I Smålandnytt i går den 30 september 2010, fanns en inslag som gjorde mig arg och ledsen. Inslaget handlade om hästmannen.
Ledsen blev man när man såg hur dårligt hästmannen mådde, efter han hade forsla sina tre älskade hästar bort från sin gård Råskog, öster om Aneby, att det skulle vara ett sätt att gömma hästarna för myndigheterna, förnekar han för som han sa i inslaget:
”-Fram till midnatt idag är det jag som äger hästarna och då har jag rätt till att göra vad jag vill med dem”.
Man får hoppas att hästarna finns i närheten så han kan besöka dem varje dag.
Arg för att Länsstyrelsens djurskyddsinspektörer i Jönköping inte kunde ändrar sig i sitt beslut.
Trots att Stig-Anders Svennson skrev i sin överklagande att det skulle innebära stort psykisk lidande för hästarna att byta miljö och att han behövde sina hästar för ”livets uppehälle här på jorden”,
samt att det också skulle innebära stort psykiskt lidande för honom om hans älskade hästar skulle tas ifrån honom, trots att flera människor har intyget om att hästarna inte är misskötat, valde länsstyrelsen att vända det döva öron till och skilja åt en familj, för djur kan faktiskt också ingå som en familjemedlem.
Att en myndighet kan förstöra hästmanens liv och hela hans livsverk är för mig oförståligt.
Detta visa bara vilken makt en myndighet besitta.
Man får ju hoppas att de personer som tog detta beslut mår bra och har sovit gott i natt, för jag tror inte att hästmannen har fått en blund i natt.
För han saknade med 100 procent sina älskade hästar.
Var finns medmänskligheten?
Smålandsnytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar