I SvD den 11 februari 2010, kunde man läsa att allt flera thailändska kvinnor söker ett nytt liv i Sverige. Orsaken är att på vintern resar en del ensamma svenska män till Thailand, med ett hopp om att hitta en thailändsk kvinna som kan förenkla livet för honom här hemma i Sverige och ta hand om hushållet utan att ställa för höga krav.
Många av kvinnorna faller nu offer för den så kallad fruimport eller det vi idag kallar för nutidens slavar.
Många av dessa kvinnor är fattiga och även om de arbetar går hela lönen till att försörja hela familjen.
Så när en man kommer och erbjuda kärlek, en fin lägenhet, samt ett bättre liv i Sverige, finns det ingen tvekan för denna kvinna att inleda en relation eller gifta sig med mannen och flytta till Sverige.
Men livet blir inte som de har tänkt sig, några blir misshandlat, andra blir utkastat när mannen tröttnar på dem, några av männen har närmast hållit kvinnorna som fångar.
Så när kvinnorna hänvänder sig till kvinnojouren vet de knappt vilken adress de har, de har ingen kunskap till det svenska samhället och de kan inte prata eller förstå svenska.
Detta problem som Sverige har med de thailändska kvinnorna idag, hade Danmark på 1980 talet.
Här blev några av kvinnorna tvungit till prostitution och jag skulle inte bli ett dug förvånat om några av dessa kvinnor har blivet utsatt för det här i Sverige, för även om prostitution är förbjuden i Sverige, finns det olika sätt att omkring gå detta förbud.
Och eftersom kvinnorna skäms för detta, kan det ta lång tid innan det kommer fram, för det är inte det första de berätta om, när de hänvänder sig till kvinnojouren för att få hjälp.
Nu ska man inte skära alla svenska män över en kam, för jag känner till en del thailändska kvinnor som är lyckligt gift med en svensk man.
Nu vill någon säkert säga att de thailändska kvinnorna får skylla sig själva för att ha hamnat i denna situation.
Så jag ställer frågan, hur hade ni reagerat om det hade varit en svensk kvinna som hade blivet utsatt för detta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar