna
Innan arbetsförmedlingen tog över fick de när skatteverket tog över ID-kort, åka med in till skatteverket och intyga att det var rätt person, trots att det var skatteverket som hade gett personen ett personnummer, det samma gällde bankerna, så personen kunde ta ut pengar.
Jag undrar vad hon tycker om att arbetsförmedlingen ha tagit över integrationen av flyktingarna.
– Hade du frågat mig i höstas, var jag rätt så irriterad, för visst kan jag hålla med om i en viss mån att kommunerna inte har gjort ett så bra jobb.
– Men efter att flyktingmottagningen blev lagt över från arbetsmarknadsverket för 20 år sedan, backade arbetsförmedlingen totalt och flyktingarna fick inte inskriva sig hos dem för de var färdig med SFI, säger Susanne Hallström.
– Så idag bollas den stackars individ mellan migrationsverket, arbetsförmedlingen, skatteverket, kommunen och försäkringskassan som i en viss mån betalar ut när personen har kommit igång.
Men eftersom det ibland kan ta tid innan pengarna utbetalas från migrationsverket och försäkringskassan, händer det att personen står utan pengar, så även om de ska följa försörjningsstödsreglerna och jobba efter socialtjänstelagen, händer det att dem betalar ut pengar ut i förskott till personen.
– För vi kan ju inte låta individen stå utan pengar, så det har hänt att det har blivit till dubbla utbetalningar, säger hon.
Mannen vill ha jobbet
De flesta av kvinnorna är inställt på båda jobba och gå i skolan och utbilda sig, men finns mannen i närheten kan dem säga något annat. Men här har det mycket att göra med från vilket land och kultur de kommer ifrån.
– Vi har sett det på Café Rönnedalen, här var två män anställd, så när det skulle anställas två till, föreslog vi det skulle vara kvinnor, men det gick inte för antingen var kvinnorna för sjuka eller så såg mannen till att det inte funkade, eftersom han själv ville ha jobbet, berätta hon.
Lisbeth Troller och Susanne Hallström tycker det finns ett bra samarbete mellan de olika instanserna, men det kan alltid förbättras.
Bättre på aktiviteterna
Lisbeth Troller menar att arbetsförmedlingen kan göra ett bättre arbete när det gäller aktiviteterna och planläggning på hur de nyanlände kan komma framåt. Men när det gäller ekonomin och kommunens kunskaper om barntillsyn, helheten och dem delarna kan kommunen göra det mycket bättre, tycker hon
Lisbeth Troller, tycker också att för att allt ska fungera fullt ut så borde samtliga myndigheter finns i samma kommun, så personen slippa pendla, vilket Susanne Hallström håller med för vem ska betala för att de kan ta sig dit, arbetsförmedlingen och migrationsverket gör det inte, vi kan heller inte göra det för det är inte vårt ansvar längre, säger Susanne Hallström.
Susanne Hallström vill också att försäkringskassan skall ändra sitt utbetalningssystem, så flyktingarna får sin utbetalning som alla andra i slutningen av månaden och inte som nu den tionde i månaden.
Sen skulle de på Samhällsorienteringen bli bättre på att kommunicera och inte köra deras egen lopp, som dem gör nu, säger hon.
Susanne Hallström är av den mening, att i det nya systemet är barnet inte alls inkluderat i barnfamiljerna. Här titta man bara på mammans eller pappans bakgrund för att se var de bäst kan passa in i denna region.
– Man glömmer att barnet redan är anknyttat och har levt här i kommunen i flera år som asylsökande, men det är inte intressant, för det är föräldrarnas bakgrund som styr, säger hon.
Så hur har det påverkat dem att jobba med flyktingar?
Vet hur samhället fungera
– Det som jag har lärt mig mest är hur det svenska samhället fungera, sen stöter jag hela tiden på andra synvinklar att se på tillvaron, vilket är oerhört givande för mig, säger Susanne Hallström.
Jobba direkte med individen
– Det har ju förändrat hela min arbetsätt, förut jobbade jag ju som chef, nu jobbar jag
direkt med individen, så det är inte alltid så lätt.
Men samtidigt som man ställer krav, skall man kunna lyssna och visa empati, samt visa en viss förståelse för personen när den har det jobbigt, säger Lisbeth Troller.
Fakta
I Alvesta kommun har man en överenskoms med migrationsverket om att ta emot 60 flyktinge, inklusive kvotflyktingar och anhöriga.
I 2009 tog man emot 109 flyktingar
I december 2010 tog man emot 92 flyktningar
Källor: Susanne Hallström
Den 20 april 2011 fanns 115 invandrar som hade bott här i upp till tre år inskrivna på arbetsförmedlingen i Alvesta.
De som har varit inskrivna i ett till två år, här gick 95 procent på SFI. Några läste Datagrund, Samhällsorientering eller Meritportfjölen, som är en fördjupad kompetenskartläggning, där deltagarna får utforska sin samlade kompetens- kunskap, färdighet och vilja, det sker tillsammans med en coach i en grupp. Vissa går en utbildning som, Lokalvårdare, Svetsutbildning eller Korta Vägen är en utbildning,
för dem som redan har en akademisk utbildning.
Under medverkan till upprättande av en etableringsplan är dagsersättningen 231, kronor per dag, fem dagar per kalendervecka.
Under tiden som personen deltar i de aktiviteter som ingår i planen är det maximala belopp 308 kronor per dag, fem dagar per kalendervecka. Storleken på beloppet kan variera allt efter omfattningen på personens plan, samt hur mycket personen deltar inom planen.
Har man barn och hög hyreskostnad kan man söka bostadsersättning och etableringsersättning från försäkringskassan.
Källor: Arbetsförmedlingen
Något som är väldig viktigt för de nyanlände invandrare är ju mottagandet och etableringen i samhället. Och här har arbetsförmedlingen tillsammans med kommunen en stor utmaning framför sig.
Ny etableringslag
I december 2010 trädde den nya lagen om etableringsinsatserna för de nyanlända i kraft, nu skulle arbetsförmedlingen ta över delar av kommunens ansvar för etablering av de nyanlända i samhället.
Etableringshandläggaren Lisbeth Troller på arbetsförmedlingen och flyktingssekreteraren Susanne Hallström på förvaltningen Arbete och Lärande i Alvesta kommun, berätta om sina arbeten med att få de nyanlände integrerade i samhället.
Lämnade chefjobbet
I 32 år har Lisbeth Troller arbetat på arbetsförmedlingen, båda som arbetsförmedlare och som arbetsförmedlarchef. Men när hon fick erbjudandet om att bli etableringsanläggare för de nyanlände invandrare i Alvesta, tackade hon ja och lämnade sitt chefjobb.
Etableringsersättning istället för introduktionsersättning
När Lisbeth Troller får mejl från migrationsverket att en person har fått uppehållstillstånd, är det första hon gör att kalla personen till ett samtal samt göra en bostadsbedömning som skickas vidare till bostadsenheten i Norrköping, som så får börja leta efter en kommunplacering i Sverige.
Den nyanlände får nu tillsammans med en annan person börja med att lägga upp planerna på de aktiviteter som den ska delta i.
Under uppläggningen samt under deltagandet av aktiviteterna får personen etableringsersättning från arbetsförmedlingen, istället för introduktionsersättning från kommunen.
Bra att arbetsförmedlingen har tagit över
Lisbeth Troller tycker det är bra att arbetsförmedlingen har tagit över, för nu kan man på ett tidigare stadium starta och titta på hur arbetsmarknaden ser ut samt vilka förutsättningar den nyanlände har för att nå sin egen försörjning.
– Idag tar det sju år för personen att åstadkomma sin egen försörjning och det är ju det som regeringen vill ändrar till två år, berätta hon.
Arbetsförmedlingen har både ett stort uppdrag och en enorm utmaning framför sig, eftersom de som kom tidigare både hade skolgång och erfarenheter med sig. De som kommer idag är stort sett är analfabeter och har aldrig gått i skolan.
Tittar man sen på kulturskillnaderna, så dem som kom från Bosnien, här var omställningen inte så stor, däremot när det gäller somalierna handlar det om stora kulturkrockar och enorma förändringar, berätta, Lisbeth Troller
Ställa krav på individen
Något annat är att här i Sverige ställer man helt andra krav än dem de är vana vid i sitt hemland.
Lisbet Troller ger ett exempel, en del säger de är sjuksköterska och så har dem gått ett tre dags kurs på Röda Korset. Så det är skillnad på vad det menas med de olika yrken och här gäller det ju för arbetsförmedlingen att kunna informera vilka krav som man ställer här i Sverige mot vad som gäller i personens hemland, säger hon
Idag finns också något som inte har funnits på arbetsförmedlingen förut och det är lotsar som är till stor hjälp med att få de nyanlända ut i samhället.
Lotsen är den person som letar praktikplatser, gör studiebesök samt leta efter arbete. Ersättningen till etableringslotsen är prestationsbaserad, för att på det sätt motivera lotsen till så snabbt så möjligt få den nyanlände ut i arbete eller i någon form av utbildning.
Behöver enkla jobb
– Idag finns det inget jobb på lager så här jobba vi individuellt med var och en. Sen tycker hon man ska försöka arbeta mer med att ta vara på de kunskaper som personen har med från sitt hemland och marknadsföra det ut till företagarna och arbetsgivarna.
Men här ska det föregå båda på chef- och regeringsnivå, där regeringen samlar ihop arbetsgivare och organisationer och de fackliga organisationer så de kan berätta hur dem kan ställa upp med bidrag och sådana saker, tycker Lisbeth Troller.
Många av dem som kommer idag behöver enkla jobb, men eftersom de har flyttas utomlands finns dem inte längre, så för arbetsförmedlingen är det ett stort uppdrag att hitta dessa jobb. Men samtidigt handlar det också om att få svenskarna till att inse att dessa människor vill arbeta för att klara sin egen försörjning och slippa leva på bidrag.
Framtiden kan vara svår att sia tycker hon, för det har ju stor betydelse hur det kommer se ut på arbetsmarknaden och om efterfrågan kommer hålla i sig.
– Vi vet att stora pensionsavgångar är på gång, men frågan är om man är bered på att sänka kraven samt hur tänker och förbereda arbetsgivaren sig för detta.
Sen är frågan hur framtiden ser ut på tillverkningsindustrin, för här satsar man mer på den tekniska utrustning som gör att det behövs mindre arbetskraft, fast det produceras mera, så det finns många frågetecken kring detta, tycker Lisbeth Troller.
Gör introduktionsplaner för flyktingar
År 2000 började Susanne Hallström jobba med flyktingar i Alvesta, hennes arbete består bland annat i att informera om försörjningsstödet, barnomsorgen, skolan, tandvården, sjukvården och se till att barnen får en dagisplats så föräldrarna kan börja läsa SFI, samt kontakta arbetsförmedlingen för att få flyktingarna inskrivna där.
Hon jobba också med att göra introduktionsplaner för flyktingarna i åldern från sex månader och uppåt, som ska följas upp ibland för annars kan migrationsverket kräva pengarna tillbaka, berätta hon.
– Sen är det utvecklande av verksamheten och skapa nya aktiviteter för att kunna introducera de nyanlända bättre i det svenska samhället, så dem kan bli en självständig individ, vilket ju är vårt mål, säger Susanne Hallström.
Lokal information
Så den information som en flykting får idag när den hänvänder sig till Susanne Hallström och hennes kollegor är framförallt den lokala information om, hur systemet är byggt upp och vilka bidrag man kan söka
Sen får personen också en kort information om bostäder, skolor, arbetsmarknaden och introduktionsersättning som de får när dem startar på SFI. Introduktionsersättningen kan variera, allt efter om man är ensam, sambo, gift samt hur många barn man har.
– Men ofta får vi ta informationen om och om igen för hos vissa fastnar den aldrig, säger hon med ett skratt.
När det gäller barnfamiljer som söker asyl har man på Grönkullaskolan två förberedelseklasser en för dem yngre och en för dem äldre, så när de får uppehållstillstånd fortsätter dem direkt till en vanlig klass och intagningen på SFI sker en gång i månaden,
– På mottagningsenheten har de startat asyldagis, så nu blir väntan på en vanlig dagisplats inte så lång som förut även om det just nu är brist på sådana, men från årsskiftet, skulle detta problem vara löst berätta Susanne Hallström.
Bollas mellan de olika myndigheterna
Innan arbetsförmedlingen tog över fick de när skatteverket tog över ID-kort, åka med in till skatteverket och intyga att det var rätt person, trots att det var skatteverket som hade gett personen ett personnummer, det samma gällde bankerna, så personen kunde ta ut pengar.
Jag undrar vad hon tycker om att arbetsförmedlingen ha tagit över integrationen av flyktingarna.
– Hade du frågat mig i höstas, var jag rätt så irriterad, för visst kan jag hålla med om i en viss mån att kommunerna inte har gjort ett så bra jobb.
– Men efter att flyktingmottagningen blev lagt över från arbetsmarknadsverket för 20 år sedan, backade arbetsförmedlingen totalt och flyktingarna fick inte inskriva sig hos dem för de var färdig med SFI, säger Susanne Hallström.
– Så idag bollas den stackars individ mellan migrationsverket, arbetsförmedlingen, skatteverket, kommunen och försäkringskassan som i en viss mån betalar ut när personen har kommit igång.
Men eftersom det ibland kan ta tid innan pengarna utbetalas från migrationsverket och försäkringskassan, händer det att personen står utan pengar, så även om de ska följa försörjningsstödsreglerna och jobba efter socialtjänstelagen, händer det att dem betalar ut pengar ut i förskott till personen.
– För vi kan ju inte låta individen stå utan pengar, så det har hänt att det har blivit till dubbla utbetalningar, säger hon.
Mannen vill ha jobbet
De flesta av kvinnorna är inställt på båda jobba och gå i skolan och utbilda sig, men finns mannen i närheten kan dem säga något annat. Men här har det mycket att göra med från vilket land och kultur de kommer ifrån.
– Vi har sett det på Café Rönnedalen, här var två män anställd, så när det skulle anställas två till, föreslog vi det skulle vara kvinnor, men det gick inte för antingen var kvinnorna för sjuka eller så såg mannen till att det inte funkade, eftersom han själv ville ha jobbet, berätta hon.
Lisbeth Troller och Susanne Hallström tycker det finns ett bra samarbete mellan de olika instanserna, men det kan alltid förbättras.
Bättre på aktiviteterna
Lisbeth Troller menar att arbetsförmedlingen kan göra ett bättre arbete när det gäller aktiviteterna och planläggning på hur de nyanlände kan komma framåt. Men när det gäller ekonomin och kommunens kunskaper om barntillsyn, helheten och dem delarna kan kommunen göra det mycket bättre, tycker hon
Lisbeth Troller, tycker också att för att allt ska fungera fullt ut så borde samtliga myndigheter finns i samma kommun, så personen slippa pendla, vilket Susanne Hallström håller med för vem ska betala för att de kan ta sig dit, arbetsförmedlingen och migrationsverket gör det inte, vi kan heller inte göra det för det är inte vårt ansvar längre, säger Susanne Hallström.
Susanne Hallström vill också att försäkringskassan skall ändra sitt utbetalningssystem, så flyktingarna får sin utbetalning som alla andra i slutningen av månaden och inte som nu den tionde i månaden.
Sen skulle de på Samhällsorienteringen bli bättre på att kommunicera och inte köra deras egen lopp, som dem gör nu, säger hon.
Susanne Hallström är av den mening, att i det nya systemet är barnet inte alls inkluderat i barnfamiljerna. Här titta man bara på mammans eller pappans bakgrund för att se var de bäst kan passa in i denna region.
– Man glömmer att barnet redan är anknyttat och har levt här i kommunen i flera år som asylsökande, men det är inte intressant, för det är föräldrarnas bakgrund som styr, säger hon.
Så hur har det påverkat dem att jobba med flyktingar?
Vet hur samhället fungera
– Det som jag har lärt mig mest är hur det svenska samhället fungera, sen stöter jag hela tiden på andra synvinklar att se på tillvaron, vilket är oerhört givande för mig, säger Susanne Hallström.
Jobba direkte med individen
– Det har ju förändrat hela min arbetsätt, förut jobbade jag ju som chef, nu jobbar jag
direkt med individen, så det är inte alltid så lätt.
Men samtidigt som man ställer krav, skall man kunna lyssna och visa empati, samt visa en viss förståelse för personen när den har det jobbigt, säger Lisbeth Troller.
Fakta
I Alvesta kommun har man en överenskoms med migrationsverket om att ta emot 60 flyktinge, inklusive kvotflyktingar och anhöriga.
I 2009 tog man emot 109 flyktingar
I december 2010 tog man emot 92 flyktningar
Källor: Susanne Hallström
Den 20 april 2011 fanns 115 invandrar som hade bott här i upp till tre år inskrivna på arbetsförmedlingen i Alvesta.
De som har varit inskrivna i ett till två år, här gick 95 procent på SFI. Några läste Datagrund, Samhällsorientering eller Meritportfjölen, som är en fördjupad kompetenskartläggning, där deltagarna får utforska sin samlade kompetens- kunskap, färdighet och vilja, det sker tillsammans med en coach i en grupp. Vissa går en utbildning som, Lokalvårdare, Svetsutbildning eller Korta Vägen är en utbildning,
för dem som redan har en akademisk utbildning.
Under medverkan till upprättande av en etableringsplan är dagsersättningen 231, kronor per dag, fem dagar per kalendervecka.
Under tiden som personen deltar i de aktiviteter som ingår i planen är det maximala belopp 308 kronor per dag, fem dagar per kalendervecka. Storleken på beloppet kan variera allt efter omfattningen på personens plan, samt hur mycket personen deltar inom planen.
Har man barn och hög hyreskostnad kan man söka bostadsersättning och etableringsersättning från försäkringskassan.
Källor: Arbetsförmedlingen
måndag 27 juni 2011
Per-Olof Hjälmefjord- mannen som ger de ensamkommande flyktingbarn en framtid i Alvesta
Vissa barn har upplevt riktiga krigsbrott, andra har sett hur sina föräldrar har blivit slagna och kränkta, bara det är ju en traumatisk upplevelse för dem, säger verksamhetsutvecklare för dem ensamkommande flyktingbarnen, Per-Olof Hjälmefjord.
Krig, hot, fattigdom ångest för att sina barn ska bli barnsoldater och att det inte finns en framtid för sina barn i hemlandet, ja det är några av dem skällen som gör att föräldrarna bestämmer sig för att barnen ska fly.
Vissa får sälja allt vad de äger och har, eller sätter sig i skuld för att kunna betala flyktingsmugglaren.
Startade upp gruppboende
Per-Olof Hjälmefjord har testat litet av varje under sina 20 år som han har jobbat med flyktingar och de ensamkommande flyktingbarn.
Han har bland annat jobbat som biståndsarbetare i Afrika, varit assistent på ett gruppboende för flyktingbarn, samt varit samordnare och enhetschef för boende för dem ensamkommande flyktingbarnen på migrationsverket i Alvesta. Idag jobba han som verksamhetsutvecklare för flyktingbarn och dem ensamkommande flyktingbarn på Barn och Ungdomsförvaltningen i Alvesta.
Under de fyra åren som Alvesta kommun har haft ett mottagande för de ensamkommande barnen, var han en av dem som var med till att starta upp gruppboendet Spiran, Kronan och Nyckeln.Här bor dem ensamkommande barnen till dem fyller 18 år, därefter får de flytta ut till en av kommunens lägenheter och här bor de intill dem själv kan få ett lägenhetskontrakt med fastighetsbolaget i Alvesta. Alla som vill och tycker dem behöver det, får hjälp och stöd av kommunen till de fylla 21 år.
Genomsnittåldern 15 till 16 år
Per-Olof Hjälmefjord berätta att sedan 2006 har det varit ett stort tryck på den svenska gränsen och det inte har funnits tillräcklig med kommuner som vill ta emot barnen, så man har varit tvungen att fixa tillfälliga lösningar i ankomstkommunerna, innan de har kunnat skickas vidare till en annan kommun.
– Idag får vi dem nästan på direkten och dem största grupper asylsökande barn som vi har just nu i Alvesta, är somalier och afghaner och idag är genomsnittsåldern 15-16 år, säger han.
Alvesta kommun har ett avtal med migrationsverket om att ta emot ett visst antal barn, man har plats för 24 stycken, här ska sex av dem hållas öppna för de asylsökande, sen ska det finns några för dem som får uppehållstillstånd under ett antal år.
Avisering från Migrationsverket
– Idag kommer de flesta troligen in via Öresundsbron i Malmö och via en avisering från Migrationsverket får vi så hämta dem där.
– Ibland får personen åka tåg från Malmö och så tar vi emot personen, när den anlända till Alvesta, men det har mycket att göra med personens ålder samt hur länge den har varit i Sverige, säger Per-Olof Hjälmefjord.
Han berätta att under dessa fyra åren har Alvesta kommun tagit emot 65 ungdomar, men även dem som kommer med andra släktingar än sina föräldrar, har kommunen ett ansvar för. Alla får en god man som utsetts av överförmyndaren i kommunen som de har intill de fyller 18 år.
God man
Jag undrar vilka egenskaper, han tycker behövs för att bli god man.
– En god man ska kunna hantera sin egen ekonomi, eftersom den får ta hand om andras ekonomi. Den får inte ha begått något brott. Man ska ha rätt så bra kännedom om hur samhället fungera.
– En merit är om den goda mannen själva har eller har haft barn, för så har man lärt att sätta gränser när det gäller fickpengar och sådant. Det är vad som krävs för att bli en god man, säger han.
Sen tycker han att det är bra om man är insatt i asyllagstiftningen och att man är bra på att samarbeta, för man kommer att ha en del kontakter med bland annat lärare, på skolan samt personalen på boendet.
Sen får man inte var rädd för att prata med människor via en tolk, att ringa upp en förälder som finns på den andrar sidan av jordkloten och prata med den via en tolk, är efter hans mening en merit.
Fastställa ungdomens identitet
Att fastställa en persons identitet under asyltiden är migrationsverkets uppgift och inte så viktig för kommunen i första hand.
Så när en person kommer till migrationsverket får den berätta sin historia för asylhandläggaren, som ofta inte är sann för personen våga inte berätta sanningen, eftersom flytingsmugglaren har hotat med att skada familjen om denna berätta sanningen.
Smugglarna använder hotet för att säkre sig att sina flyktväger och hur man har kommit dit inte avslöjas.
– Det som under asyltiden är kommunens ansvar, är vi stödjer och hjälper till att ge ungdomen trygghet vid att ge den någonstans att bo och växa upp, därför är identiteten inte så viktig för oss i början, säger han.
Men senare hän kan identiteten bli viktig, eftersom man vet att dem flesta har en familj som har skickat iväg dem.
Och igenom intervjuerna som man har gjort med ungdomarna vet man idag att de har flesta fortfarande kontakt med sin familj, via mobilen, Internet eller skytelefon och det kan handla om cirka15 procent som inte har någon kontakt med sin familj.
En obehaglig resa
För ungdomarna har resan från hemlandet till Sverige ju också varit väldig obehaglig tid. Man har fått ta sig över flera gränser, man har kanske fått åkt buss eller taxi mitt i natten, eller seglat med en dålig båt från Turkiet till Grekland, där man faktisk slår flyktingarna.
Vissa har till och med varit gömt på ett lastbilflak eller under en lastbil.
– Sen släpps dem ut i Sverige. Dem har kanske hört att Sverige är ett land i Europa som inte är i krig, här finns det snälla människor och det är kallt på vintern, det är allt vad de vet.
– De har ingen aning om hur människorna och samhället fungera, så bara det kan bli en chockartad upplevelse för dem, säger Per-Olof Hjälmefjord.
De asylsökandes rättigheter
Så vilka rättigheter har man så som asylsökande?
Jo fram till de får deras personnummer och intill dem fyller 18 år har dem samma rättigheter som de svenska barnen.
Vilket betyder att så länge dem finns i Sverige får barnen rätt till samma skolgång och sjukvård som de svenska barnen.
När det gäller de vuxna har dem bara rätt till akutsjukvård.
Under asyltiden är barnen heller inte tvungna att gå i skolan, så om föräldrarna bestämmer att sina barn inte ska gå i skolan, kan man inte tvinga dem.
Men från det ögonblick dem får uppehållstillstånd, så är det skolplikten som gäller.
Ibland när man höra och läser att barn och familjer blir skickat tillbaka, trots att det föregår ett krig i landet, så man ställa sig själv frågan, Varför?
– Ja, det är ingen lätt situation, men det finns en annan sak som många inte tänker på när det gäller de ensamkommande barnen.
Nämligen att det är familjen eller släkten som faktiskt har skickat dem dit på ett uppdrag, så att dem kan få en utbildning skaffa sig ett jobb så och skicka pengar hem och på det sätt försörja familjen, säger han och fortsätter.
Andra har tänkt att ungdomarna ska ta en utbildning och sen återvända för att bli något i deras hemland. Det tror han också ungdomarna skulle vilja i början, men efter ett antal år har de blivit vana vid vår vällfärd, så här kan det ju bli ett ganska så stort steg att återvända till ett land där det är svårare att överleva idag.
En ny resa börja
Så när ungdomarna får uppehållstillstånd, ja så börja en ny resa. Per-Olof Hjälmefjord berätta att nu upptäcker dem två saker den ena är, nu är jag här och ska börja på nytt och måste försöka ta tag i mitt liv. Jag har aldrig gått i skolan, så det kommer att ta lång tid innan jag hinna ikapp.
Den andra reflektion som dem gör på direkten efter dem har fått uppehållstillstånd är, Jag är här och det är bra jag får stanna, men min familj finns inte här och jag vill vara tillsammans med dem.
Så här kan saknaden och ensamheten vara svår att bära, men det finns dem som hittar ett sätt att hålla kontakten med sina familjer även om familjen inte kommer hit.
Desto svårare kan det ju vara för dem som överhuvudtaget inte har någon kontakt alls med sin familj,
– här är det extra viktigt att vi som kommun går in hjälper och stödjer dessa ungdomar, säger Per-Olof Hjälmefjord.
Lära sig matlagning och städning
Så vad gör man på boendet för att hålla ungdomarna igång, jo här finns olika fritidsaktiviteter, en av de viktigaste fritidsaktiviteter är läxläsningen.
Många har mycket att hinna ifatt och är inte vana att studera på egen hand.
Vissa är vana vid att när man är i skolan är man i skolan, hemma hjälper man till med de praktiska sakerna. Så här får personalen gå in och lära dem studera på egen hand.
En annan sak som dem också får lära sig är att laga mat och städa så de kan klara sig själva när dem får en egen lägenhet.
Lär sig att simma
När det gäller dem sportsliga aktiviteter, ja för pojkarna så är det ju fotboll som gäller, men man försöker också att lära dem spela basket, åka skridskor och så försöker man lära barnen att simma och här är inte bara gruppboendet som gör det, även skolorna och fritidsgårdarna är bra på att använda simhallen.
Svårare att få igång flickorna
Däremot kan det vara lite svårare att få igång flickorna, så här
Däremot kan det vara lite svårare att få igång flickorna, så här
starta man ofta med lite bollspel, men senare i integration
har vissa börjat på gymnastik eller en danskurs, så här gäller det att man på ett tidigt stadium går in och jobba med dem, så de inte går hän och blir små gummar som inte rör på sig.
– Vilket jag tycker vi är på god väg att lyckas med här i Alvesta, dessutom har vi fritidsledare som jobba med olika integrationsprojekten, berätta Per-Olof Hjälmefjord.
Återförenats med familjen
I och med att barnen bor på gruppboendet under asyltiden, kan jag inte låta bli att undrar hur de reagera när dem får ett avvisningsbeslut.
– Barnen får ju beslutet av migrationsverket och via deras goda man får vi så veta att det har fått ett avvisningsbeslut.
Personalen förbereda sig för att kunna ta ett samtal med barnen, men ibland behöver barnet lite betänknings tid samt tid att vara ledsen över detta beslut, så vi tvingar oss inte på ett barn för att kunna ha ett samtal direkt efter beslutet,
– men vi försöker alltid vara tillgängliga för samtal, säger han.
Nu är det inte alla barn som är ledsna över dem inte fick stanna, vissa känner sig befriat och vill inte överklaga beslutet, för det betyder ju att nu kan dem återförenats med sina familjer igen, vilket Per-Olof har varit med om ett par gånge.
Men för dem som hade hoppas på att få stanna är det självklart jobbigt och de kan mista lusten till att gå i skolan, vilket man har förståelse för, men de får inte stanna hemma permanent.
– För vi tänker så, en skolgång har du alltid användning för var du än hamnar i världen och den ryggsäcken är lätt att bära, tycker han.
Har du ibland tyckt att migrationsverket har fattat fel beslut?
– Visst händer det att jag tycker dem har fattat fel beslut, men oftast får jag erkänna att jag idag inte har all kunskap som behövs när det gäller detta barn.
– Ibland tycker jag också att de har fattat negativa beslut i förhoppningen om att det ska finnas en mottagare i hemlandet som kan ta emot dem, så det händer att de ensamkommande
barnen får stanna, eftersom man inte kan hitta deras familj, säger han.
Men han tycker att dem som begår grova brott och dömas till fängselstraff borde få avtjäna sitt straff i sitt hemland, på när i dem länder där man tortera fångarna tillägga han.
Praktikplatser till dem med utländsk bakgrund
Något som han tycker kan förbättras är inom skolan, speciellt när det gäller övergången till en svensk klass, här borde barnen få mera stöd och det gäller både på grund och på gymnasieskolan. sen borde man utbilda mer personal till att ta hand om de utländska barnen och deras familjer, det gäller både i skolorna och för dem som jobbar i samhället.
Men det ville också vara en god idé tycker han om Alvesta kommun kunde ordnar två olika former för praktikplatser till dem med utländsk bakgrund.
Här skulle den ena vara för dem som aldrig hade varit på en arbetsplats, nu skulle dem få pröva på det, den andra skulle vara en riktig yrkespraktik, där dem som ville stanna kvar i ett yrke och utbilda sig skulle få chansen och självklart skulle kommunen betala för handledarna, för på det sätt kunna fler komma i arbete, det är han övertycket om.
Bra samarbete i kommunen
Per-Olof tycker att det finns ett bra samarbete mellan de olika instanserna, den enda som har varit svårt att samarbete med är vuxensidan, där har man inte riktig hitta formen än. Sen finns socialtjänsten, här ingår vi i den förvaltning som gäller för och grundskolor och dessa frågor tar upp väldig mycket tid på förvaltningen, så här må man måste vara aktiva och driva på dem frågor som berör flyktingbarnen.
Har ett bra renommé ut i landet
– Jag tycker att kommunen kan vara stolt över det mottagande som vi har här i Alvesta. Vi är en liten kommun, men har ett stort mottagande av de ensamkommande barnen och har ett väldigt bra renommé ute i landet.
– Vi ligger nog uppe i topp hos migrationsverket, för de hänvisar ofta kommuner till oss, när dem ska starta upp verksamheterna så vi kan hjälpa dem med råd om hur dem startar upp och går vidare, men det tror jag inte kommunen och politikerna i Alvesta är medvetna om, säger han med ett litet skratt.
Så hur tycker han vi innevånare är på att bemöta dessa barn.
– Jag tror att i vårt svenska samhälle acceptera vi människor, man säger inte rakt ut vad man menar och man har heller inte en så negativ inställning till att ta emot flyktingarna.
Den är liksom uppdelat så här, okej det är dem och de får leva sina liv och så leva vi vårt liv.
Ett sätt som man skulle kunna lära sig att umgås över gränserna och skaffa sig nya vänner menar han är vid att använda sig av de olika föreningar, som kyrkor och fotbollsföreningar.
Rasismen blomstra på områden med få invandrare
Sen finns det ju dem som tycker att dem är för många och att alla flyktingarna går på socialbidrag, denna syn har ju förstärks genom sverigedemokraterna, – så här tycker jag man ska bemöta dem med fakta också, säger han.
För tittar man på hur många som studera eller arbetar visa en statistik som han såg för en tid sedan, att den svenskfödda befolkningen låg på drygt 80-82 procent, medan dem med utländsk bakgrund låg på 65 procent och dem har ju fått börja från början för några år sedan, så här behövs göra flera upplysningar inom dessa områden, sådet är inte så illa ett resultat, efter hans mening.
– Tyvärr frodas rasismen mycket mer hos människor som bor på landsbygden för de möter inte invandrare på samma sätt som dem som bor i staden, här får man bara bilder via massmedier och den är ofta negativ.
– Men träffa man någon och börja umgås, så ändras synen,
– jag tror också vid lag att på dem områden där det finns få invandrare, det är här man ser den största andelen sverigedemokrater och rasister, detta är min uppfattning poängtera han.
Svårast att starta upp en ny verksamhet
Nu är det dags att höra vad han tycker är det svåraste med att jobba med de ensamkommande barnen och hur det har påverkat honom.
– Jag tycker att dem som kommer hit som 16-17 år och som inte har någon skolgång eller omvärldskunskaper, här är det svårt att skydda dem ute i samhället, för dem har sådan en lång resa att gå.
– Men det svåraste är utmaningen, för det är båda svårt och jobbigt att starta upp en ny verksamhet, om man nu skulle starta upp ett nytt gruppboende, för här blir det även en resa för personalen, för man kan ju inte plocka vem som helst.
Sen tar det år innan man har kommit in i tänkandet hur man ska jobba med dessa ungdomar och för en grupp tar det flera år att bli sammansvetsas, för som ett arbetslag ska man tänka ganska lika på hur man hantera dessa ungdomar, säger han.
Människors lika värde
Jag hade nog redan den dag jag började jobba med flyktingar en grundhumanistisk grundinställning till alla människors lika värde, vilket är något jag har haft med mig hemifrån och när jag jobbade som biståndsarbetare i Afrika, lärde jag mig också att vi alla har lika värde.
– Jag tycker också att jag har lätt för att få kontakt med människor från en annan kultur, – jag behöver ungefär två minuter så har jag fått kontakt med en annan människa oavsett kultur och det är något som jag har utvecklat under dessa 20 åren.
– Jag tror att jag har förändrat mig mera till att inse att människor har en större förmåga att ta hand om sina egna liv.
Idag har jag mer tilltro till att vi ska finns bredvid och stödja dem men att det är dem själva som tar ansvaret, – jag ska inte aldrig ta över ansvaret för en människa.
När det gäller ett barn på 12 år måste man ta ett visst ansvar, men för dem på 16-17 år, dem kan faktiska ta ett ganska så stort ansvar för vad dem gör med sina egna liv, vi ska självklart vägleda dem, men bara vid att finns bredvid.
– Och jag finns bredvid dem, säger Per-Olof Hjälmefjord med ett leende.
torsdag 23 juni 2011
Allbo Lärcenter - En mångkulturell mötesplats
Många av eleverna på Albo Lärcenter i Alvesta, är analfabeter och har aldrig gått i skolan och de flesta tycker det är roligt att få lära sig svenska
På Allbo Lärcenter i Alvesta kan man alltid vara säker på att stifta bekantskap med människor i alla ålder och från olika delar av världen. Detta är skolan där flyktingarna och ensamkommande flyktingungdomar går för att lära sig det viktigaste av allt - det svenska språket, men också om den svenska kulturen och samhällstradition.
Ett pedagogiskt team
Det finns ett helt pedagogiskt team runt eleverna på Allbo Lärcenter. Utbildningsansvariga och lärare Wera Rudhe för SFI (svenske för invandrare) och lärare Kerstin Langevi för IVIK (Invandrarintroduktion inom det individuella programmet i åldern 16-20 år). Just dessa två är några av dem i personalen, som gör sitt bästa för att få flyktingarna integrerat i Alvesta.
Startar i en infogrupp
Wera Rudhe är den första till att hälsar den nyanlände invandrare välkommen när han kommer till SFI och i samtalet får hon veta varifrån personen kommer samt lite om personens skolbakgrund och yrke.
Wera Rudhe berätta för mig att alla som börjar på SFI
Startar i en infogrupp. Här får personen träffa sina lärare, de får veta vilka regler som gäller på skolan, lite information om SFI-bonusen, som alla nyanlända invandrare kan ansöka om i den kommun där de är folkbokförda. Den studerande kan beviljas allt från 6000 till 12 000 kronor, beroende på vilka kurser som den studerande har slutförts.
Hur länga en elev stannar i infogruppen innan den placeras ut i en klass kan variera från en vecka till tre månader, men analfabeter, placerad direkt ut i en klass. Just nu är det cirka 230 elever som går på SFI.
Krav på kvällsundervisning
Har det alltid varit så många?
– När du började på Allbo Lärcenter i början av 2000-talet, hade vi mellan 40-50 elever inne samtidigt, idag är det 230 stycken så nu har vi jättestora grupper, säger Wera Rudhe.
– Det är ju också mycket svårare att undervisa i så stora grupper, för alla ska ha sin ”prattid”, vilket gör att vissa blir tysta och det är de som blir lidande, men så är det i de flesta klasser, säger hon.
Idag är det också ett krav man har kvällsundervisning för att SFI ska vara så flexibel så möjligt och ska tillgodose varje persons möjligheter för att lära sig svenska.
– Ibland känns det som vi ska vara tillgänglig alla dygnets 24 timmar, året runt, säger Wera Rudhe med ett skratt.
Samarbetar med arbetsförmedlingen
Idag ska SFI och arbetsförmedlingen lägga upp planerna med de nyanlände invandrare. Wera Rudhe berätta för de nya hur deras kurser ligger, samt hur man kan gå vidare.
Wera Rudhe har regelbunden kontakt med båda Alvestas och Växjös arbetsförmedlingar. Med Alvesta har man möte en gång i månaden för att bland annat diskutera överlämnande och om det har uppstått några problem.
Wera Rudhe är skeptiskt till tanken att integrationen av flytingarna kommer att gå snabbare bara för att arbetsförmedlingen har tagit över efter kommunen.
– Det ska nog komma att gå, men det vill komma att ta sin tid innan det flyter på, menar hon.
Försöker vara neutrala
Hur lång tid en elev går på SFI kan variera för det handlar ju mycket om elevens bakgrund och skolkunskaper. Men mellan ett till två år är det vanligaste.
Många av eleverna har ju ofta upplevt krig och oroligheter i sina hemland. Jag undrar på vilket sätt man tar hand om sådana saker.
– Vi försöker ju ha en skola här, men om en elev kommer och vill prata lyssnar vi självklart på personen. Vissa behöver kanske hjälp med ett kontrakt och sådana saker, så ibland blir det till en del möten och diskussioner med flyktingmottagningen och arbetsförmedlingen och när där uppstår akuta problemen, måste vi vara med till att lösa dem.
Många har ju krigstrauma med sig, så här kan det kanske handla om att reducerad deras schema, eller se till att syskonen går i samma klass.
Även om det ibland kan vara svårt för lärarna försöker man vara neutrala och inte ta upp för många av deras problem.
Trötta på att läsa
Jag undrar vad eleverna gör efter SFI.
En del går vidare till GRUV, (grundläggande vuxenutbildning), men vissa är så trötta på att läsa och hoppas på att få ett jobb, men idag är det ju inte lätt.
– Oftast har Europeiska invandrare lättare att få jobb, de är i behov av det för att klara av sin försörjning och är mer aktiv i jobbsökandet, tycker hon.
– För en flykting brukar det tar längre tid, men det finns de som slutade för några år sedan och som har fått ett jobb idag, säger Wera Rudhe.
Har aldrig gått i skolan
I källaren finns det tre rum och här håller IVIK (invandrarintroduktion inom det individuella programmet) till. De stora fönster och de lysa färgerna, gör rummen ljusa och vänliga och man trivs där. Rummet längst bak används som en slags ateljé här finns fina och färgrika bilder samt lerfat i färgstrålande färger som eleverna har gjort.
Kerstin Langevi berättar vissa av ungdomarna aldrig har satt sin fot i en skola förut, så under den första timman har man en liten pratstund, här går man igenom scheman, eleven får en liten ordbok, ett skriv- och testhäfte, samt matkort för på IVIK bjuds eleven på gratis lunch och ett busskort om det behövs.
Har frågestunder om Sverige
Man testar om eleverna kan alfabetet och i skrivboken finns dem olika ordklasserna samt enkla frågor som: Hej jag heter Kerstin, vad heter du och varifrån kommer du?
Några klara det på noll tid och får så en enkel text -och läsbok. För dem som inte har gått i skolan alls samt för analfabeterna tar det ju lite längre tid, och här köra man med läsbladsprincipen där man försöka kombinera texten med bilder.
På IVIK består huvuddelen av lektionerna av svenska, men man har också lite matematik och samhällskunskaper.
Ibland har man frågestunder här får eleverna skriva ner sina funderingar om svenskarna, samhället och Sverige, sen förklarar lärarna.
Gör gemensamma saker
– Ungdomarna är uppdelade i två grupper, i den ena gruppen är man 22 elever här kan alla läsa och skriva och förstå svenska, den gruppen tar Roland Lindholm hand om, i min grupp finns 15 elever som i princip också kan läsa och skriva, säger Kerstin Langevi.
– Vi försöker göra gemensamma saker där alla kan delta, det kan vara en text med tillhörande frågor i olika svårhetsgrad, repetition och lästräning behövs ju alltid även för den duktigaste, säger hon.
Tekniska hjälpmedel underlättar undervisningen
Vanliga datorer underlättarundervisningen, men här finns också dator som gör att de som ser dårligt kan kopiera direkt vad lärarna skriver på tavlan till sin dator.
Fortsätter på gymnasiet
– Glädjande är ju när vissa elever har kommit så långt så dem kan fortsätta på gymnasiet och varje år har vi några stycken som går över på gymnasiet, nu finns det ju inte så många program kvar här i Alvesta, så nu får vi skicka dem till Växjö istället.
Förra året hade vi två stycken här i Alvesta som tog studenten, i år har vi tre stycken, så även i år får vi ge en bukett blommor till dem som slutar, säger Kerstin
Langevi med ett litet skratt.
Eleverna stannar Alvesta
För fem år sedan stängde man boendet för de ensamkommande ungdomarna i Alvesta, vilket ledde till att när eleverna fyllde 18 år fick de flytta till en kommun som var villig till att ta emot dem.
Men fram på vårkanten öppnades så två boende.
Spiran är för de asylsökande och Kronan är för dem som har fått uppehållstillstånd, idag finns också Nyckeln som dels är för dem som har fylld 18 år och dels för dem som är mogna för eget boende.
– Så idag är omsättningen på IVIK inte så stor, vi har kontinuerlig intagning, helst inom en vecka, här utgår man från den dag som flyktingarna anlända till Alvesta, så idag har man inte samma förflyttningar som förut.
Allt i allo
Dagen inte över för lärarna på IVIK, när lektionerna slutar; ibland behöver eleverna hjälp med att ringa ett samtal, skriva en adress på ett kuvert, eller få förklarat ett brev från migrationsverket, socialen eller från en läkare.
Ibland kör Roland Lindholm några av eleverna till Växjö för att besöka andra skolor, Kerstin Langevi har hjälpt till med att skriva CV och till och med lagt upp byxor för dem, så man kan säga att de är lite allt i allo.
Bra samarbete mellan de olika instanserna
Wera Rudhe och Kerstin Langevi upplever att eleverna tycker det roligt att gå i skolan och lära sig något nytt som tillexempel svenska.
Båda är också eniga om att trots man har olika regelverk finns det ett bra samarbete mellan de olika myndigheterna och man gör sitt bästa för att samarbete ska fungera.
– Vi innevånare i Alvesta bemöter för det mesta de nyanlända invandrare väl tycker de, men det vill ju alltid finnas någon som inte är så positiv till flyktingarna.
Kombinera allt under ett tak
-Det finns väl alltid något som kan förbättras och här handlar det om mer lärarresurser så man slippar jobba häcken av sig, säger Kerstin Langevi.
Wera Rudhe vill ha mindre grupper, längre dagar med praktik inlagt i scheman och allt kombinerad under ett tak, så eleverna ska slippa pendla mellan Alvesta och Växjö hela tiden.
Större förståelse för människors olika bakgrunder
Så vad var det som fick dem att jobba med nyanlända invandrare och hur tycker de det har påverkat deras liv.
I 1977 hade Wera Rudhe varit mammaledig och det var dags att börja jobba igen och just då fanns det bara tre jobb på kommunen att välja på.
– Ett var för invandrare, jag tog det, för de andrar låg ute på landsbygden, så det var inte ett medvetet val. –Men det har jag aldrig ångrat, säger hon.
– Jag tror jag har rätt så stor förståelse för människors olika bakgrunder, acceptans för kulturpåverkan, samtidigt som man måste ställa krav, jag vet inte hur det påverka en.
– Men jag vet ju heller inte hur det skulle ha varit om jag inte hade haft detta jobb, det är omöjligt att veta, säger hon med ett skratt.
Kan inte hjälpa alla
Kerstin Langevi var lärare på mellanstadiet där hon hade jobbat i 12 år. Hon och hennes kollegor var eniga om för att få en bättre lön, fick man bytta jobb. Så när hon såg att man sökte en lärare till dem ensamkommande barnen, sökte hon jobbet och fick det.
– Så i hösten 2001 började jag jobba med dem ensamkommande barnen, säger hon.
– Att få positiv respons från ungdomarna, gör mig glad.
Man kan aldrig hjälpa alla, men det känns bra att kunna hjälpa en del och ju mer man lär, desto mer förståelse får man för de olika människors situation båda här i Alvesta men också i deras hemländer.
– Om jag möter dem utanför skolan får jag alltid ett glatt bemötande, vilket också gör mig glad.
– Jag trivs med mitt arbete och det är även viktigt för mitt övriga liv, säger hon.
Läs gärna: Ett nytt liv i ett nytt land
På Allbo Lärcenter i Alvesta kan man alltid vara säker på att stifta bekantskap med människor i alla ålder och från olika delar av världen. Detta är skolan där flyktingarna och ensamkommande flyktingungdomar går för att lära sig det viktigaste av allt - det svenska språket, men också om den svenska kulturen och samhällstradition.
Ett pedagogiskt team
Det finns ett helt pedagogiskt team runt eleverna på Allbo Lärcenter. Utbildningsansvariga och lärare Wera Rudhe för SFI (svenske för invandrare) och lärare Kerstin Langevi för IVIK (Invandrarintroduktion inom det individuella programmet i åldern 16-20 år). Just dessa två är några av dem i personalen, som gör sitt bästa för att få flyktingarna integrerat i Alvesta.
Startar i en infogrupp
Wera Rudhe är den första till att hälsar den nyanlände invandrare välkommen när han kommer till SFI och i samtalet får hon veta varifrån personen kommer samt lite om personens skolbakgrund och yrke.
Wera Rudhe berätta för mig att alla som börjar på SFI
Startar i en infogrupp. Här får personen träffa sina lärare, de får veta vilka regler som gäller på skolan, lite information om SFI-bonusen, som alla nyanlända invandrare kan ansöka om i den kommun där de är folkbokförda. Den studerande kan beviljas allt från 6000 till 12 000 kronor, beroende på vilka kurser som den studerande har slutförts.
Hur länga en elev stannar i infogruppen innan den placeras ut i en klass kan variera från en vecka till tre månader, men analfabeter, placerad direkt ut i en klass. Just nu är det cirka 230 elever som går på SFI.
Krav på kvällsundervisning
Har det alltid varit så många?
– När du började på Allbo Lärcenter i början av 2000-talet, hade vi mellan 40-50 elever inne samtidigt, idag är det 230 stycken så nu har vi jättestora grupper, säger Wera Rudhe.
– Det är ju också mycket svårare att undervisa i så stora grupper, för alla ska ha sin ”prattid”, vilket gör att vissa blir tysta och det är de som blir lidande, men så är det i de flesta klasser, säger hon.
Idag är det också ett krav man har kvällsundervisning för att SFI ska vara så flexibel så möjligt och ska tillgodose varje persons möjligheter för att lära sig svenska.
– Ibland känns det som vi ska vara tillgänglig alla dygnets 24 timmar, året runt, säger Wera Rudhe med ett skratt.
Samarbetar med arbetsförmedlingen
Idag ska SFI och arbetsförmedlingen lägga upp planerna med de nyanlände invandrare. Wera Rudhe berätta för de nya hur deras kurser ligger, samt hur man kan gå vidare.
Wera Rudhe har regelbunden kontakt med båda Alvestas och Växjös arbetsförmedlingar. Med Alvesta har man möte en gång i månaden för att bland annat diskutera överlämnande och om det har uppstått några problem.
Wera Rudhe är skeptiskt till tanken att integrationen av flytingarna kommer att gå snabbare bara för att arbetsförmedlingen har tagit över efter kommunen.
– Det ska nog komma att gå, men det vill komma att ta sin tid innan det flyter på, menar hon.
Försöker vara neutrala
Hur lång tid en elev går på SFI kan variera för det handlar ju mycket om elevens bakgrund och skolkunskaper. Men mellan ett till två år är det vanligaste.
Många av eleverna har ju ofta upplevt krig och oroligheter i sina hemland. Jag undrar på vilket sätt man tar hand om sådana saker.
– Vi försöker ju ha en skola här, men om en elev kommer och vill prata lyssnar vi självklart på personen. Vissa behöver kanske hjälp med ett kontrakt och sådana saker, så ibland blir det till en del möten och diskussioner med flyktingmottagningen och arbetsförmedlingen och när där uppstår akuta problemen, måste vi vara med till att lösa dem.
Många har ju krigstrauma med sig, så här kan det kanske handla om att reducerad deras schema, eller se till att syskonen går i samma klass.
Även om det ibland kan vara svårt för lärarna försöker man vara neutrala och inte ta upp för många av deras problem.
Trötta på att läsa
Jag undrar vad eleverna gör efter SFI.
En del går vidare till GRUV, (grundläggande vuxenutbildning), men vissa är så trötta på att läsa och hoppas på att få ett jobb, men idag är det ju inte lätt.
– Oftast har Europeiska invandrare lättare att få jobb, de är i behov av det för att klara av sin försörjning och är mer aktiv i jobbsökandet, tycker hon.
– För en flykting brukar det tar längre tid, men det finns de som slutade för några år sedan och som har fått ett jobb idag, säger Wera Rudhe.
Har aldrig gått i skolan
I källaren finns det tre rum och här håller IVIK (invandrarintroduktion inom det individuella programmet) till. De stora fönster och de lysa färgerna, gör rummen ljusa och vänliga och man trivs där. Rummet längst bak används som en slags ateljé här finns fina och färgrika bilder samt lerfat i färgstrålande färger som eleverna har gjort.
Kerstin Langevi berättar vissa av ungdomarna aldrig har satt sin fot i en skola förut, så under den första timman har man en liten pratstund, här går man igenom scheman, eleven får en liten ordbok, ett skriv- och testhäfte, samt matkort för på IVIK bjuds eleven på gratis lunch och ett busskort om det behövs.
Har frågestunder om Sverige
Man testar om eleverna kan alfabetet och i skrivboken finns dem olika ordklasserna samt enkla frågor som: Hej jag heter Kerstin, vad heter du och varifrån kommer du?
Några klara det på noll tid och får så en enkel text -och läsbok. För dem som inte har gått i skolan alls samt för analfabeterna tar det ju lite längre tid, och här köra man med läsbladsprincipen där man försöka kombinera texten med bilder.
På IVIK består huvuddelen av lektionerna av svenska, men man har också lite matematik och samhällskunskaper.
Ibland har man frågestunder här får eleverna skriva ner sina funderingar om svenskarna, samhället och Sverige, sen förklarar lärarna.
Gör gemensamma saker
– Ungdomarna är uppdelade i två grupper, i den ena gruppen är man 22 elever här kan alla läsa och skriva och förstå svenska, den gruppen tar Roland Lindholm hand om, i min grupp finns 15 elever som i princip också kan läsa och skriva, säger Kerstin Langevi.
– Vi försöker göra gemensamma saker där alla kan delta, det kan vara en text med tillhörande frågor i olika svårhetsgrad, repetition och lästräning behövs ju alltid även för den duktigaste, säger hon.
Tekniska hjälpmedel underlättar undervisningen
Vanliga datorer underlättarundervisningen, men här finns också dator som gör att de som ser dårligt kan kopiera direkt vad lärarna skriver på tavlan till sin dator.
Fortsätter på gymnasiet
– Glädjande är ju när vissa elever har kommit så långt så dem kan fortsätta på gymnasiet och varje år har vi några stycken som går över på gymnasiet, nu finns det ju inte så många program kvar här i Alvesta, så nu får vi skicka dem till Växjö istället.
Förra året hade vi två stycken här i Alvesta som tog studenten, i år har vi tre stycken, så även i år får vi ge en bukett blommor till dem som slutar, säger Kerstin
Langevi med ett litet skratt.
Eleverna stannar Alvesta
För fem år sedan stängde man boendet för de ensamkommande ungdomarna i Alvesta, vilket ledde till att när eleverna fyllde 18 år fick de flytta till en kommun som var villig till att ta emot dem.
Men fram på vårkanten öppnades så två boende.
Spiran är för de asylsökande och Kronan är för dem som har fått uppehållstillstånd, idag finns också Nyckeln som dels är för dem som har fylld 18 år och dels för dem som är mogna för eget boende.
– Så idag är omsättningen på IVIK inte så stor, vi har kontinuerlig intagning, helst inom en vecka, här utgår man från den dag som flyktingarna anlända till Alvesta, så idag har man inte samma förflyttningar som förut.
Allt i allo
Dagen inte över för lärarna på IVIK, när lektionerna slutar; ibland behöver eleverna hjälp med att ringa ett samtal, skriva en adress på ett kuvert, eller få förklarat ett brev från migrationsverket, socialen eller från en läkare.
Ibland kör Roland Lindholm några av eleverna till Växjö för att besöka andra skolor, Kerstin Langevi har hjälpt till med att skriva CV och till och med lagt upp byxor för dem, så man kan säga att de är lite allt i allo.
Bra samarbete mellan de olika instanserna
Wera Rudhe och Kerstin Langevi upplever att eleverna tycker det roligt att gå i skolan och lära sig något nytt som tillexempel svenska.
Båda är också eniga om att trots man har olika regelverk finns det ett bra samarbete mellan de olika myndigheterna och man gör sitt bästa för att samarbete ska fungera.
– Vi innevånare i Alvesta bemöter för det mesta de nyanlända invandrare väl tycker de, men det vill ju alltid finnas någon som inte är så positiv till flyktingarna.
Kombinera allt under ett tak
-Det finns väl alltid något som kan förbättras och här handlar det om mer lärarresurser så man slippar jobba häcken av sig, säger Kerstin Langevi.
Wera Rudhe vill ha mindre grupper, längre dagar med praktik inlagt i scheman och allt kombinerad under ett tak, så eleverna ska slippa pendla mellan Alvesta och Växjö hela tiden.
Större förståelse för människors olika bakgrunder
Så vad var det som fick dem att jobba med nyanlända invandrare och hur tycker de det har påverkat deras liv.
I 1977 hade Wera Rudhe varit mammaledig och det var dags att börja jobba igen och just då fanns det bara tre jobb på kommunen att välja på.
– Ett var för invandrare, jag tog det, för de andrar låg ute på landsbygden, så det var inte ett medvetet val. –Men det har jag aldrig ångrat, säger hon.
– Jag tror jag har rätt så stor förståelse för människors olika bakgrunder, acceptans för kulturpåverkan, samtidigt som man måste ställa krav, jag vet inte hur det påverka en.
– Men jag vet ju heller inte hur det skulle ha varit om jag inte hade haft detta jobb, det är omöjligt att veta, säger hon med ett skratt.
Kan inte hjälpa alla
Kerstin Langevi var lärare på mellanstadiet där hon hade jobbat i 12 år. Hon och hennes kollegor var eniga om för att få en bättre lön, fick man bytta jobb. Så när hon såg att man sökte en lärare till dem ensamkommande barnen, sökte hon jobbet och fick det.
– Så i hösten 2001 började jag jobba med dem ensamkommande barnen, säger hon.
– Att få positiv respons från ungdomarna, gör mig glad.
Man kan aldrig hjälpa alla, men det känns bra att kunna hjälpa en del och ju mer man lär, desto mer förståelse får man för de olika människors situation båda här i Alvesta men också i deras hemländer.
– Om jag möter dem utanför skolan får jag alltid ett glatt bemötande, vilket också gör mig glad.
– Jag trivs med mitt arbete och det är även viktigt för mitt övriga liv, säger hon.
Läs gärna: Ett nytt liv i ett nytt land
torsdag 16 juni 2011
Lasse Johansson lät Gitte Faber göra en resa i myndigheternas värld
– Men hade jag gett upp i förväg hade jag aldrig fått veta om jag hade klarat av utmaningarna. Oftast lyckas jag ju med hans hjälp att lösa dem på ett tillfredsställande sätt, tycker Gitte Faber
Om man inte fråga, får man inget svar, det vet Gitte Faber allt om.
Efter hennes projektarbete om människohandel, som hon läste på Allbo lärcenter i Alvesta, var hon mycket i tvivel om vad man kunde kräva av myndigheterna när det gällde ta ut handlingar och sådana saker.
Men hon hade tur för hon kände ju en person som kunde lära henne det.
Så vem var denna person? Jo, det var hennes lärare som hon hade haft när hon läste till reporter, Lasse Johansson på Mediehuset i Söderköping, men den stora frågan var ju om han ville ställa upp. Så gissa om Gitta Faber blev glad när han bjöd henne välkommen till hösten 2009.
Intressant och lärorik kurslitteratur
Nu påbörjade en ny resa för Gitte Faber. Nu handlade det om att sätta sig in i de olika myndigheters vinklar och vrår samt ta reda på hur allting fungerade inom myndigheterna.
Något som Lasse Johansson var bra på var att hitta både intressant och lärorigt litteratur. Här var det etablerade journalister som berättade om deras erfarenheter med kommunerna och myndigheterna och offentlighetsprincipen visade ju vägen till vad man som journalist kunna kräva av myndigheterna.
Det svåra med kurslitteraturen var att skriva en sammanfattning av avsnitten som hon hade läst. Här blev det en ständig kamp att bara försöka få det viktigaste med när man nu tyckte allting var intressant. Sen ge kommentar på vad man tyckte och tänkte om det som journalisterna berättade var ju heller inte alltid helt lätt, men här hade hon ju egna erfarenheter från sitt arbete med människohandel,
– vilket ju gjorde det lite lättare, säger hon.
En bok som speciellt föll i Gitte Fabers smak var:
”Grävande journalistik av Nils Hanson från Uppdrag granskning”.
För just det med att gräva fram sanningen till allmänhetens kännedom, är ju det som hon vill jobba med i framtiden.
Började blogga
Ett av avsnitten handlade om att blogga, här tyckte Lasse Johansson, hon själv skulle börja blogga, till en början blev det ett nej, men man kan ju ändra sig och det har hon aldrig ångrat, för det har hjälpt henne att utveckla sitt skrivande, vilket Lasse Johansson ofta påpekade under kursens gång.
Fick själv välja ämnen
Något som hon tycker han är bra på, är hans uppmuntrande sätt att ge beröm och kritik, som gjorde man inte gav upp på halvvägen, men bara fick lust att fortsatte, säger hon.
Nu fick hon ju själv välja vad hon ville jobba med, vilket skulle leda till en del arbeten med arbetsförmedlingen, sjukförsäkringen och kommunen.
Repetition från reportagekursen
Eftersom de kände varandra från tidigare, var Gitte Faber helt säker på att Lasse Johansson inte skulle låta henne slippa så lätt igenom kursen och det fick hon rätt i. Det skulle komma att bli till många svåra och tuffa utmaningar under de nästa två åren.
– Okej de tre första lektioner var lätta, för de var liksom en repetition från reportagekursen och gick rätt så snabbt, sen tog det slut, säger Gitte Faber med ett litet skratt.
Ta ut en handling
Nu började den svåra och alvarliga delen av kursen, den första utmaningen blev att ta ut en handling.
Här valde hon sammanslagningen av Gymnasiet och Allbo lärcenter i Alvesta, för medan hon hade läst på Allbo Lärcenter hade det förkommit ett par gånge där kommunen ville lägga ner Allbo Lärcenter, så vad låg bakom kommunens planer denne gången.
Bara det att få ut handlingen blev en kamp, sex sidor efter tre år, trodde hon inte på och när diariet heller inte gav något av värde, ja så var hon på väg att ge upp. Hjälpen som fick henne att fortsätta fick hon från en som ville att hon skulle lyckas med detta arbete, nämligen hennes gamla lärare och idag rektor på Allbo Lärcenter, Erik Engsbråten. Han gav henne startskottet till sammanslagningen.
Lektioner i berättande
Det fanns en sak som Lasse Johansson tyckte hon skulle bli bättre på och det var att berätta och hon håller med honom det var hon dålig på. Så nu blev det till några lektioner i att lära sig skriva på ett berättande sätt.
Att hitta på en historia och berätta den, det gick ju bra, men det svårare var ju att göra samma sak när man hade gjort intervjuer och sen skulle skriva artikeln, här blev det ibland tvärstopp.
Lägga upp egna lektioner
Nästa ut maning blev att hon själv skulle få lägga upp sina lektioner, med honom som sin handledare.
Det låter kanske enkelt och som en dröm att få göra det.
Men det var inte så lätt, för det gick ju inte bara säga, det här vill jag jobba med, punkt slut.
Här gällde det ju att få allt med, från att ha en plan B om plan A inte gick att genomföra, till vad slutresultatet skulle bli av alla hennes undersökningar och intervjuer.
Men det var ju väldigt lärorikt, för det var ju det första steget mot den självständighet som hon skulle behöva om hon skulle bli frilansjournalist, vilket är Gitte Fabers dröm.
– Det blev till ett par sömnlösa nätter, skojar hon.
De nya sjukreglerna
Nu hade det ju varit en del skriverier kring de nya sjukreglerna och hur sjuka människor hade blivit drabbad, så just det arbetet föll naturligt att göra för Gitte Faber. Nu fick försäkringskassan och arbetsförmedlingen i Växjö chansen att berätta om sina jobb och vad dem tyckte om de nya reglerna.
Fick skriva porträtt av Julian Assange
Nu var det inte så att Lasse Johansson följde lektionernas uppläggning till punkt och pricka. Det hände han gick utöver lektionerna med andra saker, som att skriva krönikor, eller skriva ett porträtt av Julian Assange, men det tyckte hon bara var roligt.
Han hade ett speciellt sätt att få henne till att anta hans utmaningar som till exempel med porträttet av Julian Assange, här skrev han: ”det skulle vara kul om du ville ta dig av det på något sätt. Jag vet inte hur, men du kan väl fundera på det”.
Ställde höga krav
Just att skriva ett porträtt av Julian Assange blev en av de svåraste utmaningar som han gav henne. Alla lärare ställer ju krav på en elev, men det hände ibland att Gitte Faber tyckte han ställde för höga krav på henne, så hon bara hade lust att slå bakut och säga
– give me a break.
– Men hade jag gett upp i förväg hade jag aldrig fått veta om jag hade klarat av utmaningarna. Oftast lyckas jag ju med hans hjälp att lösa dem på ett tillfredsställande sätt, tycker hon.
Gav sig själv den svåraste utmaning
– Men den svåraste och största utmaning, gav jag ju mig själv på slutet, säger hon och skrattar.
För i det sista arbete, valde hon nämligen att skriva om flyktingar och ensamkommande flyktingbarn i Alvesta.
Det blev till många intervjuer med bland annat lärarna på Allbo Lärcenter, arbetsförmedlingen, migrationsverket och kommunen.
Det som hon blev väldig glad för var att hon lyckas få till stånd en intervju med både en flykting och en invandrar. Det blev startskottet till den artikelserie som Lasse Johansson och hon hade blivit eniga om, skulle bli avslutningen på denna kurs.
Akilleshäl och styrka
Det som alltid har varit Gitte Fabers akilleshäl är bland annat hennes språkgrodor som ibland dyker upp i vissa av hennes arbeten, samt att hon har svårt vid att skriva kort, så varje gång har hon fått kämpa med att korta ner artiklarna till en rimlig nivå samt jaga de språkliga orenheter som har funnits i hennes arbete.
Gitte Fabers styrka är däremot hennes envishet tillsammans med hennes motto: ”att aldrig ge upp”.
Klarade kursen på egen hand
Vissa av Gitte Fabers vänner och bekanta menade att denna kurs skulle hon ju klara av utan att ha allt för stora bekymmer, för hon hade ju en broder och svägerska som båda var journalister och som kunde hjälpa henne, för det hade de ju gjort när hon läste på Allbo Lärcenter.
– Ja det är sant, men både nu och när jag läste till reporter, har vi haft en stillatigande avtal om att dessa kurser skulle jag fixa utan deras hjälp.
– För det annat ger det en större tillfredsställelse när man vet man har klarat av kursen själv, utan att ha fått en masse hjälp från andra, tycker hon.
– Och idag vet jag att min broder är stolt över att jag klarade av kurset på egen hand, säger hon.
Kommer att fortsätta med att kämpa på
Gitte Faber tycker det är trist att kurset har nått sitt slut, men allt som är roligt tar ju slut någon gång.
– Jag är väldig tacksam för allt som Lasse Johansson har lärt mig under dessa år och idag känner jag att jag har fått en stabil grundpelare att stå på, säger hon.
Och även om hon vet det blir svårt att etablera sig som frilansjournalist kommer hon att kämpa på för att uppnå sitt mål.
Nya idéer
Hon kommer i fortsättningen att jobba med flyktingar och de ensamkommande barnen, men hon har också en idé till ett annat arbete, men vill inte berätta vad det handlar om.
– Men sätter jag igång med detta jobb, blir Lasse den första som får veta, berätta hon med ett leende.
Slutligen har hon bara, en sak hon vill säga:
– Tack Lasse, för dessa två år dem har varit både roliga och väldig lärorika och det kommer att finns en plats för dig i fortsättningen, även om det inte blir på samma sätt som förr. Vi hörs, avsluta Gitte Faber.
Gitte Faber
Om man inte fråga, får man inget svar, det vet Gitte Faber allt om.
Efter hennes projektarbete om människohandel, som hon läste på Allbo lärcenter i Alvesta, var hon mycket i tvivel om vad man kunde kräva av myndigheterna när det gällde ta ut handlingar och sådana saker.
Men hon hade tur för hon kände ju en person som kunde lära henne det.
Så vem var denna person? Jo, det var hennes lärare som hon hade haft när hon läste till reporter, Lasse Johansson på Mediehuset i Söderköping, men den stora frågan var ju om han ville ställa upp. Så gissa om Gitta Faber blev glad när han bjöd henne välkommen till hösten 2009.
Intressant och lärorik kurslitteratur
Nu påbörjade en ny resa för Gitte Faber. Nu handlade det om att sätta sig in i de olika myndigheters vinklar och vrår samt ta reda på hur allting fungerade inom myndigheterna.
Något som Lasse Johansson var bra på var att hitta både intressant och lärorigt litteratur. Här var det etablerade journalister som berättade om deras erfarenheter med kommunerna och myndigheterna och offentlighetsprincipen visade ju vägen till vad man som journalist kunna kräva av myndigheterna.
Det svåra med kurslitteraturen var att skriva en sammanfattning av avsnitten som hon hade läst. Här blev det en ständig kamp att bara försöka få det viktigaste med när man nu tyckte allting var intressant. Sen ge kommentar på vad man tyckte och tänkte om det som journalisterna berättade var ju heller inte alltid helt lätt, men här hade hon ju egna erfarenheter från sitt arbete med människohandel,
– vilket ju gjorde det lite lättare, säger hon.
En bok som speciellt föll i Gitte Fabers smak var:
”Grävande journalistik av Nils Hanson från Uppdrag granskning”.
För just det med att gräva fram sanningen till allmänhetens kännedom, är ju det som hon vill jobba med i framtiden.
Började blogga
Ett av avsnitten handlade om att blogga, här tyckte Lasse Johansson, hon själv skulle börja blogga, till en början blev det ett nej, men man kan ju ändra sig och det har hon aldrig ångrat, för det har hjälpt henne att utveckla sitt skrivande, vilket Lasse Johansson ofta påpekade under kursens gång.
Fick själv välja ämnen
Något som hon tycker han är bra på, är hans uppmuntrande sätt att ge beröm och kritik, som gjorde man inte gav upp på halvvägen, men bara fick lust att fortsatte, säger hon.
Nu fick hon ju själv välja vad hon ville jobba med, vilket skulle leda till en del arbeten med arbetsförmedlingen, sjukförsäkringen och kommunen.
Repetition från reportagekursen
Eftersom de kände varandra från tidigare, var Gitte Faber helt säker på att Lasse Johansson inte skulle låta henne slippa så lätt igenom kursen och det fick hon rätt i. Det skulle komma att bli till många svåra och tuffa utmaningar under de nästa två åren.
– Okej de tre första lektioner var lätta, för de var liksom en repetition från reportagekursen och gick rätt så snabbt, sen tog det slut, säger Gitte Faber med ett litet skratt.
Ta ut en handling
Nu började den svåra och alvarliga delen av kursen, den första utmaningen blev att ta ut en handling.
Här valde hon sammanslagningen av Gymnasiet och Allbo lärcenter i Alvesta, för medan hon hade läst på Allbo Lärcenter hade det förkommit ett par gånge där kommunen ville lägga ner Allbo Lärcenter, så vad låg bakom kommunens planer denne gången.
Bara det att få ut handlingen blev en kamp, sex sidor efter tre år, trodde hon inte på och när diariet heller inte gav något av värde, ja så var hon på väg att ge upp. Hjälpen som fick henne att fortsätta fick hon från en som ville att hon skulle lyckas med detta arbete, nämligen hennes gamla lärare och idag rektor på Allbo Lärcenter, Erik Engsbråten. Han gav henne startskottet till sammanslagningen.
Lektioner i berättande
Det fanns en sak som Lasse Johansson tyckte hon skulle bli bättre på och det var att berätta och hon håller med honom det var hon dålig på. Så nu blev det till några lektioner i att lära sig skriva på ett berättande sätt.
Att hitta på en historia och berätta den, det gick ju bra, men det svårare var ju att göra samma sak när man hade gjort intervjuer och sen skulle skriva artikeln, här blev det ibland tvärstopp.
Lägga upp egna lektioner
Nästa ut maning blev att hon själv skulle få lägga upp sina lektioner, med honom som sin handledare.
Det låter kanske enkelt och som en dröm att få göra det.
Men det var inte så lätt, för det gick ju inte bara säga, det här vill jag jobba med, punkt slut.
Här gällde det ju att få allt med, från att ha en plan B om plan A inte gick att genomföra, till vad slutresultatet skulle bli av alla hennes undersökningar och intervjuer.
Men det var ju väldigt lärorikt, för det var ju det första steget mot den självständighet som hon skulle behöva om hon skulle bli frilansjournalist, vilket är Gitte Fabers dröm.
– Det blev till ett par sömnlösa nätter, skojar hon.
De nya sjukreglerna
Nu hade det ju varit en del skriverier kring de nya sjukreglerna och hur sjuka människor hade blivit drabbad, så just det arbetet föll naturligt att göra för Gitte Faber. Nu fick försäkringskassan och arbetsförmedlingen i Växjö chansen att berätta om sina jobb och vad dem tyckte om de nya reglerna.
Fick skriva porträtt av Julian Assange
Nu var det inte så att Lasse Johansson följde lektionernas uppläggning till punkt och pricka. Det hände han gick utöver lektionerna med andra saker, som att skriva krönikor, eller skriva ett porträtt av Julian Assange, men det tyckte hon bara var roligt.
Han hade ett speciellt sätt att få henne till att anta hans utmaningar som till exempel med porträttet av Julian Assange, här skrev han: ”det skulle vara kul om du ville ta dig av det på något sätt. Jag vet inte hur, men du kan väl fundera på det”.
Ställde höga krav
Just att skriva ett porträtt av Julian Assange blev en av de svåraste utmaningar som han gav henne. Alla lärare ställer ju krav på en elev, men det hände ibland att Gitte Faber tyckte han ställde för höga krav på henne, så hon bara hade lust att slå bakut och säga
– give me a break.
– Men hade jag gett upp i förväg hade jag aldrig fått veta om jag hade klarat av utmaningarna. Oftast lyckas jag ju med hans hjälp att lösa dem på ett tillfredsställande sätt, tycker hon.
Gav sig själv den svåraste utmaning
– Men den svåraste och största utmaning, gav jag ju mig själv på slutet, säger hon och skrattar.
För i det sista arbete, valde hon nämligen att skriva om flyktingar och ensamkommande flyktingbarn i Alvesta.
Det blev till många intervjuer med bland annat lärarna på Allbo Lärcenter, arbetsförmedlingen, migrationsverket och kommunen.
Det som hon blev väldig glad för var att hon lyckas få till stånd en intervju med både en flykting och en invandrar. Det blev startskottet till den artikelserie som Lasse Johansson och hon hade blivit eniga om, skulle bli avslutningen på denna kurs.
Akilleshäl och styrka
Det som alltid har varit Gitte Fabers akilleshäl är bland annat hennes språkgrodor som ibland dyker upp i vissa av hennes arbeten, samt att hon har svårt vid att skriva kort, så varje gång har hon fått kämpa med att korta ner artiklarna till en rimlig nivå samt jaga de språkliga orenheter som har funnits i hennes arbete.
Gitte Fabers styrka är däremot hennes envishet tillsammans med hennes motto: ”att aldrig ge upp”.
Klarade kursen på egen hand
Vissa av Gitte Fabers vänner och bekanta menade att denna kurs skulle hon ju klara av utan att ha allt för stora bekymmer, för hon hade ju en broder och svägerska som båda var journalister och som kunde hjälpa henne, för det hade de ju gjort när hon läste på Allbo Lärcenter.
– Ja det är sant, men både nu och när jag läste till reporter, har vi haft en stillatigande avtal om att dessa kurser skulle jag fixa utan deras hjälp.
– För det annat ger det en större tillfredsställelse när man vet man har klarat av kursen själv, utan att ha fått en masse hjälp från andra, tycker hon.
– Och idag vet jag att min broder är stolt över att jag klarade av kurset på egen hand, säger hon.
Kommer att fortsätta med att kämpa på
Gitte Faber tycker det är trist att kurset har nått sitt slut, men allt som är roligt tar ju slut någon gång.
– Jag är väldig tacksam för allt som Lasse Johansson har lärt mig under dessa år och idag känner jag att jag har fått en stabil grundpelare att stå på, säger hon.
Och även om hon vet det blir svårt att etablera sig som frilansjournalist kommer hon att kämpa på för att uppnå sitt mål.
Nya idéer
Hon kommer i fortsättningen att jobba med flyktingar och de ensamkommande barnen, men hon har också en idé till ett annat arbete, men vill inte berätta vad det handlar om.
– Men sätter jag igång med detta jobb, blir Lasse den första som får veta, berätta hon med ett leende.
Slutligen har hon bara, en sak hon vill säga:
– Tack Lasse, för dessa två år dem har varit både roliga och väldig lärorika och det kommer att finns en plats för dig i fortsättningen, även om det inte blir på samma sätt som förr. Vi hörs, avsluta Gitte Faber.
Gitte Faber
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)